Igår morse åkte vi till Tandådalen.
Upp tidigt, packa klart det sista. Försöka få med allt (glömde ändå lite saker, men endast mat vad vi vet).
Kom iväg 40 min senare än vad jag tänkt (9.40 istället för 9.00).
Det var betydligt mindre trafik än vad vi befarat.
Så det kändes bra. Det var tillräckligt med trafik ändå.
Uppehåll var det också, vilket var väldigt skönt.
Vi stannade i Filipsstad för att luncha. Vi åkte runt lite och hittaden den lokala grillen.
Där blev det hamburgare med pommes, lite Harry Potter-film, toalettbesök och telefonsamtal till våra föräldrar.
25 min senare åkte vi vidare. Jag körde första etappen fram till lunchen och sen körde Kalle resten av resan.
Strax innan kl 16 var vi framme. Lagom när vi parkerade började det snöa och sen vräkte det ner. Blåste rejält gjorde det också.
Hela kvällen vräkte det ner snö, ovan på de ca 40 cm som redan låg här.
Inte långt efter oss kom Kalles föräldrar och bror med familj i sina bilar. Allt stuvades in i lägenheten och mat packades in i kyl och frys.
Vi skrattade åt all mat och packning som alla dragit med sig.
Vi packade upp och kom iordning i våra rum. Sen blev det en promenad ner till huset där man hämtar sina skidor, och där man även kan hyra på plats m m.
Kalles bror hade bokat deras skidor till igår och behövde bärhjälp. Så jag och Kalle följde med. Svärfar gick till huset brevid där Ica-affären ligger.
Det var lite tungt att bära och framför allt när det snöade så mycket.
När vi kom tillbaka var maten klar. Vi blev bjudna på hemlagad pizza som svärföräldrarna gjort. Det var gott.
Efter maten blev det ytterligare en promenad i snöstormen. Vi fick en guidad tur runt på området så att vi hade lite mer koll inför idag.
När vi kom hem igen var jag totalt slut. En lång dag och mycket motion.
Idag vaknade jag kl 7 av brorssonen som höll liv. Så det var bara att stiga upp.
Frukost åts ihop med alla och sen var det bara att ta på sig. Minstingen D på drygt 1 år hjälpte Kalle att borsta tänderna, och efter det skulle han hjälpa alla.
När vi var klara tog jag och Kalle på oss ytterkläder och begav oss till skidstället igen och tog ut våra alpinskidor, pjäxor, stavar och hjälmar.
Vi passade även på att köpa varsitt par skidglasögon då det även idag snöade och framför allt blåste väldigt mycket. En sportbehå inhandlades också då jag kom på att de behåar jag hade med mig inte var så himla smarta att åka skidor i.
Det var väldigt tungt att bära hem, men vi lyckades. Väl tillbaka byttes behå och sen var det på med termokläder och pjäxor. AJ, säger jag bara. Det spände rejält och de gick inte att gå i. Det går visserligen inte att gå i några pjäxor på ett bra sätt, men herregud. Stel som en pinne och gick som en konstig robot från en 50-talsfilm.
Ut i snöstormen med skidor och stavar. På med skidorna. Sen skulle Kalle lära och visa mig. Vi skulle åka ner till området och sen välja en backe.
Det gick faktiskt över förväntan att ta sig ner. Det gick lite fort ner, men jag trillade inte. Däremot hade jag ett helvete hur jag skulle ta mig uppför minsta lilla uppförsbacke.
Jag lyckades ta mig förbi parkeringen vid skidhuset och ICA-affären utan att köra på en enda bil. Lyckan var total (det var nerförsbacke). Det gick jättebra ända tills jag skulle ta mig över en liten vall från ”vägen”. Jag kom ingenstans. Och plötsligt kom det en kvinna och puttade mig över, alltså hjälpte mig. Detta utan förvarning så jag blev lite rädd, men mycket tacksam så ett stort tack fick hon.
Jag kan tänka mig att jag säkert var mycket rolig att se där. Aldrig åkt utför, skånska, gäll röst och inte har en aning om vad man ska göra. Folk hade nog kul.
Kalles första tanke var att vi skulle åka lilla barnbacken. Men i min värld var den inte så himla liten och jag tyckte att vi kunde börja lite lättare. Jag ville gärna ha koll på hur man stannar och gärna hur man svänger.
Så det fick bli någon form av nybörjarbacke. Det var jag, Kalle och många nybörjare under 10 (läs: mest under 6 år och deras föräldrar). En liten rullbandslift fanns i backen och den gillade jag starkt.
Kalle berättade när vi stod på ”toppen” av backen (för mig var det mer än tillräckligt med lutning) hur man skulle göra. Sen åkte han ner först och visade. Sen åkte jag efter när han stod där nere och kollade på mig.
Första åket var mer liknande störtlopp. Dock inget skrik från mig och jag lyckades faktiskt stanna vid Kalle. Men oj vad det gick fort. Lite för fort för min smak.
Men nya tag så det var bara att försöka staka sig upp till rullbandet och på det igen.
Denna gång lyckades jag styra åt ett håll – från höger till vänster. Men att sen svänga från vänster till höger var mycket svårare. Varför är det alltid så att det är mycket svårare på ett av hållen?
Jag lyckades iallafall stanna vid Kalle igen, och ganska snyggt dessutom (för att vara nybörjare).
På det igen och upp. Nu började jag bli trött. Det är skittungt att försöka ta sig uppåt och lära sig hur man bäst kan använda skidor utan att ta ut sig fullständigt.
Och att väga som en elefant och ha två betongklumpar på fötterna som är fastsatta i ett par skidor är inte det lättaste sättet att försöka förflytta sig på.
Upp kom vi i vilket fall som helst och min snygge skidlärare gav mig vidare instruktioner. Dalskidan älskling, och så åkte han ner.
Och tänka sig. Även här finns det gott om korkade människor. Flera bara gick rätt över backen utan att titta sig för. Och jag som är så osäker vågade ju inte åka. Så sista gången fick jag vänta en liten stund innan jag kunde åka ner.
Men oj vilket åk det blev! Jag lyckades faktiskt svänga riktigt bra sista gången, åt båda hållen! Jag var skitnöjd när jag kom ner. Och här ska tilläggas – det blåste rejält, vi åkte totalt en timme och jag har aldrig åkt utför förr.
När vi åkt tredje åket kände jag att det fick räcka för idag. Dels skulle vi åka på julmarknad på eftermiddagen och jag vill inte riskera att överanstränga min otränade lekamen så att jag blir sängliggande resten av veckan.
Och det var uppförsbacke på väg hem, så det blev av med skidor och bära hem dem till lägenheten.
Jag var ganska trött efter det lilla passet vi hade och jag sjönk ner i soffan när jag fått av mig ytterkläder och bytt från underställ till jeans och tunika.
Lunch intogs. Den gjordes av svägerskan. Köttfärssås med tagliatelle blev det. Mycket gott. En hel del vatten blev det för mig.
Efter lunchen åkte vi till Gammelgården, som ligger vid Högfjällshotellet, ca 1 mil från oss. En hel del hantverk var det, men inget speciellt som var lokalt. Samma saker kan man hitta på Vadstenas julmarknad. Så det blev en liten runda där och sen ut igen och njuta av fjällutsikten.
På hemvägen åkte vi inom en lite större matvaruaffär, Tandåhallen. Vi tilläggshandlade inför dagens middag, som vi ansvarade för, samt till morgondagens lunch som också är vårt ansvar.
Väl hemma igen åkte min och Kalles laptop fram. Vi köpte internetanslutning för resten av veckan så nu kan vi surfa och därför kan jag lägga in detta här. 
Mamma Mia har vi tittat på sen i eftermiddag. Jag somnade i Kalles famn, men det gjorde inte mycket eftersom vi fick filmen av svärföräldrarna. Så den kan jag titta på i lugn och ro hemma sen.
Det var en stund kvar på slutet på filmen när det var dags att sätta igång med middagen. Men eftersom jag sovit mig igenom halva filmen och Kalle hade varit vaken tyckte jag att jag kunde börja och han kunde se klart den. Dessutom är det öppen planlösning mellan ”vardagsrum” och kök, så jag var inte precis ensam.
Så jag stod vid diskbänken och skalade potatis medan jag sjöng med i ABBA-låtarna.
Dagens middag bestod av kokt potatis, ”pannbiffar” som jag virade bacon om idag och som stektes på. Gräddsås till det samt sallad med gurka, tomat och paprika. Lingonsylten glömde vi i ett skåp eller i kylen (här).
Mycket gott var det och resten av familjen tyckte det var en väldigt avancerad middag.
Ikväll har vi spelat ett spel som svärföräldrarna hade med sig. Jag och Kalle kom sist, men inte långt efter. Vi hade väldig otur med att få rätt färg för att få ett kryss. Spelet heter M.I.G., tror jag.
Sen har jag redigerat fotona vi tagit hittills. Fler foton ska det definitivt tas, och kommande dagar ska det bli bättre väder, vilket är välkommet.
Nu har alla gått och lagt sig, utom jag och Kalle som sitter med våra laptoppar i våra knän. De eviga datanördarna.
Men snart blir det sängdags även för oss. Imorgon ska jag fortsätta ta skidlektioner med min snygge skidlärare (läs: Kalle naturligtvis. Vad trodde ni?). Sen har vi ansvar för lunchen (korv stroganoff på 5,4 liter, ris samt ärtor och resten av salladen från idag). Sen vet jag inte mer vad vi ska hitta på imorgon.
Vi har sett att man kan åka hundspann samt skoter mittemot Gammelgården (där vi var idag). Båda lockar, men vi har nog bara råd med en av sakerna, och hundspann lockar mest för min del. Så det ska vi väl kolla och försöka boka senare i veckan.
Som det känns än så länge kan jag nog tänka mig att åka på skidsemester fler gånger i livet. Och detta trots att jag fått tre hyfsade astmaanfall p g a kalla vindar (läs: stormen idag) samt min dåliga kondition. Men jag är envis.
(vår julgran här uppe)
Godnatt.
Detta är pysselrummet som nu även funkar som datorrum till mig och Kalle. Bordet där skrivbordsstolarna står är mina föräldrars f.d. matbord som vi fick när vi var där nere.
Det funkar hur bra som helst att spela enstaka baskagge-slag, i flera olika tempon, men när det är dags för dubbelslag så får den för sig att här ska otajtas till. Det är inte jätteotajt för det mesta, men det är inte helt hundra och emellanåt blir det rejält otajt. Det känns som att jag är för tidig, att jag stressar fram slagen, men om jag sitter och tänker aktivt på det blir det istället otajt åt andra hållet eller så får jag liksom för mig att det ska bli otajt och så blir det helt knas. Jag stör mig nåt oerhört på det, just därför att det verkar vara oberoende av tempo eller så. Det är inbyggt i foten. Frågan är väl hur fasen jag ska bära mig åt för att träna upp det. Jag vet ju liksom vad jag vill åt – att bli mer laid-back i foten och lita på att slagen kommer rätt. Lite av dilemmat är att jag känner att jag inte har bra kontroll på hanteringen av pedalen. Det blir lite för ofta dassiga anslag, eller små extraslag för att jag inte snärtar till ordentligt, eller så blir det att jag slicka skinnet med klubban även med heal-down och då blir det istället mysko tajming. Bah! Jag önskar det fanns en enkel övning bara för att få fason på foten så skulle jag köra den i några dygn eller så tills jag hade lärt den var skåpet skulle stå. Det hade dessutom hjälpt mig med mitt Rock Band-spelande, för där är det dubbelslagen som ställer till det mest. Hmmm…det var längesedan vi spelade nu. Vi ska dock ha Halloween-fest med flera olika tv-spel med grannarna och lite andra på lördag, så då får vi se om en knapp veckas trumspelande gjort nån skillnad. 
Dock har jag faktiskt inte sovit utan tittat på tv och blivit lite inspirerad av HomeStyling på Kanal 9 där de jobbade med romantisk känsla. Bra idéer för vårt hem men även för mitt lilla uppdrag som jag ska fortsätta på nu.
