Igår var ingen bra dag för mig.
Jag bytte medicin i förgår till den som ska hjälpa mig med viktminskningen och har därmed slutat med min ordinarie medicin. Och det märke jag av tydligt igår. Jag var jätteledsen och blev jätteledsen för minsta lilla. Jag grät till youtubesnuttar, jag fick en gråtattack när Kalle kom hem och en rejäl ångestattack inatt när vi gick och lade oss. Det var skitjobbigt. Men jag tog mig igenom det. Jag vill inte behöva sluta med den nya medicinen igen. Jag vill kunna ta de 97 tabletter jag har och gå ner i vikt (och naturligtvis röra mig mer och bli ännu duktigare med maten än vad jag är).
Och idag har varit en mycket bättre idag. Jag somnade visserligen inte förrän efter 3 inatt och inte på egen hand heller. Och imorse när Kalle skulle åka till jobbet var jag bra groggy. Jag kom inte upp med Kalle utan det blev någon timme senare. Sen somnade jag igen för att vid 12-13-tiden väckas av dörrklockan. Då var det kompisen Daniel S som stod där ute, nyss hemkommen från Norge. Vi satt och pratade hela eftermiddagen och jag lagade lunch till oss. Senare kom grannarna över och vi åkte till Vadstena för att spela äventyrsgolf. Kalle var fortfarande kvar på jobbet för att bli klar med saker innan han kunde gå på semester. Vi spelade och jag kom sist. Jag var lite småyr och märkte att jag inte hade så bra koll på att sikta, men jag hade trevligt ändå. Några banor fick jag faktiskt endast två slag på.
Lagom när vi var klara kom Kalle och mötte oss. Vi gick in mot centrum för att äta middag allihop och det blev idag på Rådhuskällaren (eller liknande namn). Vi satt utomhus och åt. Det var lite kallt, men det gick.
När vi ätit klart åkte vi hem och återsamlades hos grannarna, där vi ikväll ätit lite glass, nyplockade smultron från deras trädgård, Toblerone och spelat Carcasonne två gånger. Första gången kom jag sist och andra gången vann jag.
Det har varit en jättehärlig dag och det har varit jätteskoj att sitta och prata med Daniel i flera timmar. Många intressanta ämnen har vi tagit oss igenom. Och så fick han de två julskinkor vi hade kvar i frysen. Så nu har vi ingen julskinka kvar, och i jul ska vi absolut inte köpa så mycket skinka.
Just nu sitter Kalle och spelar trummor och Tudor har precis lagt sig över min vänstra underarm och vill ha både uppmärksamhet och kel, så jag får väl ta och ge honom det. Han var så söt inatt när Kalle somnat och jag fortfarande mådde dåligt (jag hade sagt till Kalle att han skulle somna eftersom han skulle jobba så jag var inte övergiven eller så). Så fort Kalle somnat kom Tudor och lade sig på en kudde som jag hade brevid mig. Sen låg han bara där. Inget krav på att bli klappad som så ofta annars, utan han ville bara vara nära mig. Vi har underbara katter! De är världens bästa! ♥ ♥ ♥
Nu ska jag sluta svamla, göra mig iordning för natten och sen lägga mig i sängen och läsa.
Imorgon blir det matinhandling, tona och slinga håret (hemma med min alldeles egna frisör Kalle), dammsugning. Allt vi gör utöver det är bonus.
Vi Ã¥kte hem till Niklas och Sofie där vi lagade mat och hade trevligt igÃ¥r eftermiddag. Jag fick dock inte laga middag sÃ¥ länge när äldste sonen kom och hämtade mig för att sätta mig i soffan i vardagsrummet. Jag skulle sitta i mitten mellan honom och lillebror, vi skulle titta pÃ¥ “Bilar” och storebror skulle leka katt och ligga i soffan under en filt. Jag försökte förklara att jag lagade mat, men det kunde Kalle, mamma och pappa göra tyckte han. Gulleplutten är 4,5 Ã¥r.
Sagt och gjort. Jag satt där tills maten var klar och sen åt vi. Det var som alltid gott.
Efter maten pratade vi lite om Sofie och pojkarna skulle med och efter en liten stund bestämdes det att alla skulle med. Det skulle inte ta så lång tid i studion (hur många trodde på detta? Inte jag). Sönerna upptäckte att jag hade plåster på mina hälar (skoskav av mina nya och jättesköna skor från Ecco). Lillebror (2,5 år) tyckte synd om mig och skulle blåsa på mina hälar. Och när ett litet barn ska blåsa blir det att inhalera. Det var så gulligt.
Vi förberedde oss och åkte iväg mot Söderköping och tog en väg som helt kollrade bort mig. Men fram kom vi och Niklas och Kalle gick in i studion. Jag och Sofie tänkte att vi skulle ta en liten promenad vid hamnen och bakgatorna så länge med sönerna eftersom de inte hade tålamodet att vara i studion och bara lyssna. Iväg kom vi och gick där och promenerade. Pojkarna var jätteduktiga och lyssnade bra även på mig och vi hade jättetrevligt. Väl vid hamnen fick storebror syn på en liten affär som sålde glass. Jag bjöd Sofie och pojkarna på glass som vi satt och åt sen precis utanför.
När vi var klara promenerade vi sakta tillbaka igen med ett kort stopp vid en liten lekplats där pojkarna fick leka en liten stund.
Gissa om Kalle & co var klara när vi kom tillbaka till studion en timme senare.
Såklart var de inte det och vi fick sitta och vänta en bra stund. Pojkarna var lite otåliga men skötte sig jättebra tyckte jag.
När de väl var klara fick Kalle prova på det riktiga trumsetet som stod i studion. Ojojoj vad han såg lycklig ut när han kom ut sen efter att ha spelat lite.
Efter detta åkte vi hem till var och en och vi tog det lugnt resten av kvällen.
Inatt vägrade jag att ta en tablett och tänkte att jag banne mig skulle somna utan någon om det så skulle ta hela natten. Och jag somnade, lite efter 3. Hade naturligtvis mardrömmar inatt som jag vaknade av och det har tagit halva dagen att må bra från dem. Var lagom groggy när Kalle steg upp imorse, men jag steg upp med honom för att äta frukost. När han åkt gick jag och lade mig igen och låg och läste och har gjort så i stort sett hela dagen. Därför är nu ytterligare en bok utläst och nu väntar jag på att få en ny med bokpaketet, som jag hoppas har kommit fram till macken när Kalle ska hämta det i eftermiddag efter jobbet.
Annars har jag letat lite pysseltutorials idag på nätet och hittat en del. Det är härligt med inspiration. Så jag ska se vad jag kan få ihop sen av alla härliga bilder jag sett idag.
Vädret är jättetråkigt idag, men det gör mig inget. Det har regnat oavkortat här ute på landet. Det är svalt och skönt. Inte klibbigt, inte tryckande, bara skönt. Och växterna behöver regnet och jag är glad att slippa vattna.
Nu bär det av till duschen för att värma mig lite (är lite frusen om fötterna). Jag ska tända upp lite i huset så det är mysigt när Kalle kommer hem. Han ska förresten förbi skoaffären idag med de svarta skorna. De hade gett honom fel storlek på vänsterskon, storlek 45 när han skulle ha 46. Han har tyckt att det satt lite väl trångt på vänsterfoten, men inte tänkt mer på det eftersom man har lite olika stora fötter. Men när han tittade upptäckte han att de gett honom fel storlek. Så jag hoppas att de ser till att han får rätt storlek. Han har kvittot med sig, så det borde ordna sig. Det är ju inte han som gjort fel.
För er som inte vet så är en flashmob när ett gäng människor sprider ut sig bland folk och på en given signal gör någon slags grej, tex alla fryser i sin position, eller att alla plötsligt slänger sig ner på marken, och de få stackarna som inte är med på det blir helt ställda. I det här fallet är det en helt annan sorts flashmob, och satan så coolt det är!
Det finns fler flashmobs på samma tema att hitta på YouTube, men jag hittar ingen som är lika välregisserad och snygg. Grymt häftigt är det. Kul att det dessutom är i Sverige.
…med posten. Det var frÃ¥n mina föräldrar. En liten bukett blommor som jag ska använda till scrapbooking samt Gudfadernfilmerna för att vi inte har sett dem (jag vet. Jag skäms). En underbar sommargÃ¥va. Filmerna ska vi se en regnig helg.
Tack mamma och pappa för det fina paketet.
Det uppskattas av oss båda.
Jag var jättetrött när jag gick och lade mig. Jag halvlÃ¥g/satt i sängen och tittade pÃ¥ “So you think you can dance”. Dansarna var jätteduktiga. Jag lÃ¥g där och gäspade, men kände inte att jag kunde somna ändÃ¥, vilket jag brukar kunna till vad som helst om jag är trött. Jag hade inte sovit en blund under dagen heller. Men det gick inte.
Jag fick till sist ge upp och ta en tablett. Jag vet att jag tog iallafall en halv tablett. Dock kommer jag inte ihåg om jag även igår fick ta ytterligare en halv lite senare. Men det kan jag lätt kolla upp ikväll. Trist kändes det iallafall eftersom att jag faktiskt var trött. Dock kunde jag inte ligga och bara vänta och vänta eftersom jag skulle stiga upp med Kalle och följa med in till stan för att passa två barn medan deras mamma skulle bli fin i håret. Och vara dödstrött var inte heller en roande tanke.
Det gick jättebra att passa barnen och när mamma Sofie var klippt gick vi alla fyra till lekplatsen i Trädgårdsföreningen och barnen lekte med diverse saker där. Vi hade hand om varsitt barn, vilket var precis lagom. De ville ju olika saker så det passade bra att dela upp sig.
Det kom fler och fler barn och föräldrar dit. Många gravidmagar och många små barn. De flera med barn på ca 1,5 år och stora, fina gravidmagar. Det gjorde ont att se dem. Jag vill också gå omkring så och klappa min mage och veta att det är ett litet liv därinne som är en del av oss. Att gå till lekplatsen med vår egen lilla skatt. Det var tur att jag fick så mysiga kramar sen av pojkarna när vi väl skiljdes åt.
Tänk att få ha en liten som ser upp till en så. Som kommer till en när det är något. Som kallar mig mamma. Som tycker att jag är den största och bästa tryggheten som finns. Inte konstigt att det gör ont.
Efter lekplatsen gick vi ner på stan och åt lunch på Claras. Det var trevligt. Där hade jag aldrig varit förr. Helt ok mat och rymligt för alla med barnvagnar.
När vi hade ätit skulle Sofie och barnen ta bussen hem och jag tog vår bil och åkte mot Kalles kontor, där jag träffade Kalle och Sofies make Niklas. Killarna hade inte ätit lunch och jag följde med dem. De åt och jag tog ett glas mineralvatten.
Nu sitter jag här, ca 2,5 meter från Kalle. Han jobbar och jag bloggar och läser i min bok. Magen gillade inte lunchen, kycklingenchiladas, och har reagerat lite häftigt. Bra att man var på ett bra ställe med toalett då.
Här blir jag nu hela eftermiddagen. Sen bär det av hem till Sofie och Niklas för middag och sen vidare till en kompis till Niklas i Söderköping. Han hjälper Niklas och Kalle med deras skiva. Vi hoppas ju att den kommer ut snart, efter några års arbete.
Nä, nu ska jag ta och göra en pyssellista över pyssel jag har att göra, som jag vill göra, som borde göras osv. Sen ska jag läsa vidare. Tur att jag tog med mig bok och Sudokuboken. Så jag är sysselsatt.
I eftermiddag har jag flyttat pÃ¥ möbler och fÃ¥tt det bättre än tidigare. När Kalle kom hem fick jag reaktionen “Oj…oj…bor jag här?” Och visst gör han det. Det blev luftigare nu och det enda som är kvar (förutom att faktiskt renovera och mÃ¥la) är att fÃ¥ upp spegeln 90 grader frÃ¥n där den satt innan pÃ¥ murstocken.
Kalle har varit jättegullig ikväll och gjort pannkakor och plättar. Det var underbart gott. Vi mumsade som galningar. Det första riktiga jag åt idag. Kalle fixade lite fil och müsli när han kom hem. Det var det absolut första jag åt idag. Jag har inte känt för att äta idag. Jag känner mig nere. Det är jobbigt. Det är inte alls kul. Jag vill inte göra något, ser inte fram emot något. Har svårt att få saker gjorda. Får tvinga mig.
Just nu är jag jättetrött. Jag har ont i huvudet och är stel i nacken. Kalle har värmt vetekudden till mig och gett mig en Ibumetin.
Strax ska jag lägga mig. Jag är jättetrött. Det är bra. Imorgon ska jag upp med Kalle och följa med in i stan. Jag ska träffa Sofie och passa barnen medan hon klipper sig. Annars kan hon inte klippa sig. Det blir nog jättetrevligt. Så därför måste jag vara pigg och må så bra som möjligt. Därför är det lika bra att lägga sig nu.
Ett åskväder hördes från Motalahållet i eftermiddags/kväll. Men ingen åska kom hit. Knappt något regn heller.
Och inte hade bokpaketet från Bokus kommit till Shellmacken idag, trots att jag fick ett sms som sade att det skulle vara där efter kl 17. Men Shell hade inte fått något paket alls från Schenker idag (det är de som levererar paketen åt Bokus). Så vi får hoppas att det kommer fram imorgon istället. Under tiden ska jag fortsätta att läsa en bok av Nora Roberts som jag lånat av mamma.
De två senaste nätterna har varit jobbiga. Jag har haft myror i benen och har haft jättejobbigt att somna, trots att jag varit trött och tagit en ½ insomningstablett. Men jag har legat och vridit och vänt mig i sängen som om jag hade en hel myrstack på madrassen. Och det har krupit i benen. Framåt 3-tiden har jag varit ordentligt frustrerad och desperat att jag tagit en ½ tablett till . Då har jag tack o lov kunnat somna efter ett tag. Men det känns inte bra att jag har myror i benen på nätterna, eller att jag måste ta mer medicin. Dessutom vänder jag på dygnet när det tar så lång tid att somna. Så jag får försöka göra så mycket förändringar jag bara kan.
* Inga fler naps (frmför allt inte efter kl 18)
* Stiga upp en viss tid varje morgon och verkligen komma upp
* Ha en agenda för varje dag, iallafall till en viss del
Nu ska jag ta och fortsätta. Jag möblerar om idag i hall och matrum för att få det mysigare och smidigare. Jag tycker vårt matbord är för stort till det lilla matrummet, men jag ska se om jag kan få det att inte vara ivägen så mycket när man ska till altandörren. Det går alltid att förändra och förbättra. Så det ska jag försöka mig på nu.
Jag lekte lite med barnen och när det var dags att de skulle lägga sig skulle jag läsa saga för bÃ¥da barnen – samtidigt tyckte de. Detta var lite svÃ¥rt (läs: omöjligt), sÃ¥ jag lyckades övertala den minste att Kalle kunde läsa för honom sÃ¥ läste jag för den äldre. Detta gick bra. SÃ¥ jag läste för 4,5-Ã¥ringen och han var sÃ¥ nöjd sÃ¥. Dock tog det en bra stund innan han och lillebror somnade och deras föräldrar fick gÃ¥ upp. Men till sist somnade de.
När vi fick vuxentid passade vi på att spela spel. Det blev Ticket to ride med europakartan. Jag kom 3:a och Kalle sist. Men trevligt hade vi.
Jag har känt av min yrsel idag. Den har blivit sämre. Jag har svårare att vända mig igen, vilket grämer och irriterar mig. Men jag ger inte upp. Däremot är jag försiktig.
Dessutom har det varit äckligt klibbigt och ikväll har jag haft igång min lilla minifläkt, dock utan större resultat. Då är det illa. Nu är det tack o lov lite svalare, men fortsätter det så här kommer jag att sätta igång vattenspridaren och leva i den.
Men nu ska jag ner och hämta lite vatten (ett stoooort glas), sätta mig bekvämt i sängen med uppallade kuddar och läsa en annan avböckerna jag lånat av mamma.
Imorgon blir det dammsugning och dyl för att få det lite bättre i huset. Tvättas ska det göras också.
Då har jag läst ut ytterligare en bok. Jag börjar nog bli en liten bokmal nu, vilket är härligt.
Denna gick så fort att läsa och lite svår att lägga ifrån sig.
Vill du veta vilken bok och läsa mer om den, klicka in dig på min bokblogg.
Och på tal om uppdatering har jag i pysselbloggen lagt upp de mina senaste projekt.
Nu ska jag försöka få in katter och fixa till mig lite då vi ska iväg till kompisar sen på middag.
Detta väder är fruktansvärt äckligt. Det var likadant igår.
Tryckande, klibbigt, varmt! Jag mår fruktansvärt dåligt när det är så här. Vill och kan inte göra något. Så lite som möjligt.
Det är vidrigt. Och man får anstränga sig för att inte jaga upp sig för något, för då blir det ännu värre och äckligare.
Hur länge ska det vara sådant väder? Jag lider verkligen när vädret är så här, och det gör även katterna. De vet inte var de ska ta vägen stackarna. Och inte blåser det heller.
Det skulle komma åska igår och visst åskade det, men bara runt om oss. Inte över. Vi hade behövt det så att det rensade upp lite. Visst blev det lite svalare, men det var bara temporärt.
Det blir nog tillbaka till sovrummet igen och fortsätta läsa och slÃ¥ pÃ¥ AC’n innan jag kreverar.
Detta är en dag av sällan skådat slag i mitt liv. Den har varit fantastisk. Allt har bara flutit på och blivit så bra. Och jag som var lite orolig att det skulle bli en lång och lite jobbig dag.
Jag var hos tandläkaren imorse. 20 min tog besöket. De var jätteglada att se mig. Inga hål, bara tandsten (men ovanligt lite). Vi pratade och hade jättetrevligt. Och till sist fick jag ca 10 scrappapper som min tandläkare GAV mig. Gav! Hon hade varit i USA och handlat på sig och så hade hon tänkt på mig. Jag satt och var rörd i bilen därifrån sen. Jag har världens bästa tandläkare. Tack Hege. Och besöket blev lite billigare än vad jag trodde det skulle bli. Jag hade räknat med över 800:-. 670:- blev det. Yeay.
Det har flutit på bra på jobbet idag.
Efter jobbet hade jag mitt sista möte. Ett mycket trevligt sådant.
Och efter mötet åkte vi och handlade en golvmangel via blocket. Funkar fint. 500:- kostade den.
Gissa om jag är glad nu. Få fint manglade dukar och sängkläder. Underbart!
När vi kom hem hade jag fått mina styckehÄnglar med posten. Så de har jag monterat ikväll.
Vi har spelat Rock Band ikväll. Jag spelade ett antal låtar på gitarr på svårighetsgraden hard (näst svårast av fyra nivåer) och det gick bra. Alla utom en hade jag över 90% rätt på tonerna.
Och igår kväll hittade jag äntligen min svarta, älskade kjol som jag varit av med i ett år. Jag hittade den när jag rensade en garderob. Och därför blev jag inspirerad att städa min Malmbyrå i sovrummet ikväll. Så på två dagar har jag lyckats samla ihop nästan en svart sopsäck med kläder jag inte längre använder. Men inga svarta tights med spets längst ner i sikte. Det är väl det enda negativa som hänt.
Igår var vi hos vännerna Daniel och Sofia och deras lille son Olle.Dessutom fick vi en snabb visit av Pax, som skulle lämna lite saker.
Stackars lille Olle var krasslig och humöret pendlade vilt från jätteglad till ledsen på 5 röda. Vi tyckte så synd om honom.
Vi blev bjudna på middag som vi hjälptes lite åt att göra. Pizza. Hemgjord pizza. En variant varken jag eller Kalle provat tidigare. Det var med passerade tomater (som var smaksatta och kryddade tror jag), parmesanost, stekta champinjoner, mozarella, mortadella eller parmaskinka (vi gjorde två pizzor med det ena på den ena osv). När pizzorna var klara togs de ut ur ugnen och färsk ruccolasallad samt färsk oregano lades lätt ovanpå pizzorna som ett grönt täcke.
Det finns knappt ord för hur fantastiskt gott det var. Resultatet blev att jag åt lite för mycket. Men det var så svårt att sluta äta. Den sammansättningen av smaker. Mums. Och till detta serverades soltorkade tomater i olja samt svarta oliver med kärnor.
Det var en lugn och jättetrevlig kväll. Vi pratade om allt möjligt och blev lite djupa emellanåt.
Vi får ta och träffas snart igen. Då får vi bjuda på middag. För det är trevligt att träffas och umgås. Så det ska vi bli bättre på.
Vaknade idag kl 10 av att jag hade rejäl huvudvärk (som fortfarande inte gett med sig trots en värktablett). Låg och läste en stund medan solen strålade in i vårt sovrum genom våra vita, skira gardiner som var fördragna för att ge ett behagligare ljus. Det var mysigt.
Nästäppan jag fått under veckan har bara blivit värre och värre och jag har nu även fått lite hosta. Lagom kul.
Tanken idag är att vi ska pÃ¥ Bomässan “Gör ditt boende bättre” pÃ¥ Cloetta Center. Min snälla arbetskamrat Christine gav mig tvÃ¥ fribiljetter igÃ¥r dÃ¥ hon redan hade till sig och sin man. Jag vill gärna dit för att fÃ¥ lite tips och inspiration. Dessutom kan det vara trevligt att komma ut lite. Sen skulle jag gärna vilja Ã¥ka förbi Scrapträffen ocksÃ¥ för att träffa Sandra, men det slutar väl bara med att jag handlar pyssel. Fast jag vet vad jag letar efter.
Det är fest ikväll egentligen, men den känner jag att jag inte kommer att klara av så som jag mår. Så den får vi hoppa över. Istället får vi åka och hälsa på kompisarna Marie och Håkan i deras nya, fina hus en annan dag i lugn och ro.
Idag har jag på mig mina nya jeans som jag köpte igår. En storlek mindre fick det bli jämfört med de par jag köpte för några år sen. De nya är härligt mörkblå. Jag blev så inspirerad när Kalle köpte sina mörkblå i maj när vi och Grodis var ute och shoppade loss (mest till Kalle).
Det är lite stretch i dem, men det är bara skönt. Och de är lite lätt utsvängda nertill. Kommer att bli skitsnygga till stövlarna jag klackade om igår. Mannen som klackade om satte tysta klackar, vilket jag uppskattade då jag verkligen hörts innan och det gillade jag inte.
Det blev även lite strumpor, tights och en svart klänning. Enkel men söt. Och ett par snygga strumpbyxor och stölvar eller högklackade skor till det så jummy.
Jag hoppas kunna fortsätta med att fixa här i huset i helgen om kroppen tillåter. Bokhyllor ska monteras ner, grovköket ska fixas till, mangeln ska ställas på plats och användas (har tagit hem de två linnelöpare som brukar ligga på borden på jobbet och som nu desperat behöver tvättas och som inte blir helt släta när jag stryker dem). Och fortsätta pyssla. Jag började så smått igår kväll/natt. Jag har stämplat upp lite halloweenmotiv och har börjat färglägga. Det är jätteskoj.
Nu känner jag mig mer peppad. Min huvudvärk och förkylning ska inte sätta stopp för mig i helgen! Det har jag bestämt nu. Jag SKA ha kul den lilla tid jag är ledig, damn it!
Nu ska jag bara övertala Kalle att göra frukost till oss medan jag fortsätter att färglägga och sen ska vi åka iväg (när jag fått in katterna).
Vi kom iväg till bomässan. Jag trodde faktiskt inte att vi skulle det. Kalle fastnade framför tv-n och jag började tvätta, men eftersom jag hade fått fribiljetter tyckte han att vi skulle åka. Så det gjorde vi.
När vi kom dit stod Willy från Bygglov på en utescen och försökte underhålla de människor som stannat då Mattias inte dök upp. Vi gick förbi och in i på Cloetta Center. Jag blev ganska snabbt besviken då majoriteten av företag var bostadsföretag. Dock hittade vi ett bra stekjärn samt vacumpåsar där man använder dammsugaren. Jättebra med tanke på att vi inte har mycket utrymme för förvaring och extratäcken och kuddar tar en hel del plats.
Vi gick omkring och fick div erbjudanden som inte passade oss riktigt. Vi gick omkring på drygt en timme.
Väl ute igen åkte vi mot Mjärdevi där det var scrapträff där (om man hade anmält sig) kunde sitta och scrappa både idag och imorgon. Dessutom fanns det några pysselaffärer där så en del blev det handlat *harklar mig*.
Lite kompisar träffade vi på där. Det var jättetrevligt.
På väg hem, vid 19-tiden, åkte vi och handlade pizza och åkte sen hem och åt. Jag hängde upp tvätten och tvättade en maskin till. Lite Rock Band har vi hunnit med också. Det gick sisådär. Vi är trötta och jag känner mig lite hängig.
Och nu sitter vi här. Jag ska lägga mina nyinköpta pysselsaker på sina rätta platser så att de är lättare att hitta.
Snart blir det nog sängen. Den lockar känner jag. Jag hoppas jag kan sova gott inatt.
Imorgon hoppas jag på att orka och hinna en hel del. Det hade varit skönt att få undan lite saker här i huset.
Idag ligger vi nerbäddade båda två. Förkylda, feber, svullna bihålor och utslagna. Skittrist. Dessutom har jag hosta som lugnar sig om jag är tyst. Men hur kul är det? Dock inte mycket att göra något åt.
Har legat och sovit större delen av dagen. Först i sängen och sen nere i soffan. Där kunde jag nämligen tända en brasa så att jag frös mindre. Det är så skönt att vi har en kakelugn.
Det värsta är att jag var tvungen att åka och handla kattmat. Det var totalt slut och de får inte äta vilket foder som helst för veterinären. Tudor hade urinsten för 2 ½ år sen och sen dess är det viktigt att de äter rätt sorts foder för deras hälsa. Eftersom alla tre är kastrerade är de lite runda. De har varit rundare och fodret har gjort att de är smalare. Så det var bara att bita i det sura äpplet och åka. Det var rejält jobbigt att åka iväg och det tog lång tid för mig jämfört med vad det skulle göra i vanliga fall om jag var frisk. Men nu har de mat och bilen är tankad. Annars hade jag inte kommit hem igen.
När jag kom hem däckade jag i soffan igen under täcket och där har jag legat sen dess förutom stunden när jag åt middag som Kalle värmde.
Om en stund ska jag ta en ny kopp te. Det värmer lite och får mig att må lite bättre.
Temperaturen pendlar från att vara jättevarm till att frysa för att sen gå tillbaka till att vara som en kamin igen. Detta gör att jag är jättetrött. Jag orkar inget mer än att titta på tv och bara vila. Men trots detta hade jag tänkt att lägga upp lite bilder på vårt hus på de projekt vi hållt på med i sommar och höst. Vissa saker får vänta då jag inte tagit alla foton eller att det inte är klart än. Men lite är bättre än inget.
Detta är pysselrummet som nu även funkar som datorrum till mig och Kalle. Bordet där skrivbordsstolarna står är mina föräldrars f.d. matbord som vi fick när vi var där nere.
Bokhyllan till vänster var tygbokhylla innan, men nu är samtliga tyger i snedgarderoberna som finns på motsatta snedvägg i rummet.
En lite bättre bild över hur det ser ut vid våra bord.
Jag har mycket bättre ordning på alla saker nu. Och mer plats, vilket är kanonbra. Vi har möjlighet att kunna ta emot fler gäster som kan sova därinne nu, vilket inte gick innan.
Här är motsatta väggen i pysselrummet. De låga bokhyllorna har fått dörrar och det är inte lika mycket öppna saker framme i bokhyllan nu som innan. Jag tycker jag lyckats ganska bra med tanke på att det är begränsat med utrymme.
Och istället för att ha en liten sekretär som inte rymmer sÃ¥ mycket och att det är en av de fÃ¥ väggstumpar pÃ¥ övervÃ¥ningen som har “fullhöjd” (enl vÃ¥rt hus standard) var det ett slöseri med utrymme. Nu har vi tvÃ¥ Paxgarderober. Den vänstra har endast korgar i sig med sängkläder, stora bordsdukar samt gardiner. I den högra har jag tvÃ¥ korgar samt en klädstÃ¥ng. Och det snodde inte sÃ¥ mycket ljus som vi (läs: Kalle) hade befarat, vilket är skönt.
Vi har bytt ut fåtöljen i vardagsrummet mot den i hörnet utanför sovrummet. Tanken är att sitta där och läsa och mysa. Och den andra skinnfåtöljen har en separat pall vilket gör att långa människor, som Kalle, sitter bättre i vardagsrummet när man är många eller om man inte vill sitta i soffan. Det blev luftigare där uppe nu när det bara är en stolmöbel jämfört med två.
Detta är egentligen två halvhöga bokhyllor som är gamla och allt annat än fina. Egentligen tänkte jag inte ha dem där, men de behövdes och det blev bättre än vad jag trodde innan. Kalle fick dock såga till den ena så att de skulle få plats ovanpå varandra då det endast är drygt 190 cm där. Så nu har vi utnyttjat det utrymmet bättre också.
Detta är tygbokhyllan som nu står i gästrummet. Den är lägre, men bredare och framförallt djupare än en Billy bokhylla, som stod där innan. Dessutom har det blivit ljusare eftersom Billyn var mörkgrå.
I varje hylla står det två rader med böcker. Men det gör ingenting.
Här är det jättefina smidesskÃ¥pet som vi ocksÃ¥ fick av mina föräldrar. Det var ett vinskÃ¥p som min pappa fick för “mÃ¥nga” Ã¥r sen. Men efter inte sÃ¥ lÃ¥ng tid gjordes det om till kokboksförvaring istället hos dem. Och nu rymmer det ved till kakelugnen hemma hos oss. Det passade in perfekt mellan hyllorna.
Så nu har vi mycket mer ved inne än innan, vilket också är bra så att man slipper att springa ut och hämta i garaget lika ofta.
Nu när det börjar bli mörkare tycker jag om att bona om mer i fönsterna och då kommer de vita gardinerna fram. Det blir mycket mysigare och fönsterlamporna som nu går på timrar lyser upp mycket mysigare.
Till slut en bild på bonbonjären (hoppas jag det stavas) som vi köpte på Ilva när vi var nere, samt en kakburk som vi fick av mina föräldrar. Om jag inte missminner mig har det varit min mormors.
Så där. En liten bildvisning på en del av det vi hittat på nu på sistone. Mer kommer att komma inom kort om vi bara får bli friska och orkar och klarar av att göra klart.
Jag känner att jag börjar må bättre, äntligen. Visserligen mer slem samt mer hosta och nysningar. Men febern verkar vara mer stabiliserad, vilket är skönt. Dock orkar jag inte så mycket. Jag tar det lugnt och lyder min kropp när den säger ifrån att den inte orkar. Så mycket vila blir det. Idag sov jag till klockan 11. Det gör jag bara om jag festat hela natten innan och druckit, d v s aldrig. Men behöver kroppen det, så gör jag som den vill.
Jag försöker tvätta lite idag. Det är inte så jättejobbigt. Jag är oerhört glad att vi har vårt grovkök där tvättmaskin och torktumlare står, istället för att behöva gå ner i en källare, eller utomhus till en annan byggnad. Det underlättar så otroligt att orka tvätta när man är sjuk.
Mat har precis intagits. Aptiten är bättre igen. Jag försöker få i mig lite te för att värma inifrån. Är lite frusen emellanåt. Katterna är ute. Vädret är inte det bästa. Igår var Mysan ute länge i fukt och regn för att jag somnade ifrån henne. Så när hon kom in fick jag torka henne (under en del protest) med en handduk. Detta för att jag inte ville ha upp henne bland sängar och soffor så blöt som hon var.
Jag hoppas verkligen kunna jobba imorgon. Jag tror att jag ska kunna klara det, om jag får ta det i min takt. Och accepteras inte det åker jag hem igen. Jag tänker inte överanstränga mig om inte kroppen är redo för att jobba i den takt som andra anser eller kräver.
Här är en bild pÃ¥ Tudor när han är kelig, d v s han mÃ¥ste fÃ¥ kel NU, med detsamma! Ingenting kan vänta eller om jag bara kan… utan det är nu, omedelbums!
Detta är taget en förmiddag för några veckor sen när jag satt i pysselrummet och skulle pyssla, men fick inte då det var någon som desperat behövde lite kärlek.
Det räcker att han får ligga mot armen, men man ska helst inte röra sig. Då kan han inte sova. Utan blickstilla ska man gärna sitta. Det är det minsta kravet han har, lille bubben.
Ikväll har jag suttit och pysslat med en header till min pysselblogg. Lätt är det inte, men jag lär mig för varje gång jag sitter och pysslar med programmet.
Bilderna på figurerna har jag själv stämplat samt färglagt. Sen har jag lagt in dem på datorn. Resten som finns där är från programmet. Inte så illa pinkat tycker jag för att vara andra gången jag använder programmet. Nu ska vi bara se om jag eller Kalle kan få in den överst på pysselbloggen.
Grodis hade en kvällsenkät på sin blogg, men eftersom klockan är en del, blir det i mitt fall en nattenkät istället.
1.Din mobiltelefon?Nokia 5310 blå 2. Din (o-)äkta hälft? Älskar jag över allt annat. 3. Ditt hår? Svart, page, permanentat. 4. Din mamma? Coolaste kvinnan som finns, och världens bästa mamma. 5. Din pappa? Världens bästa och snällaste pappa. 6. Det bästa du vet? Min man, våra katter, mina föräldrar och mina närmaste vänner. 7. Din dröm inatt? Jag höll på att drunkna. 8. Din dröm/ditt mål? Bli mamma. Att njuta av livet som det är och trivas med mig själv som jag är. Kunna njuta av nuet. 9. Rummet du är i? Pysselrummet 10. Din hobby? Scrapbooking, sömnad, inredning 11. Din skräck? Att förlora nära och kära. Att aldrig bli mamma är en annan skräck, men en skräck jag börjar vänja mig vid och acceptera. 12. Vill du vara om 6 år? Mamma, ha fast anställning direkt på ett företag, ha utvecklats ännu mer i mina hobbies. 13. Var du igår kväll? Hemma, sjuk. 14. Vad du inte är? Frisk. 15. En sak du önskar dig? Att allt löser sig till det bästa för alla. 16. Var du växte upp? I ett ytterområde i Malmö. 19. Det sista du gjorde? Letade fonter. 20. Dina kläder? Grönvit, v-ringad tunika, vita byxor och svarta, mjuka sockar. 21. Din TV? 42″ plasma och 32″ CRT. Väldigt nice. 22. Ditt/dina husdjur? Tre underbara katter: Tudor 8 år och snart 4 månader, Duracell (Tudors syster och är född samma dag som T) och Mysan 4 år och snart 4 månader. 23. Din dator? En HP Pavillion som Kalle defragmenterat så att den ska funka lite bättre. 24. Ditt humör? Trött, snuvig 25. Saknar någon? Alltid. 26. Din bil? Båda är Kalles numer, men en svart SAAB 900Turbo -97 och en Olivegrön Toyota Avensis -08. 27. Något du inte har på dig? Smink, men brukar ha det när jag jobbar. 29. Din sommar? Varm! Semesterlös, intensiv, jobbig. 30. Älskar någon? Ja definitivt! 31. Favoritfärg? Beror helt på om det är kläder, tyg etc. Gillar de flesta färger faktiskt. 32. När skrattade du senast? Idag när jag och Kalle som vanligt larvade oss. 33. När grät du senast? Vet inte, men när livet kändes orättvist senaste (några veckor sen tror jag)
Ja, jag får väl också ta och svara på den där enkäten. Det fyller ju iaf upp bloggen med lite mer av mig.
1.Din mobiltelefon?Nokia 5310, röd (för att vi ska kunna skilja dem åt), samt en Nokia 6220 (jobbtelefon). Den senare spöar den tidigare förutom att den tyvärr är en aning större. Skulle jag välja idag skulle det nog dock bli en 6220 även som privat telefon. 2. Din (o-)äkta hälft? Tokig tjej som jag är upp över öronen förälskad i. Organiserad och pysslig ända ut i fingerspetsarna. 3. Ditt hår? Mörkblont, halvkort, ovårdat just nu. 4. Din mamma? Barnsjuksköterska. Driftig. Galen i second hand. 5. Din pappa? Musiklärare och dirigent. Livlig. Nyfiken. 6. Det bästa du vet? Familjen (både de med och utan päls), musik och att stå på scen. 7. Din dröm inatt? Minns inte riktigt. Det var nåt skruvat säkerligen feberinducerat. 8. Din dröm/ditt mål? Inte ångra mig när livet lider mot sitt slut. 9. Rummet du är i? Pysselrummet. 10. Din hobby? Musik, datorer, modellhelikopterflygning, spela Xbox (framförallt Rock Band-trummor). 11. Din skräck? Att dö och framförallt att dö och ångra mig. 12. Vill du vara om 6 år? Pappa, lycklig, smal, tillfreds med hur livet utvecklat sig. 13. Var du igår kväll? Hemma, sjuk. 14. Vad du inte är? Frisk och trött. 15. En sak du önskar dig? Evigt liv. 16. Var du växte upp? I Kållered söder om Göteborg. 19. Det sista du gjorde? Senaste tror jag avses, jag har inga planer på att dö än. Jag kommenterade i en tråd om prao-platser i LysKOM. 20. Dina kläder? Mörkblå jeans, ljus randig kortärmad skjorta, svarta strumpor, boxershorts. 21. Din TV? De av Ciza tidigare beskrivna apparaterna. Instämmer om nicehetsfaktorn. 22. Ditt/dina husdjur? Tudor, Ducarell och Mysan, av Ciza mer ingående beskrivna. 23. Din dator? En Dell Studio 1735 med Vista som tyvärr inte riktigt verkar palla att köra helikoptersimulatorn så jag lutar lite åt att backa till XP även om det bär emot. 24. Ditt humör? Kontemplerande. 25. Saknar någon? Emellanåt saknar jag en nära vän (som inte är Ciza alltså). Med åren känns det som att alla har blivit ytliga bekanta. 26. Din bil? De tidigare omnämnda (Saaben och Toyotan). 27. Något du inte har på dig? Träns. 29. Din sommar? Alldeles för kort och semesterlös. 30. Älskar någon? Jag? Absolut. Andra? Uppenbarligen. 31. Favoritfärg? Olika. Är svag för svart och lila, men det beror helt på användningsområde. 32. När skrattade du senast? Nyss när jag läste om hur TV3-programmet Skurt fick sitt slut. 33. När grät du senast? Minns inte riktigt men jag tror jag grät i sömnen för inte så länge sedan.
Natten var jättekul! MÃ¥dde illa och lite yrslig. Inte alls kul. Somnade inte förrän vid 4.30-tiden. Har haft feber inatt. Varm – kall – varm – kall, osv.
Vaknade 8.50 av att Kalle snarkade. Klarvaken. Mysan var superkelig så det var bara att ligga och klappa.
Är lite yrslig och mår illa igen. Jag är så trött på detta nu. Och båda mår vi inget vidare. Superskoj!
Ska be Kalle fixa lite frukost. Kan vara det som gör lite att jag mår sämre än vad jag kanske behöver göra.
Tudor kom nyss in, blöt hela han. Det verkar vara väldigt blött ute samt att det duggar lite tror jag. Och naturligtvis är han väldigt kelkrävande just nu. Tack o lov nöjer han sig med Kalles kel. Frågan är bara hur länge det räcker.
Idag har vi varit duktiga, våra mått mätt då vi inte är friska någon av oss än.
Jag har fått fram resten av tyget som blev över när jag sydde ett överkast. Detta räcker till en av gästsängarna så det enda jag behöver göra är att sy kanterna på tyget och lägga det på sängen sen.
Jag har organiserat bland mina ez-monterade samt clearstamspärmar. Alla har fått nya etiketter som jag skrivit ut och stämplat på. Så nu blir det ännu lättare att hitta i dem.
Jag har rensat kattlådorna och tömt papperskorgar och Kalle har klippt gräsmattan (30 cm på sina ställen tror jag). Dessutom var han jättegullig och värmde middag. Rester. Mums.
Jag har löst lite sudoku samt läst i min lilla myshörna. Det är jättemysigt att sitta där. Jag har även letat upp lite texter som jag ska ha på pysselkort. Ska bara ändra fonter och lite annat innan de ska skrivas ut.
Jag har kopplat in lite ljusslingor i trädgården som kommer att tändas när det mörknar på kvällarna. Det är så mysigt att komma hem när det lyser lite här och där. Finns ork imorgon ska jag propsa på att ljusslingan på garaget ska upp.
That’s it tror jag. Just nu sitter vi brevid varandra i pysselrummet. Jag har te och Kalle har kaffe. Mellan oss har vi lite hemgjorda kokosbollar som Kalle gjort. Jag ska ta och fixa lite med texterna och göra lite kort har jag tänkt mig.
Idag har jag gjort höstens batch No 1 av Minestronesoppa. Det är mammas recept jag gör efter. Det blir så ofantligt gott. Och nyttigt är det också.
Det tar ett antal timmar, men det är det verkligen värt. Och jag gör alltid dubbel sats av soppan så att vi ska ha gott om det sen. Jag hoppas bara att vi har tillräckligt många burkar att stoppa det i.
Jag orkade inte lägga det i fina skålar så att det skulle se jättefint ut på fotot, men att se alla färger och alla mumsiga ingredienser lockar bra ändå tycker jag.
Och för att vara säker på att få med alla och för att det ska bli smidigare att få i allt hackar jag upp allt i förhand. Det gör jag inte annars när jag lagar mat, men det borde jag nog göra.
Bara att hacka och dela allt tog nog 1½ timme.
Just nu står det och puttrar i en 10-literskastrull. Det enda jag ska göra är att smaka av för att se att det räcker med kryddning. Sen får vi se när vi ska äta. Gott ska det bli iallafall.
Då var jag tillbaka på jobbet igen efter att ha legat däckad i en vecka. Jag kan ärligt erkänna att jag inte mådde mycket bättre idag, men tog mig dit. Har jobbat i min takt, så gott det går. Går på febernedsättande.
Imorse blev det höst/vinterkappan för första gången nu i höst. Det var 6 grader varmt imorse. Ville allt annat än frysa, så det fick bli den. Skönt.
Fick reda på via mail imorse att vi får nya kontorsmöbler imorgon bitti kl 8.30 och till dess ska allt vara undanplockat. Till detta hör då att min arb.kamrat var hemma idag p g a magsjuka samt att ingen hade börjat flytta en pinal. Så gissa vad jag försökt göra mellan samtal (som var många idag då det var måndag)? Jo tömt och försökt flytta en hel del saker. Men det är en hel del kvar. Det får vi ta imorgon. Det är inte jag som har jättedålig framförhållning. Och jag kommer inte att dyka upp där förrän jag börjar kl 7.30. Jag hade dessutom gärna sett fram emot att få reda på detta förra veckan när de andra visste om det för att då kunna klä mig vettigare för att ta bort och flytta väldigt dammiga saker samt kanske vara mer laddad och strukturerad än vad jag fick bli idag. Men, det är inte mitt fel eller problem. Jag har, som vanligt, försökt göra det bästa av situationen. Mer kan jag inte göra.
Rösten har varit på väg att försvinna några gånger. Täppt i näsan och tjock i huvudet. Underbart.
Nu ska vi äta lite fil och mackor. Jag ska göra te. Sen ska jag bara koppla av. Har fixat till lite höstkort jag gjort för att kunna lägga in i pysselbloggen. Här är ett exempel.
IgÃ¥r började jag pÃ¥ en ny bok, som jag lÃ¥nat av mamma (världens bästa och sötaste “bibliotekarie”).
Jag hade lite svårt att välja vad jag skulle läsa, men till sist valde jag
Jag har faktiskt inte läst en enda av Camilla Läckbergs böcker, men hört att de ska vara bra. Så därför tänkte jag iallafall läsa den första som hon skrev. Jag tror jag lånade tre totalt av mamma. Så det är bara att hoppas.
Jag har väl läst ca 60 sidor och hittills är den helt ok. Det blir nog sängen strax sÃ¥ lite läsande blir det nog ikväll. Men jag ska inte missa Magnus Bettners “I ditt ansikte” som gÃ¥r pÃ¥ Kanal 5 ikväll kl 21.55. Förra mÃ¥ndagen var han riktigt bra. Jag gillar hans humor. En kille med intelligens och som vet vad han snackar om. SÃ¥ det ska bli kul och se vem han ska prata inför ikväll.
Vi somnade båda två efter det att vi ätit. Totalt utslagna. Det är uppenbart att vi inte mår bra. Men vi kämpar på här. Jag hoppas vi kan få sova ordenligt inatt.
Jag tänkte försöka mysa till bloggen lite nu varje dag.
Och hur tänkte jag göra det? Inte så svårt att räkna ut kanske.
Jo, jag tänkte lägga upp en bild varje dag som anspelar på något. Det kan vara färgerna, motivet, känslan i bilden, osv.
Och idag blir det följande bild:
Jag gillar känslan i bilden samt färgerna. Lite så känns det på mornarna nu när det är ca 6 grader ute. Brrr.
Flickan är en stämpel från Magnolia och jag har själv färglagt den, med distresser.
Jag har en jättetrevlig arbetskamrat, B, som tycker det är jätteroligt att plocka svamp. Och idag på jobbet var han så gullig och frågade mig om jag gillar svamp. Absolut, svarade jag. Då sa han att jag var välkommen hem dit och hämta så mycket jag ville. De hade jättemycket svamp som han plockat.
Och ikväll hälsade vi pÃ¥ och fick se hur han och hans familj bor. De bor bara nÃ¥gon km frÃ¥n oss. Vi hade med oss en Carte D’orburk med chokladbollar som ett litet tack för svampen.
Det var jättetrevligt och vi pratade, drack kaffe och kelade med deras katt Hobbe, en rödrandig, 7-årig tiger. Supersöt.
Två timmar var vi där. Imorgon ska vi ta hand om svampen. Det orkar vi inte ikväll.
Jag sitter i sängen och skriver. Jag hoppas kunna somna tidigt ikväll. Jag har varit jättetrött varje kväll, men har svårt att somna.
Vi var förresten på apoteket idag och köpte slemlösande tabletter till mig. Jag har stora problem upp till en timme efter det att jag ätit med slem som korkar igen och gör att jag nästan tappar rösten ibland. Jag försöker hosta loss den, men lyckas sällan. Och jag fick bra hjälp idag. Bromhexin köpte jag. Så tre tabletter om dagen i minst en vecka ska jag ta nu. Det är den minsta tiden hon tyckte jag skulle ta för att kunna märka resultat. Jag kommer förmodligen att ta dem tills burken är slut. Jag hoppas de kommer att hjälpa mig.
Varje morgon och kväll nu några dagar har det varit ganska dimmigt, och därmed även vackert. Jag tycker verkligen att vi har en vacker omgivning och det gäller även när man åker på motorvägen mot Linköping. Och när det då är dimmigt är det ännu vackrare (så länge det inte är filmjölk).
Och både imorse och ikväll var inget undantag. Dimman var på god väg när vi åkte vid 7 imorse och vid 19.30-tiden.
Och det fantastiska här ute hos oss på landet är att även om det är dimmigt, som ikväll, kunde man se en fantastiskt underbar stjärnhimmel. Det är breathtaking. Och man kunde även se en del av Vintergatan. Så vackert.
Bilden jag valde idag tog jag för någon månad sen genom vårt köksfönster ut över garageuppfarten en smådimmig kväll. Jag gillar färgställningen i den och man kan se på himlen att det är inte är dimmigt överallt.
Jag behöver vila! Jag är sÃ¥ trött och hängig sÃ¥ det finns inte. Det är tur att det är fredag imorgon känner jag. Dock är det skönt att ha kommit “ner” i samma arbetstakt som alla andra pÃ¥ kontoret. Varför flänga och stressa när ingen annan gör det, och för what?
Efter jobbet åkte vi till K-Rauta där vi fick jättebra hjälp. Vi behövde inte ens söka upp utan han kom och frågade oss. Hur ofta händer det? Aldrig.
Nu hittade vi iallafall material så att vi kan få upp en hylla till våra spel. Hyllan ska fästas i två konsoller som jag fått av mina föräldrar. Jättefräcka är de. Jag ska ta foto på det sen när hyllan är uppe. Det kommer nog att bli fint.
Ikväll händer nog inte mycket tror jag. Jag funderar på att prova på att ev göra ett kort, men jag vet inte. Det jag helst vill är att gosa ner mig i sängen, sätta på någon lugn instrumental musik ligga och läsa tills jag somnar. Men jag får nog vänta en stund med det. Annars kommer jag att vakna tiiiiidigt imorgon bitti.
Kanske inte en superrolig bild, men det kan bli. Det var en ny sida för mig, Wordle.net. Man kan välja vilka ord, eller vilken text som helst. Du kan skriva in eget eller ta från vilken sida och lägga in url:en där.
Då får man upp den och kan göra väldigt mycket olika. Välja bakgrund, välja olika färgteman, ta bort något ord man inte vill ha med, välja fonter.
Jag fick ihop fyra färgkombinationer jag gillade. Fonten och upplägget att det var text både horisontellt samt vertikalt blev min favorit.
Prova själv att göra det av en text. Lite annorlunda, men häftigt.
Detta är en bild jag tog i somras på en av våra rosor.
Jag tycker rosor är otroligt vackra blommor, men att försöka hålla en rosenrabatt fin och ren från ogräs går inte när man jobbar heltid. Dock passade jag på nu i sommar att ta lite foton, och denna blev jättebra.
Egentligen är bilden större, men man kan ju inte ha hur stor bild här som helst.
Men jag anser ändå att man kan ana känslan av de lena rosenbladen. Hur vackert daggdropparna ligger på blomman. Solens reflektioner. Det är nästan att jag kan känna solens värme, höra fåglarna kvittra, se och känna hur katterna rusar förbi, busar på gräsmattan och jagar fjärilar, och känna doften av sommar. Det behövs att kunna göra det nu när det blir kallare och mörkare.
Detta kort tog jag midsommarhelgen hos svärföräldrarna. Där kommer rådjur, älgar, vildsvin gående när som helst. Och detta är ett villaområde där deras tomt angränsar till ett naturreservat.
Själv stod jag inne i köket/matrummet när detta kid (misstänker jag) var utanför och letade lite mat. Många bilder blev det, men denna blev nog bäst.
Provar nu att se om jag låter filen ligga kvar för att se om man kan få upp bilden i originalstorlek. I så fall ska jag göra likadant med gårdagens ros.
Det är redan söndag. Det känns inte riktigt bra. Lördagen gick för fort. Men mycket blev gjort. Vi tvättade undan allt, dammsög, plockade undan, m m. Och jag hade pysselbesök med lite undervisning.Jag fick en liten lykta som tack för att jag hjälpte henne. Klart att man ställer upp. Lyktan står på soffbordet och är så fin så.
Hon hade med sig sin lilla tremånadersdotter som är så underbar. Så jag hade hand om lilla E medan mamma scrappade enl anvisningarna och tipsen jag gav henne. Så mysigt att ha en sådan liten ängel i famnen.
PÃ¥ kvällen var vi jättetrötta bÃ¥da tvÃ¥. Vi tittade pÃ¥ “PÃ¥ smällen”, pÃ¥ tv. Den var helt ok. Inte helt förutsägbar som sÃ¥dana filmer brukar vara.
Kalle var jättegullig igår och skulle fixa till hyllan som våra spel ska ligga på. Vi har fått två gjutjärnskonsoller som var jättefina. Men när Kalle höll på igår sprack en av dem. Så typiskt. Så nu måste vi ut och leta efter någon annan typ av konsoller där. Så spelen ligger fortfarande på en hylla. Katterna rev ner några spel igår. Det var betydligt längre tid som de fått vara än vad jag trodde, men ändå. Ett himla brak. Inga katter blev skadade men Kalle hade lite att plocka upp.
Solen skiner idag, än så länge. Inte ett moln på himlen. Katterna är ute redan. Det var lika bra att släppa ut dem, efter det att de fått nytt vatten och frukost. Det är viktigt att se till att vi i hotellpersonalen sköter oss.
Kalle sover som en stock. Själv ska jag ta och pyssla lite och njuta av att det är fint väder. Dessutom ska jag ta nässpray. Är fortfarande ganska förkyld, vilket jag är otroligt trött på nu vid det här laget.
Kalle är iväg och ska köpa bilbatteri till Saaben, som är tvärdöd. Och den måste funka inför besiktningen som är om någon vecka. Förutom det ska han leta lite nya konsoller till spelhyllan, som vi vill få upp. Vi har lite svårt att betämma oss, men de vi hittat är inte så dyra så han ska köpa några av varje, t ex Stilig och Håll på IKEA, samt järnkonsoller (art.nr 349873)på Jula. Man har alltid nytta av konsoller.
Han ska dessutom köpa vita tavellister som ska sitta i trappan. Ramar får vi köpa senare och efterhand när vi bestämt vad vi ska ha.
Förutom detta har jag strykt lite bordstabletter. Och vi har äntligen kommit igång att torka svamparna vi fick tidigare i veckan. Vi har aldrig torkat svamp förr så det är en ny erfarenhet det med för oss. Den största överraskningen var att det tar så otroligt lång tid att torka dem i ugnen. 12-24 timmar läste Kalle någonstans på nätet. Vi kör en plåt och två galler i den undre ugnen, med varmluftsfunktionen och med luckan lite lite öppet. Den fjärde plåten står ovanpå och får torka naturligt. Vi fick in plåtarna ca kl 13. Så vi får väl se hur det ser ut ikväll/imorgon bitti.
Jag har suttit en liten stund i min läs/myshörna och läst lite idag. Mer lär det nog bli. Pyssellusten försvann lite när katterna bökade med mig innan. Jag fick inte göra ett skvatt. Det gnälldes och pockades på uppmärksamhet heela tiden tills jag reste mig. De hade nytt vatten, ny mat och dörren var öppen, men det var väl sällskap de ville ha. Så Kalle fick därmed väckas också.
Vi får väl se vad resten av dagen erbjuder. Det är fortfarande vackert väder. Några moln har kommit och det blåser en hel del, men det är ändå fint.
När man kör varmluftsugn går det tydligen betydligt fortare. Ca 3 timmar behövde två galler och en plåt på sig för att torka i vår ugn. Så de tre är nu upphällda i glasburkar, som jag ska göra finare snart. Den sista plåten är nu i ugnen och ska torka.
Så skönt att det gick så fort. Jag var lite orolig att det skulle ta en evinnerlig tid. Men det gjord det inte.
Och grannarna kom precis över. De bjuder på äpplekaka sen som står i ugnen nu. De fick med sig lite vaniljsås från oss (vi hade fyra paket). Så när Kalle kommer hem (han är på väg) ska vi över dit och fika lite. Mums.
Vart tog dagen vägen? Jag fattar det inte. Swooosch har det sagt. Och det är inte positivt en helg. Arbetsdagarna får gärna gå så fort, men inte helgerna. Det borde vara lag på det.
Vi har varit över hos grannarna och mumsat äpplekaka med vaniljsås. Det var mycket gott. Trevligt var det också, då både de och vi har haft mycket att göra så vi har inte orkat eller hunnit att ses.
Två timmar var vi där. När vi kom hem började vi med spelhyllan. Kalle fick välja av de konsoller han handlat. Sen har vi mätt och han har skruvat och haft sig. Nu är den äntligen uppe och jag har torkat av och försökt organisera spelen så gott det går i olika kategorier utan att det ska bli obalans på hyllan. Fint blev det. Bilder på det kommer upp snart.
Det jag sörjer är att jag inte hunnit pyssla mer. Men även det kommer väl. Jag ska ta och kolla upp vad jag ska göra för storlekar på de tavlor jag vill ha i trappan. De ska bytas ut efterhand här. Men under tiden får jag ta det jag hittar här hemma. Så jag får istället försöka pyssla lite på kvällarna i veckan. Det kanske kan gå.
Sista tvätten är undanplockad. SÃ¥ det är öppet och “fint” i grovköket. Dock har vi inte orkat eller hunnit fixa till mer där. Men vi har ju kvällar och helger pÃ¥ oss. Det är bara orken som ska finnas där ocksÃ¥.
Nu ska jag ta ett glas vatten. Sen blir det sängen och Camilla Läckberg. Jag hoppas jag kan somna snabbt ikväll. Det vore trevligt att få känna att man är någorlunda pigg imorgon på jobbet.
Dagens bild får nog bli headern ovan (och nedan eftersom den någon gång kommer att bytas ut).
Jag ville ändra lite. Jag är nog känd för att ändra “ofta”. Jag har alltid gillat att möblera om och förbättra, och sÃ¥ även i mina bloggar. SÃ¥ nog blev det sÃ¥ även här dÃ¥. Jag hade gärna ändrat mer pÃ¥ utseendet här pÃ¥ bloggen för att göra den mer personlig, men det fÃ¥r vara sÃ¥ länge.
Jag satte iallafall ihop bilder på de tre katter vi har nu. Selma, som vi har haft, finns med i våra hjärtan.
Dock kommer nog headern att ändras snart igen. Jag har tänkt att försöka ta en höstbild över hur det ser ut nu. Vi får väl se hur bra jag lyckas.
Igår kväll hade vi båda en datorfri kväll. Det var underbart skönt och avkopplande. Vi kom hem sent efter att ha handlat kläder på Ikanohuset. Det började med att arb.kamraten S skulle hitta en tröja till sin man. Jag hittade en vinter/skidjacka till Kalle på Dressman. Jag hängde undan en till honom eftersom han satt i ett möte och skulle komma och möta oss.
Jag hittade en kofta och en blus på Kappahl. Jag fick 25% rabatt på båda plaggen tack vare rabattkuponger. Så det kändes bra.
Kalle tyckte om jackan, men vi fick ta en större storlek. Så nu har han en ny, fin jacka som ska funka på skidsemestern. Jag hittade också en ny vinter/skidjacka. En som går ner över ändan och som är större än den förra jag köpte för några år sen. Dessutom köpte jag ett underställ. Så nu är det bara termobyxor till Kalle som fattas. Sen är vi redo för skidor (förutom fysiken).
Sen när vi kom hem Ã¥t vi lite och slappade framför tv’n. Det var jätteskönt. Och vi gick och lade oss strax efter 22. Dock tog det en stund innan jag somnade. Men det kändes skönt. SÃ¥ det ska jag försöka göra ikväll ocksÃ¥.
Idag ska jag försöka pyssla lite och göra ett födelsedagskort till Kalles brorsson som fyller år på måndag. Sen har jag lite annat att göra också.
Och semestern är beviljad från 20/12-6/1. Det ska bli sååååå skönt. Jag längtar.
Här är våra två första och därmed äldsta katter, Tudor (överst i bild) och Duracell (nederst).
Detta var julen 2000. De var 6 månader på denna bild. Det var hemma hos mina föräldrar på julen. Numer får de stanna hemma istället. Duracell mår bäst av att vara hemma där hon känner sig trygg. Och Tudor får vara hemma, så att andras hem står trygga. Man vet aldrig vad han kan putta ner och ta sönder.
Idag har det regnat rejält och länge. Det har aldrig blivit riktigt dagsljus och det känns i mig. Jag blir tröttare och får kämpa mer för att bli pigg och hålla det tempo som behövs. Jag fick kämpa för att inte ta den dagliga koppen kaffe före kl 15 idag. Men det gick.
Jag blir allid så sugen på att krypa ner i sängen under täcket och läsa, eller iallafall mysa till det rejält hemma och bara njuta när det regnar, speciellt som idag när det ösregnade. Men det kan man ju inte på jobbet.
Och det blir inte alls lättare när man känner att man bara vill hem. Men det har gått ändå.
Jag undrar om det blir en riktigt blöt höst. Hittills verkar svampen växa väldigt bra överallt, iallafall i vår trädgård. Så mycket som det växer i år har det inte gjort på de fem år vi bott här. Så det ska bli intressant att se hur det blir. Höstkappan används nu varje dag iallafall, men ett paraply ska läggas ner i väskan också. et är inte så himla kul att bli blöt.
går att skåda på en annan blogg, än denna eller min pysselblogg, nämligen hÄnglars blogg. Där visar Design Teamet upp de stämplar som nyss kommit ut, men även vi vanliga dödliga får skicka in kort vi gör med dessa stämplar. Och ibland händer det att jag gör det.
Jag skickade med ett gäng jag gjort, men trodde bara att ett, max två kort skulle komma med. Men jag fick med samtliga. Gissa om jag blev lycklig. De ligger lite utspridda i inlägget.
Superkul att de tyckte att mina kort platsade i bloggen. Jag hoppas att någon kan få lite inspiration från dem.
Och ikväll har jag jobbat på två kort. Det ena är klart. Det ska bara torka. Det andra får stå och bara vara tills imorgon. Jag vet inte vad det är. Jag kan inte sätta fingret på det. Men jag får se då. Annars låter jag dem vara. Då är det bara baksidorna som ska fixas.
Nu blir det lite mat och sen blir det Grey’s som har premiär ikväll.
Igår bytte jag batteri i Saaben eftersom den var stendöd när jag skulle se hur den mådde i måndags. Förutom att larmet satte igång (antagligen för att den låste sig när den fick ström igen, den hade låst upp sig automatiskt när batteriet dog) så gick det utan problem. Dock märkte jag när jag provkörde den en sväng att den verkade ligga an med nån broms och mycket riktigt luktade det ordentligt om den när jag hade parkerat i garaget igen. Efter diverse våndor om hur illa jobbigt och svårt det verkade vara att ge sig på att fixa bromsoket så bestämde jag mig i alla fall för att titta på den ikväll. Sagt och gjort. Direkt efter att vi kom hem tog jag tjuren vid hornen och gick ut i garaget.
Det såg ut som att bromsbelägget låg an på framsidan i alla fall. Om det var korrekt eller ej visste jag inte. Jag försökte mig på att knacka på skivan enligt en bekants förslag. Inget hände vad jag kunde se.
Sen bad jag om hjälp av Ciza med att titta medan jag bromsade. Oket rörde sig inte en millimeter när man bromsade vilket kändes fel.
Jag började pilla utifrÃ¥n Haynesmanualen och tänkte att jag iaf kan se hur illa däran den är och om det är nÃ¥t uppenbart fel. Efter att fjäderjäveln lossnat (”lossa försiktigt”, jo ja tackar) sÃ¥ skruvade jag loss bultarna (efter att ha hittat en 7mm insex i min nya fina spärrnyckelsats).
Sen försökte jag rubba oket. Det satt fast. Rejält, så jag började vicka lite upp och ner och fram och tillbaka och sakta men säkert började det ge med sig men det höll fortfarande ganska krampaktigt om skivan. När jag drog ut den trodde jag nån fjäder eller nåt satt och höll emot för det skrapade och lät. Till slut gav den dock upp och ramlade loss.
Jag hade förberett en liten avsats att ställa oket på för att inte påfresta slangen (jag hade ingen ståltråd som det står att man ska hänga upp den med).
Sen började stora analys- och rengöringsstunden. Det var väldigt länge sedan jag var så skitig om händerna som jag blev ikväll. Jag borstade och hade mig (hittade inget munskydd så jag gjorde mig ett provisoriskt av ett stycke trastyg). Det var mycket rost på diverse ställen som säkert kan ha påverkat i vissa avseenden (fast mer exakt vet jag inte).
Sen läste jag i Haynes att man ska ha kopparpasta på valda delar av beläggen, så det kletade jag på. Jag kunde se att det hade satts på innan fast det var nog en aning klent tyckte jag. Beläggen såg för
övrigt tjocka och bra ut, så de behöver inte bytas om jag tolkar rätt.
När allt var rengjort och pastakladdat så gav jag mig på att titta på kolven. Jag kunde inte avgöra om den var i innersta eller yttersta läget, så jag ställe oket så den inte skulle ramla och satte mig och bromsade lite. Det var markant skillnad i motstånd i pedalen och när jag kom ut så stack kolven ut en bra bit mer än innan.
Sen började jag montera tillbaka alltihop. Först fick jag försöka få in kolven innan jag satte dit inre bromsbacken. Jag hittade inget bra men så kom jag på att jag kunde använda en tving. Det funkade utmärkt, förutom att jag fick byta sida lite då och då för att inte trycka kolven snett (vet inte om det går men jag ville inte chansa), då jag bara hittade en liten tving som knappt nådde. Men till slut var kolven i samma läge som innan.
Sen klämde jag dit backarna, hängde på oket (som inte kärvade alls) och skruvade tillbaka bultarna. Sen bad jag om hjälp av Ciza att kolla, och då rörde oket sig synbart (inte jättemycket, men mer än inte alls). Jag fick också titta.
Därefter åkte fjäder och hjul på och sen tog jag en sväng ner till Gottlösa. Bilen kändes betydligt bättre än igår, men jag är osäker på om jag kände nåt eller om jag bara inbillade mig. Jag kunde i vilket fall som helst bromsa hårt utan att höra ett ok ramla i backen och jag kunde inte se någon rök från höger framdäck. Väl hemma så gick jag och luktade och kände på oken och det luktade visserligen lite om båda frambromsarna, men jag vet inte om det var för nåt som låg på hela tiden eller bara för att jag hade gjort några hårda inbromsningar. De kändes i vilket fall som helst inte varma så jag tror det beror på mina inbromsningar.
Så, om mina fortsatta körningar med den går bra (eventuellt blir det till jobbet imorgon och det blir definitivt på lördag eftersom bilen är full med skräp som ska slängas) så låter jag det vara tills besiktningen sagt sitt på måndag.
Jag känner mig lite stolt som på egen hand rev loss allt och fick ihop det igen, på svårighetsgrad 3 av 5 enligt Haynes.
Ikväll har jag gjort klart tre kort samt en burkdekoration som ligger på tork (glitterlim). Det känns jättebra jag fått gjort lite, trots att jag är trött.
Gick och lade mig en liten stund innan ikväll. Sov en timme tills Kalle ringde och ville att jag skulle komma och hämta honom på Statoil vid motorvägen.
Just nu är det världens oordning på mitt skrivbord. Det är inte vanligt för att vara jag. Men jag orkar inte plocka undan ikväll och jag har tänkt att pyssla lite mer i helgen, så då kan det lika gärna vara framme.
Jag är otroligt glad att det är fredag imorgon. Jag är rejält trött.
Häromdagen betalade Kalle för stugan vi ska åka till i jul. Skönt att ha det gjort.
Nu ska jag lägga mig strax. Någon dagens bild blir det inte idag heller. Vet inte vad jag ska bjuda på för bild, så därför blir det ingen. På tal om det måste jag få över bilder från min mobil till datorn och kunna använda dem. Där tror jag är lite foton jag kan bjuda på.
Idag har varit en otroligt seg dag på jobbet. Orken har verkligen inte funnits. Och det har ringt på ganska bra tycker jag. Men jag har fått gjort lite annat också.
Eftersom jag inte haft mycket rast i veckan hade jag tid att ta ut, eftersom det är mycket viktigt att jag bara jobbar 40 timmar i veckan. Så strax efter 15 gick jag idag. Kalle hämtade mig. Vi susade iväg till City Gross och handlade mat. Folk hade ställt sig precis hur som helst på parkeringen. Mycket fascinerande.
När vi handlat klart gick vi förbi Pølsemannen. Jag blev så otroligt sugen på röda pölser, så det köpte vi.
Åh, vilka barndomsminnen när jag stod där och blundade och åt. När jag var liten, kunde man bara köpa dem i Danmark, och där var vi ju några gånger per år. Man är ju skåning.
Det började med att vi tog båda bilarna till återvinningsstationen i Mjölby. Detta för att Saaben är oberäknelig och vi vågade inte riskera att Kalle skulle bli stående någonstans och inte kunna ta sig hem igen. Så jag körde Oliwer. Det gick fint och komma dit. Vi tog inte med allt skräp eftersom vi var lite sent ute, men en hel del blev kastat iallafall.
På väg hem sen började saaben må sämre och sämre men hem kom den, på egen hand. Vi stannade till på macken. Han skulle kolla lufttrycket och jag passade på att tanka samt köpa mjöl och mjölk till kanelbullsbak. Det är ju kanelbullens dag idag.
När vi kom hem konstaterade vi att det inte är lönt att ha kvar bilen. Vi ska fixa till lite, besiktiga den och antagligen sen sälja den till någon som kan meka bilar.
Väl hemma kom grannen E förbi. Det slutade med att han och Kalle gick ut och klippte vår tujahäck som är på hela baksidan av tomten. Så nu har jag utsikt igen från pysselrummet. De var jätteduktiga. Nu ska bara alla grenar bort från gräsmattan. Men det verkar som att det tas nästa helg.
Själv har jag pratat med mina föräldrar samt pysslat lite här. Jag har tömt väggen i trappan och ska försöka få upp lite tavellister har jag tänkt mig. Jag har försökt städa upp lite i gästrummet också. Där ska också bli klart har jag tänkt mig. Men jag har inte energi till någonting känner jag. Bättre att vila och ta lite imorgon istället.
Det blev jättegott! Observera att parmaskinkan ska läggas på och in i ugnen när pizzan varit inne några minuter och fått färg. Detta eftersom parmaskinkan är mycket tunnare och inte behöver så mycket tid som det andra.
Collaget har jag själv satt ihop med bilderna jag tog igår. Det är gjort i PS. Jag lär mig mer och mer. Jag hoppas bara att kvaliteten blev bra när jag konverterade.
En liten bild från igår när Kalle och grannen E klippte tujahäcken från ca 4,5 m till 3 m.
Inte konstigt att Kalle har träningsvärk idag.
Grenarna, som är väldigt många, ligger fortfarande kvar på marken. Det regnar för mycket idag för att flytta dem.De hade tur att det bara kom små, korta skurar igår.
Idag var det dags för en ny arbetsvecka. Och som om jag inte hade tillräckligt att göra (vilket jag har), fick jag lite fler uppgifter med prio 1, fastän att ta samtal också hade prio 1. Detta var dessutom faktureringssamtal då det är kunder som fått två påminnelsebrev men som fortfarande inte betalat. Så dessa fakturor blev uppdelade mellan oss på kundtjänst. Dessa tog en hel del av min arbetsdag förutom alla samtal jag var tvungen att ta eftersom det är mina ursprungliga arbetsuppgifter. Så jag har stressat på bra idag för att hinna mina ordinarie arbetsuppgifter samt faktureringen.
Jag vill inte ha fler sådana dagar. Jag orkar inte stressa mer och hålla det tempo jag varit tvungen att hålla idag. Så imorgon ska jag prata lite med min chef och be om att få lite semester. Jag orkar inte jobba fram till jul utan någon ledighet alls. Det går inte. Jag orkar inte. Jag går redan nu på knäna. I helgen har jag knappt orkat göra något. Jag blir inte frisk. Jag behöver vila, få sova och bara vara i minst en vecka. Så jag ska se vad han säger imorgon. Dock fick jag reda på idag att en på faktureringen ska ha semester en vecka fr o m onsdag. Men jag måste också få ha semester. Så vi får väl se vad som sägs imorgon.
Kalle säger att jag börjat gnissla tänder igen på nätterna och jag vaknar nästan varje morgon med att vara stel och vet att jag drömt väldigt jobbiga drömmar där jag spänt mig. Som inatt när jag drömde att folk placerade mig på utsidan av en helikopter och lyfte och jag fick hålla mig kvar för allt i världen för att inte falla och slå ihjäl mig. Jag var helt slut när jag vaknade. Och så känner jag nästan varje morgon nu, oavsett hur mycket eller lite jag sover. Så för att jag ska må bra måste jag få ha semester.
Jag känner mig stolt över mig själv att jag faktiskt lyfter detta och vågar säga ifrån att jag inte klarar mer. Det handlar inte om att jag är en sämre människa. Jag är som alla andra. Även jag behöver vila. Och istället för att slita ut mig och må jätteskit, tar jag tag i det i tid och försöker förhindra och göra det bästa för mig, vår familj och för jobbet. Nu är bara frågan om det bara är jag som tycker det är viktigt att jag får må bra eller om fler delar denna uppfattning. Vi får väl se.
Idag behövde jag en liten bild som piggar upp och värmer min frusna kropp. En lugn bild efter helgens stormande.
En bild från i somras. Från midsommarhelgen.
Den är tagen i svärföräldrarnas damm som de har i trädgården.
Jag älskar rinnande vatten, och önskar att jag hade haft någon form av vattenspel i vår trädgård. Men ett vattenfall, som svärföräldrarna ha, lär vi inte lyckas med i vår plana trädgård.
Idag var jag inne hos chefen och sa som det är, att jag behöver semester. Jag vilar och orkar mindre och mindre och ändå är jag konstant trött. Jag blir inte frisk och känner mig konstant hängig. Och därför behöver jag vila, mer än en helg.
Detta tyckte han lät vettigt. Så jag är ledig fr o m tisdag 14/10 (jag behövs på måndagen då det är mer tryck på telefonerna) t o m onsdag 22/10. Och det känns sååååååååå skönt! Jag längtar verkligen.
Att få vila, göra vad jag vill när jag vill. Åh. Inga måsten eller borden. Bara göra vad jag vill. Inte planera upp mina dagar totalt. Det enda som är inplanerat är att åka till Grodis nästa helg. Det ska bli jätteskoj och jag längtar verkligen. Men det blir en lugn helg även där. Bara göra det vi känner för. Och jag ska naturligtvis ha med mig mina pysselsaker. Så pysslande blir det. Jag ser jättemycket fram emot det. Kalle får stanna hemma och passa en massa katter.
Jag tycker det är jätteskoj att ta foto. Gärna att gå omkring med kameran och bara ta på saker riktigt nära. För att se världen på ett annorlunda sätt. Upptäcka nya färger, former, texturer, med mera. Nu har jag tyvärr inte gjort det på länge, men det ska jag bättra mig på.
Här är iallafall en sådan bild, där jag bara gick omkring med kameran och tog på saker jag inte lagt märke till tidigare.
Jag har inte en susning om vad det är för blomma, men det är gigantiska blad på den.
Nu blir det lite tv-tittaden innan sängen.
Sov gott.
Nu har jag bara två arbetsdagar kvar. Sen är det dags för lite semester. Ändå känns detta som en evighet till dess, men det beor nog på att sista dagen är på måndag. Jag önskar så att jag hade fått en sammanhängade vecka. Jag tycker inte att det hade varit för mycket begärt. Men alla har vi olika uppfattningar.
Jag försöker jobba undan så mycket jag bara kan inför semestern. Detta för att kunna känna mig nöjd och verkligen koppla av, men även för att inte ha för mycket att göra och behöva jobba över när jag kommer tillbaka. För jag tror att det kommer att alla mina arb.uppgifter kommer att ligga och vänta på mig när jag kommer tillbaka. Med detta menar jag att ingen annan kommer att göra något av det jag gör medan jag har semester. Och jag kan ärligt säga att det inte känns vidare kul att gå på semester då när man vet att det kommer att ligga massor på mitt bord när jag kommer tillbaka. Ingen annan kommer att ha tid, ork eller lust att få undan det som jag har trots att det är jätteviktigt samt att det inte bara är mitt ansvar att det blir gjort.
Men detta får jag tänka bort och bara njuta av ledigheten. Det är inte det lättaste, men jag ska klara det. För min semester är oerhört viktig för mig. Och jag tänker inte stressa sen när jag kommer tillbaka. Ingen övertid och det jag inte hinner som är viktigt får någon av de fasta anställda ta.
Ikväll ska vi pÃ¥ middag. Om 15 min rättare sagt. Till kompisar som flyttat till hus ca 1 mil frÃ¥n oss. Det ska bli trevligt. Jag har precis kollat var de bor. Och hittar vi första gÃ¥ngen är det inga problem sen. Det är alltid första gÃ¥ngen som är den “svÃ¥raste”. Men detta ska vi nog fixa lätt.
dag vaknade jag kl 9. Jag var fortfarande ganska trött, men ville inte somna om, så jag låg kvar och låg och läste medan jag hade Mysan vid min sida och klappade henne på magen. MorgonMys, som jag brukar kalla det.
Nu har jag läst ut boken. Jag hade kommit halvvägs i boken när jag läste idag, Isprinsessan. Den var helt ok. Tillräckligt bra för att läsa de andra jag lånat av mamma som Camilla Läckberg skrivit.
Varken jag eller Kalle mår något vidare idag. Förkylningarna vill inte ge sig, till vårt stora förtret. Så det blir en fortsatt lugn lördag. Det ska bli skönt. Kanske spela lite spel, pyssla lite, få upp tavellister i trappan. Men det ska gå lugnt till.
Katterna springer ut och in idag. Vädret tillåter oss att ha altandörren öppen en liten bit så att de kan springa ut och in. Vi försöker att ha dörren stängd så att de lär sig (som de får göra varje höst) att de inte är de som bestämmer utan att det är vi (och vädret i det fallet). Men det är protester, framför allt när de kommer in och dörren stängs. Ibland springer de in bara för att kolla om det finns mat, eller om något ändrats sen de var inne sist (vilket kan ha varit 10 min tidigare). Våra små älsklingar.
Ha en skön lördag så ska jag gå och leta efter nästa bok att läsa.
Här är en alldeles lysande cover pÃ¥ A-ha:s “Take on me”, där texten istället beskriver vad som händer i den tecknade videon. Mycket underhÃ¥llande.
När jag och Kalle precis hade bestämt oss för att mer eller mindre ha en dag i sängen (bara ta det lugnt och i stort sett bara ligga där och titta på saker på datorn) ringde grannen på. Han tyckte vi skulle bränna samt flytta tujahäck.
Så det blev att masa sig upp, äta lite frukost, klä på sig och gå ut.
Vädret är jättefint. Det blåser, men det är soligt. En härlig höstdag. Dock inte så skönt att försöka flytta tujagrenar och gå förbi tunnan där det ryker jättemycket. Så ett härligt astmaanfall samt präktig huvudvärk har jag dragit på mig.
Men trots detta hjälpte jag till en hel del, men Kalle har fått ta det mesta.
Katterna har varit med som sällskap. De älskar när vi är ute. De är gärna i närheten och är så söta så. De får lite spel emellanåt och jagar varandra, eller hoppar upp i träd, eller dylikt. Så många skratt får man.
Och så har hästarna fått vars två äpplen av mig. Det tyckte de om. Och jag tycker det är så mysigt att mata dem också. Jag känner mig säkrare och säkrare på att ge dem direkt ur handen, och de är så varsamma och gulliga så.
Det dunkar rejält i huvudet nu, tyvärr. Men då vet man att man har något i huvudet. Så man får vara glad för det.
Igår kväll stod jag framför bokhyllan och funderade på vad jag skulle välja att läsa. Jag hade tänkt välja något annat än Camilla Läckberg, men när jag såg att man fick följa huvudpersonerna, blev jag sugen och såg till min förtjusning att mamma även hade nummer två i serien, nämligen
Så den fick det naturligtvis bli då. Har kommit ca 60 sidor in i den. Den är bra än så länge. De är lättlästa, vilket är skönt ibland. Och småspännande, vilket jag gillar.
Jag tände en brasa i kakelugnen innan i eftermiddag och satte mig och läste i vardagsrummet. Det var mysigt. Så höstigt och härligt. Sen kom grannarna över med äpplekaka i knäckvariant. Vi mumsade på den för att sen spela spel. Det blev Settlers idag. Det var väldigtl längesen vi spelade det. Jag var så nära att vinna, men E vann (som vanligt).
Nu har jag satt upp två spotlights under spelhyllan och Kalle ska sätta fast sladden åt mig. Själv ska jag elda lite till, ta lite te och sätta mig i soffan och läsa vidare.
Jag är galen i listor. Det vet alla som känner mig.
Så redan nu har jag börjat med en packlista till helgen, när jag åker och hälsar på en mycket god vän. Vi ska ta det lugnt och pyssla förstås. Kalle stannar hemma och passar katter.
Och när jag ska åka någonstans måste jag ha en packlista. Annars glömmer jag garanterat något (det brukar jag göra ändå, men det är iallafalll något som inte stod på listan).
Sen har jag börjat göra en liten julklappsönskelista också. Jag märkte att jag frös väldigt om fötterna och har inga jättesköna fårskinnstoflor för när jag verkligen fryser om fötterna. Jag har bara en par som är öppna i tårna samt häl med fårskinn över fotryggen. Men de hjälper inte när det är riktigt kallt.
Helst skulle jag vilja ha par två och tre från vänster. Bra att ha beroende på hur kallt det är. Och så gillar jag ju både rosa och brunt.
Lite andra saker som jag också på. Jag har egentligen aldrig några problem att önska mig saker. Pyssel, böcker, spel. Det finns gott om saker att välja mellan.
Och idag är det bara sju veckor kvar till advent. Jag längtar jättemycket dit. Att få pynta, byta gardiner, göra det jättemysigt, baka, julmusik. Fast julmusiken börjar jag med lite innan. Den sätter jag på när jag börjar med julkorten. Man behöver ju lite inspiration när man gör dem.
Jag har semester. I lite mer än en vecka. Gud så skönt, och välbehövligt.
Igår var det naturligtvis väldigt intensivt på jobbet. Telefonen ringde fruktansvärt mycket och däremellan skulle jag försöka hinna med att få in alla protokoll och nyregistrera ett antal avtal. Och jag som hade sagt att jag inte skulle stressa sista dagen före semester. Det sket sig ganska fort tyvärr. När jag kom hem kände jag mig som jag gör på fredagkvällarna efter en hel arbetsvecka. Totalt slut. Det var faktiskt inte kul att känna så. Jag hade hoppats på att få någon nytändning av att nu hade jag semester, men jag vara bara totalt slut. Låg i soffan och var matt. Skittråkigt.
Jag gick och lade mig vid 21-tiden och sÃ¥g pÃ¥ “I ditt ansikte” i sängen. Sen somnade jag. Har haft jobbiga drömmar även i natt. Det har jag haft nu den senaste tiden, och när jag pratade med Kalle för en stund sen sa han att jag gnisslat tänder mycket, sÃ¥ det blir att använda bettskenan igen. Det känns som ett litet bakslag, dÃ¥ jag inte använt den sen jag var lärare och mÃ¥dde dÃ¥ligt av stress. Men det är bara att bita ihop och använda den igen. Allt för att det ska bli bättre.
Idag låg jag till kl 10. Jag har vaknat några gånger men inte gått upp. Att bara ligga kvar i sängen är så skönt ibland.
Men nu är jag uppe. Sitter här i pysselrummet och tittar ut. Det blåser en hel del, men solen är framme. Katterna är ute. Jag äter frukost (fil och müsli och ett glas juice).
Jag har ingen aning om vad jag ska göra idag, och det känns så skönt. Jag skulle kunna göra en lista med vad jag skulle vilja göra i veckan, men risken är att den stressar, så därför ska jag inte göra någon lista. Packlistan räcker. Den måste jag ha! Annars kommer lilla senila jag att glömma en hel del, och det är lite dumt och onödigt.
Så det blir nog en lugn och skön dag idag. Det låter väl skönt.
I eftermiddag ringde Kalle hem och påminde mig om en sak jag hade glömt. Vi skulle åka och vaccinera katterna när Kalle kom hem från jobbet.
SÃ¥ det var bara att stoppa ner deras “patientkort” och vaccinationskort, klä pÃ¥ mig och fÃ¥ in katterna i varsin kattbur.
Burarna hade stått på verandan, så de hade inte sett dem innan idag. Dock gick Tudor förbi när han såg mig ta fram den första. Så därför var det lika bra att ta honom först. Han försökte halvhjärtat att gömma sig under soffbordet så det var ganska lätt att få tag på honom. Han protesterade väldigt när han skulle in i buren, men det gick.
Sen var det lika bra att ta räddharen Duracell, som låg i fåtöljen i vardagsrummet. För om hon gömmer sig är det mer eller mindre chanslöst att få tag på henne. Även hon protesterade en hel del när hon skulle in.
Mysan låg i badrummet och spann när jag tog upp henne. Och det var inga problem att få in henne i buren.
När vi var klara tog jag ut dem och vi väntade på uppfarten på att Kalle skulle komma hem. Mysan var lugn, Tudor skakade som ett asplöv och Duracell var fullkomligt vild och höll på att välta buren för att hon absolut inte ville vara instängd. Det var riktigt otäckt ett tag.
När Kalle kom stuvade vi in katterna. Tudor fick sitta framme. Han är lugnast då. Där bak satt jag i mitten med flickorna på varsin sida. Det är tur att jag inte är större än vad jag är. Jag fick bra plats även om det var liiiite trångt.
Mysan pep konstant varannan sekund heeeela vägen dit. Duracell lät en hel del och så fort Kalle körde lite fort pep Tudor till.
Och tala om att man känner sig som världens taskigaste som utsätter dem för något sådant hemskt. Både att åka bil men även att åka till veterinären. Och inte kan man få dem att förstå att det inte är något farligt heller, även om jag är en knäppis som försöker och pratar med dem och försöker lugna dem. Samtidigt vet man ju att det är nödvändigt eftersom man inte vill att de ska få någon sjukdom. Det skulle kännas ännu värre än att åka iväg med dem en gång om året.
När vi väl var framme mådde de bättre och blev tysta. Sköterskan frågade efter Selma, och det kändes lite jobbigt att säga att hon inte längre finns, även om det var några år sen vi var tvungna att låta henne somna in. Så för andra gången skulle de nu ta bort henne ur registreringen.
Vi fick vänta en liten stund. 811 kr kostade det att vaccinera de tre.
Det gick bra inne i rummet. Mysan var ute och kollade runt i hela rummet och var väldigt nyfiken. Tudor var på väg ut ur buren när han väl fått sprutan och Duracell fortsatte att ligga ihopkrupen längst in i buren.
När vi var klara var det bara att stuva in alla i bilen igen, inkl mig i mitten igen. Mysan fortsatte att jama varannan sekund. Duracell pep två gånger och Tudor pep till när Kalle körde för fort för hans smak.
Väl hemma fick de komma ut ur burarna och fick en burk med tonfisk upplagda i tre högar på en assiett. Mysan och Tudor tyckte det var mumsigt och åt med förtjusning. Duracell ville inte ha, utan vill ha nytt torrfoder, vilket hon fick. Så där satt hon och mumsade en stund.
Nu ligger de och vilar och är trötta alla tre. Inte konstigt heller när man inte gillar att åka bil och åka ut på utflykt. There is no place like home, om de får säga vad de tycker.
Jag är den typen av person som folk ofta frågar råd hos. Varför vet jag inte, men det kanske har att göra med att jag brukar komma med bra råd. Det kanske är uppenbara råd ibland, men dock viktiga som de behöver höra.
Vad som är sämre är att jag är skitdålig på att följa mina egna råd. De råd jag ger, gäller oftast inte mig. Det är som om jag inte räknar med mig själv att vara lika mycket värd, att jag inte räknas med alls, osv. Detta vet vem som helst som läser detta att det är ju korkat att tänka så om sig själv.
Men hur ofta följer du de kloka råd du ger andra? Och hur lätt är det att följa sina egna råd?
Jag kan ge ett exempel.
Jag ska till en mycket kär vän i helgen. Hon har jättemycket att göra i veckan och jag tycker inte att hon mÃ¥ste städa och annat för att jag ska komma. Det är ju bara jag. Och med tanke pÃ¥ hur det ser ut hemma hos oss (dammrÃ¥ttor stora som uttrar!), vill jag hellre att hon är sÃ¥ “utvilad” som hon bara kan vara när jag kommer till henne i helgen.
Det var ena sidan.
När hon kom och hälsade på oss i juni senast sa hon samma sak till oss. Vi behövde inte städa. Och jag tror verkligen att hon menade det. Jag var jättetrött och stressad på jobbet. Det var hyfsat smutsigt hemma. Och vad gör vi? Jo vi städar ju naturligtvis. Inte storstädar, men städade ändå rätt rejält. Varför? Jo för vi ville ju ge henne det bästa? Hade hon brytt sig? Nej. Var jag utvilad när hon kom? Nej.
Varför ska det vara sÃ¥ svÃ¥rt att lyda sina egna rÃ¥d man ger andra? Jag förstÃ¥r det inte, men det är det. Iallafall för mig. Hyfsat lätta, ganska uppenbara rÃ¥d – och ändÃ¥ sÃ¥ svÃ¥ra och ibland omöjliga.
Och är man en lögnare bara för att man själv inte följer sina egna råd? Eller skenhelig?
Personligen tycker jag inte att man är en lögnare eller skenhelig om man tror på de råd man ger och om man verkligen skulle vilja följa dem själv om man bara kunde. Och oftast kan man. Det är endast en själv som sätter stopp för det på ett sätt eller annat.
Min fight denna vecka när jag är ledig är att inte vara den duktiga flickan. Jag ska göra det jag känner för. Ta det lugnt. Bara roliga saker. I min egen takt. Jag har lyckats hålla mitt löfte än så länge när det gäller att inte göra en lista över de saker jag skulle vilja hinna.
Men ändÃ¥ kämpar jag varje dag med att inte vara den “duktiga flickan”, om man nu kan kalla mig det vid 33 Ã¥rs Ã¥lder. Vi behöver dammsuga, och eftersom Kalle jobbar borde det falla naturligt pÃ¥ mig. Men jag fÃ¥r inte dammsuga. Jag ska ju ha semester. Jag har ett antal “jag skulle behöva”, men de fÃ¥r jag mota bort som skrikande fans varje dag. Jag är min egen livvakt och det är ett tufft och jobbigt arbete, men än sÃ¥ länge lyckas jag. Idag har jag bara diskat och fixat där, gjort massor med luncher och tvättat. För mig är detta väldigt lite när det gäller “behöver göra”. Sen har jag pysslat naturligtvis, surfat lite och kollat runt inför nästa helgs pysselmässa som vi är nÃ¥gra tjejer som ska till. Utöver detta har jag pratat med min moder i över tvÃ¥ timmar.
Nu ska jag gå och lägga mig. Jag försöker att lägga mig senaste 22.30. Jag måste se till att få mer sömn varje natt. Så det handlar om att få in goda vanor nu när jag har semester. Förbättra min vardag. Det handlar inte om jättestora saker, men väldigt avgörande för mig ändå. Och jag har gett mig den på att lyckas.
Sov gott alla där ute. Själv hoppas jag på att få en natt med normala drömmar som inte är så aggressiva, eller gör att jag är så spänd.
Imorse läste jag ut Predikanten, av Camilla Läckberg.
Även den boken var helt ok. Jag blev sugen på västkusten och sommar när jag läste den.
Eftersom de är lättlästa om man är inne i den serien och man får följa Erica, Patrik, Anna, m fl, tänkte jag fortsätta även med nästa bok, nämligen
De är väldigt lättlästa och de två första var inte så tjocka heller så man läser dem ganska fort.
Stenhuggaren är lite tjockare (och dessutom inte i pocketformat), men 404 sidor ska nog gå ganska fort.
Annars har det återigen varit en lugn morgon. Jag hade ambitionen att stiga upp med Kalle imorse, men det gick inte. Jag var för trött. Jag tycker så synd om honom som måste jobba när jag är ledig. Och att jag dessutom ligger kvar i sängen när han åker iväg.
Jag har ätit frukost, tittat lite på tv samt pratat med grannen som ev ska hjälpa på tisdag morgon. Hennes ena häst behöver opereras, men den tid de fått för operation är när hon inte är hemma, så jag har erbjudit mig att hjälpa till att få iväg hästen till kliniken. Men en till ska hon fixa så att vi hjälps åt. I värsta fall får hon ställa in resan de ska göra, och det vore ju lite synd om dem.
Nu sitter jag i pysselrummet. Lite pyssel ska det bli idag har jag tänkt, men jag ska även packa mina pysselväskor så att det är klart till imorgon. Jag håller på att tänka igenom vad jag tänkt att jag ska pyssla med hos vännen men det är inte lätt. Därför blir det lite av varje som jag får plocka med mig. Men det ska nog bli bra.
Jag har börjat packa mitt pyssel. Det mesta har jag redan i mina väskor, men ändå är det en hel del jag vill ha med. Jag vet ju inte vad jag vill göra när jag ska pyssla i helgen. Därför måste man gardera sig lite. Detta gör att mina två väskor inte räcker (jag hör hur Kalle dånar när han läser detta).
Jag behöver bara lite gummisnoddar nu så ska jag få ner lite till. Sen måste jag ut och leta upp en bag i förrådet så att jag får med mig mina stämplar och cardstock.
Det är jobbigt att packa, men jag tar det lilla lugna. Jag ska inte göra mycket mer sen av det idag tror jag. Packande av kläder kan jag göra imorgon. Jag ska inte åka förrän på eftermiddagen.
Tudor har varit inne en sväng och Mysan kommer med jämna mellanrum och kollar till mig, piper att jag ska ge henne uppmärksamhet och kel! Så det får jag ta och göra nu.
Varför kan man inte trolla? Då hade man packat så fort och fått med allt utan att riskera att glömma något.
Efter det att jag packat klart pysslet var jag lite trött. Så det blev att vila lite i soffan och titta lite på tv med Duracell på magen. Varmt och mysigt.
När Kalle kom hem fixade jag lite i pysselrummet medan han satt och plinkade på sin elgitarr. Jag hade sett att jag fått ett sms från posten att mitt paket från Jotex kommit fram. Så naturligtvis ville jag åka och ta ut det.
På väg dit tankade vi och jag köpte en Ramlösa och en påse Bridge.
Paketet hämtades ut och frimärken köptes.
Sen åkte vi och köpte pizza. Fy oss! Men gott var det.
När vi kom hem åt vi och när vi ätit packade jag upp paketet från Jotex. Två dubbla set påslakan (varav det ena hittar jag tyvärr inte längre på deras sida), 2-pack kuddar, fem gardiner och en brödkorg. Allt för 647:- inkl frakt. Och det är inte sämre kvalitet eller så än från andra ställen.
Sen började jag försöka lägga in adressen dit jag ska imorgon på vår GPS, men lyckades inte vidare, så Kalle tog över och lade in. Han lade även in adressen till nästa lördags utflykt. Jag passade på att ringa min kära vän och höra när hon slutar imorgon så att jag vet på ett ungefär när jag ska åka hemifrån. Hon var jättestressad så det blev ett kort samtal.
Efter det ringde jag en annan god vän som jag jobbade ihop med pÃ¥ min förra “arbetsplats”/uppdrag. Vi har inte hörts sen vi var pÃ¥ bröllop ihop i juli, sÃ¥ det var hög tid att höra av sig nu. Vi hade som alltid jättetrevligt i telefon och hon blev jätteglad när jag berättade om utflykten nästa lördag. En girls out-dag i pysselvärlden. SÃ¥ hon följer med. Det ska bli jätteskoj!
Nu har jag äntligen grävt fram packlistan, som jag hade lyckats packa ner med mitt pyssel. Inte så värst smart. Men jag hittade den ganska snabbt. Jag visste var den borde blivit begravd. Dock kommer jag inte att packa något ikväll. Det gör jag imorgon förmiddag. Det räcker.
Så strax blir det sängen och den nya boken. Jag har faktiskt inte börjat läsa än.
I fredags eftermiddag åkte jag och Kalle till Linköping för att han skulle hämta grannarnas bil (som vi tagit hand om). När vi hittat bilen begav jag mig vidare på min resa till min goda vän M och Västerås. Färden gick jättebra och vår GPS visade mig rätt.
Jag var lite trött när jag kom fram. Ett kärt återseende av M och många kramar. Vi hade inte setts på fyra månader. Jag fick se hur de bor och träffa deras katt S, som var väldigt avståndstagande. Hennes make var i Norrland och jagade lite. Så jag fick inte träffa honom.
S fortsatte tyvärr att att vara avståndstagande mot mig hela helgen. Jag var en konstig prick som kom, stannade och dessutom sov i husses säng. Fy mig.
God mat har vi ätit. Vi har varit i Enköping och scraphandlat. Vi har varit ute på promenad i området där de bor. Vi passade på att ta foton när vi var ute i söndags. Det var otroligt vackert väder så det var väldigt skönt att vara ute och gå och se omgivningarna. De bor verkligen vackert!
Lite vin har det blivit och mycket pysslande. Jag hann med att göra sju kort samt dekorera hennes svampburk. M hann med nästan ett kort men hon stämplade å andra sidan upp massor med julstämplar som jag hade med för hennes skull.
Lite tv har vi tittat på. Foton har vi tittat på.
Och jag har varit förste spindeljagare och dödare dÃ¥ hon är “lite” rädd för dem.
På kvällarna har vi legat och pratat lite. Sen har jag läst en del.
Jag har kommit upp ganska bra på mornarna och väckt lilla sömntutan. Hon är precis som Kalle, så jag var ju van. Och jag har låtit henne sova lite längre då hon verkligen behöv det.
Det har varit en underbar helg med mycket avkoppling, skratt och prat. Den behövde både hon och jag. Och jag gör gärna om det snart. Tack vännen.
Igår eftermiddag åkte jag hem. Färden hem gick bra. Det var många lastbilar ute, vilket var lite jobbigt, men det gick ändå förhållandevis smidigt.
Jag fick ett varmt mottagande av Kalle och katterna när jag kom hem strax innan 18.30. Pälsbollarna var så glada att se mig med en gång, vilket är lite ovanligt. De brukar annars vara lite martyrer en stund innan de visar hur glada de är att man är hemma igen. Men igår var det fullt ös redan från början, vilket var härligt.
Kalle hade förberett en laddning pannkakssmet som skulle stekas när jag kom hem. Han hjälpte mig in med alla väskor (4 av 5 var pyssel). När samtliga väskor var inne gick vi ut för att fixa med hästtransport till imorse (mer om det i ett annat inlägg).
Väl inne igen började Kalle steka pannkakor och plättar medan vi pratade och jag visade mig alster. Vi öppnade posten. Vi hade fått ett jättefint halloweenkort av mamma. Tack så mycket. Det var jättefint!:)
Mycket mer gjordes inte av mig igår. Jag monterade lite stämplar och Kalle dammsög klart efter det att vi ätit. Det blev en tidig kväll. Vi var båda jättetrötta och vi visste att vi skulle upp tidigt idag (6.30).
Men trots att helgen varit kanon på alla sätt, har jag saknat min familj och det är underbart att vara hemma.
Jag är ledig idag och imorgon också. Det är skönt. Packa upp i lugn och ro. Fixa lite och vila lite till innan det är dags för nya tag på jobbet.
Idag blir det nog inget riktigt dagsljus. Det är mörkt och grått ute. Det regnar och har gjort det sen sex, halv sju imorse iallafall. Man har bara lust att lägga sig och läsa, så det ska jag nog göra snart. Ska bara kolla bilderna jag tagit i helgen först.
Den här listan med roliga citat från journaler dedikerar vi till vår vän Grodis som idag påbörjat sin sjuksköterskeutbildning. Om citaten är autentiska eller inte spelar inte så stor roll, de är roliga ändå tycker vi.
Har svimmat av. Minns ingenting förrän patienten vaknar i sängen med två sköterskor.
Inkommer med kvadratmeterstor sårskada på lillfingret.
Oklart om blod i avföringen då patienten är färgblind.
Som preventivmetod har patienten använt oavbrutet samlag.
Rekommenderas ett stort glas vatten innan samlag.
Patienten arbetar som elektriker. Inga kända proppar i släkten.
12 cm långt, sårigt underben
Vi ordnar med mat, hemkört och rollator till pat.
Söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med pincett.
Aktuellt: Ingen buksmärta men kan hålla tillbaka den lösa avföringen med vitt bröd.
Söker p g a att ha slagit i vänster stortå som nästan helt har lossnat. Personalen får dock ej dra loss den, då det gör ont.
Har mått relativt bra i gipset.
Fick dock besked om att hjärtat var bra, men att hon skulle återkomma om hon blev medvetslös.
Poängterar att det är viktigt att patienten håller sig ren mellan fötterna.
Patienten har mandolinstor prostata.
Brunbjörnsstor resistens borttages.
Patienten har små frimärken i vagina.
Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång med båda benen på rygg.
Har varit och fjällvandrat. Nedkom med helikopter igår.
Blöder ibland ifrån vänster näsa.
Avföringen har samma färg som dörrarna på avdelning 19.
1974 fick patienten en grävskopa över sig. Sedan dess ringningar i öronen.
Lider av besvedande svära.
Ibland mår patienten bättre, ibland sämre. Ibland mår hon inte alls.
När hon känner sig trött kan ansiktet vridas åt höger och där stå och smårycka en liten stund.
Patienten måste sova högt under kudden.
Patienten röker en cigarett i veckan. Uppmanar honom att dra in på rökningen.
Jag börjar bli lite orolig. I stort sett varje natt har jag jättejobbiga och ibland t o m obehagliga drömmar. Antingen blir jag jagad eller så är det mycket ilska och frustration i mina drömmar. Jag har t o m slagits. Och jag förstår inte var all denna ilska kommer ifrån och varför det blir så här. Jag är jättetrött på mornarna. All den energi jag behöver till dagen är borta. Och det är ofta drömmar som sitter i halva dagen som man inte kan släppa. Jag trodde det skulle bli bättre nu när när jag haft semester (sista dagen idag). Men det har snarare blivit värre tycker jag.
Jag är glad att jag börjat med min bettskena igen. Den gör jättenytta! Hade jag inte haft den hade jag nog väckt hela huset, misstänker jag, med mitt tandgnisslande.
Så det ska bli intressant att se hur det blir nu när jag börjar jobba igen. Jag hoppas det blir bättre, för så här orkar jag inte ha det i längden. Sömn som är så viktigt.
torkat upp efter Duracell som kissade på Soda Streamern (igen)
flyttat Soda Streamern till ett säkrare ställe
tvättar maskin nummer två (och torktumlar undan lite också)
packar upp pysselsaker samt mina kläder (orkade inte igår)
bäddat (lagt iordning täckena samt fluffat till kuddarna)
får iordning i pysselrum
redigerat bilder från helgen
gjort två st headers till bloggen (den ena ligger nu överst här på bloggen)
ätit lunch (pannkakor utan något på)
ringt samtal
gjort en liten lathund till hur jag lägger upp saker på vår server.
nästan druckit en “karaff” vatten (mÃ¥ste bli bättre pÃ¥ att fÃ¥ i mig vatten)
Gissa om jag känner mig nöjd. Och klar är jag inte. Det är skönt att få gjort saker.
Solen skiner och det gör ju sitt till också. Att få in ljus i huset är inte fel. Därför ska jag passa på att fotografera korten jag gjorde i helgen innan det blir sämre ljus.
Nu är semestern slut. Det gick lite för fort, eller så hade jag för kort semester helt enkelt. Det är nog snarare det sista tror jag.
Ikväll har jag strukit kläderna jag fick av M i helgen. Jättefina, dyra, kläder fick jag som är för stora för henne nu. Och vissa av dem är aldrig använda. Men jag kommer att använda dem flitigt!
MMS kommer till dig gums. I promise. Tack så jättemycket för dem. *kram*
Förutom kläder har jag strukit två löpare som ligger här på datorbordet i pysselrummet, samt gardiner som jag hängt upp i köket. Mysigt värre blev det.
Jag håller på att tvätta ena settet av påslakan jag köpte på Jotex. Det med hjärtan faktiskt. Men när jag tvättat det såg jag att det som ska vara vitt inte är vitt utan svagt rosa. Och ändå har jag följt tvättanvisningarna som står på påslakanet. Så därför tvättar jag om det igen.
Förutom detta har vi ätit och jag har tömt diskmaskinen (igen).
Jag har dessutom färgat håret. Tanken är att det ska vara mörkbrunt, men det är i stort sett bara svart fortfarande tycker jag, förutom det som växt ut sen jag färgade det sist som är den bruna nyans det ska bli. Nåja, det ser ok ut säger Kalle, så jag får tro honom.
Under tiden jag färgade håret hade Tudor jättekul i badrummet med en rund, plastbehållare som man ibland får handskarna i när man köper hårtoning. Han lekte jätteduktigt med den och hade superskoj tills han var helt utmattad, lille gubben.
Själv satt jag och läste lite i Stenhuggaren.
Nu blir det att dricka lite vatten och gÃ¥ och lägga sig. Imorgon ska vi upp sÃ¥ himla tidigt för att Ã¥ka till verksta’n med gamla bilen. Vi ska se vad de säger om att laga de fel den har nu.
Imorse kom vi upp tiiiidigt för att köra in till verksta’n med gamla bilen. Jag följde med, fast med nya bilen. Bilmekanikerna tittade pÃ¥ den och sa att de kan laga den v.45. De ska även komma med vad det beräknas gÃ¥ pÃ¥. En hel del misstänker jag.
Efter det var det bara att susa iväg till jobbet för att komma i tid. Naturligtvis låg det en massa och väntade på mig. Ingen hade gjort något av det jag gör, trots att det är allas ansvar, så de andra måste ha haft massor att göra. Men trots otrolig smärta i magen idag, har jag fått undan nästan allt, och ändå har jag tagit det lugnt. Dessutom hjälpte jag chefen med att byta toner i skrivaren. Man är väl teknisk.
Efter jobbet åkte jag hem, själv. Kalle är iväg med sina arbetskamrater för att spela Laserdome och äta middag. Trevligt för honom tycker jag. Själv har jag ätit lite, tvättat påslakan (det andra paret jag köpte på Jotex), tittat på tv och nu även ringt runt till vännerna M och L som ska åka med på lördag. Det ska bli så kul.
Ett glas vin har det blivit nu. Jag smuttar på det och ska pyssla lite har jag tänkt. Trots att jag gjort så många kort är jag sugen på att göra några till. Och sen måste jag se till att göra lite kuvert också inför halloween.
Idag fick jag/vi en knäpp. I Karlstad. Vi var där på pysselmässa med två kompisar (tidigare kollegor till Ciza). Efter att jag hade gått några varv bland kvinnorna och sett samma pysselgrejer för tredje gången så gick jag ut på stan och letade musikaffär för att provspela lite trummor (framförallt digitala). Jag kom till slut till 4Sound efter diverse rundvandrande (det visade sig ligga 100 meter från där vi parkerat bilen). De hade ett lite billigare Roland-trumset som jag provade men inte blev riktigt vän med. Det kändes lite litet, hade knepiga pedaler och var lite allmänt svårspelat, så jag frågade om de hade fler set. Det hade de inte men de rekommenderade istället Slagverkskompaniet som är helt inriktat på slagverk (inte helt oväntat med tanke på namnet). Jag fick till och med en en utskriven Eniro-karta med ditritad resväg.
Så efter att pysselmässan var avbetad och vi hade käkat och varit i några andra affärer så åkte vi dit med GPS:ens hjälp. Den ledde oss dock inte hela vägen fram så vi letade en stund tills Ciza räknade ut var det borde vara och lotsade oss rätt.
Väl inne fick jag hjälp av en annan Kalle (eller möjligen Calle) och jag förklarade att jag var glad nybörjare och var lite inne på att skaffa ett digitaltrumset som var billigt och bra. Det skulle varken vara billiga skitset eller svindyra proffsgrejer. Han avrådde direkt från det billigaste de hade och även ett par ett steg ovanför, bland annat det som 4Sound hade uppställt. Istället pekade han på ett Yamaha-set i hörnet som hette DTXplorer:
Det verkade ganska likt de Roland-set som står i trumsalen vid farsans musiksal på skolan. De hade förstås även dyrare kit med mer skinnliknande trummor, fler triggingångar, fler triggzoner osv. Men jag satte mig till en början vid DTXplorer-kitet och började jamma.
Jäklar så gött det var! Det var mycket skönare än det billiga skitsetet på 4Sound. Pedalerna (som ju var som riktiga) kändes helt rätt. Det jag minns av trummorna hos farsan är att de kändes lite styva och otajta. De här kändes mycket bättre att spela på. Jag satt där och jammade och bytte runt bland preset-seten medan tjejerna stod och pratade om hur glad jag verkade. Jag spelade även en liten slinga för dem med ett lite udda kit som hade en del oväntade samplingar. Nåt kit hade en slinga som gick igång när man slog på low-tom och stannade om man slog igen. Kanske inte så användbart i längden, men skönt som sjutton att jamma till.
Efter en lÃ¥ng stund sÃ¥ bytte jag och satte mig vid det största och finaste digitalsetet som fanns där. Det hade “riktigt” skinn, fyra pukor, dubbelpedal, tre cymbaler och ett riktigt hi-hat-ställ. Det var förstÃ¥s skillnad att spela pÃ¥ det, men jag förvÃ¥nades över hur jag som nybörjare inte kände nÃ¥n supermegaultraskillnad i känslan. Det fanns förstÃ¥s nÃ¥gra skillnader, som tex nÃ¥gra riktigt sköna set, bland annat en fusion-jazz-electro-dub-artad sak med störtskön loop pÃ¥ crash, en melodi som spelades igenom ton för ton när man slog pÃ¥ hihaten, gitarrtoner ur ett matchande ackor pÃ¥ pukorna och sköna ljud i övrigt. Jag jammade loss en stund där med. Men jag visste ju ocksÃ¥ att det kostade betydligt mer än det jag spelade pÃ¥ först, sÃ¥ det var ju inte sÃ¥ konstigt om det hade mer av det mesta och mastigare ljud i sig. Det första var dock förvÃ¥nansvärt trevligt att spela pÃ¥ i förhÃ¥llande till priset.
Efter diverse dividerande med Ciza och frågor om prislägena, så försökte jag få tag på först Musikbörsen och sen Jam för att kolla deras pris på DTXplorer. Jag hade ingen tur och lyckades inte surfa fram nåt bra i mobilen heller. Så vi diskuterade en bra stund med killen i butiken, vägde för- och nackdelar med de olika kiten och kom till slut fram till att DTXplorer is the shit.
SÃ¥ idag har jag inhandlat ett digitaltrumset! Wheeeee! *galen*
Det gick lös på 7500 inklusive nya stockar och ett par nya lurar (ingen superkvalisort, men bättre än de jag har nu som faller i bitar). Jag behöver bara köpa till en vettig pall så småningom.
Det mindre Roland som fanns på 4Sound tyckte han inte var bra för nybörjare för det krävde att man var rätt så bestämd och att man hade bra fotarbete pga pedalerna. Det kostade ca 5900 pix. Deras uslaste som han avrådde från med en gång kostade 3900. Skulle jag gått upp ett eller ett par steg från DTXplorer hade jag landat på antingen ca 10500, fast då hade skillnaden varit marginell, eller ca 14500 för att börja bli värt skillnaden i känsla och features.
Just ja, det stora fina som jag spelade på sist kostade 50kkr. Ahem.
Igår morse kl 05.00 viskade min mobil att det var dags att stiga upp. 05.10 kom jag upp, förvånansvärt lätt. Tanken var att jag, f.d. arbetskamraterna M och L skulle åka till Karlstad igår. Bara vi. Men Kalle följde med och kl 6 var vi och hämtade M i Mantorp. Efter det bar det av till Motala för att hämta upp L. Sen var det raka spåret till Karlstad och Scrapmässan.
Vi hade med oss vår GPS igår också för att vara extra säkra på att hitta rätt både till L men även till mässan. Den visade oss till lite annorlunda väg mot vad vi åkte förra året, bl a en lång grusväg som vi inte hade gissat skulle leda oss till E18. Kul hade vi iallafall åt det lilla annorlunda vägvalet.
Klockan 9 var vi framme efter ett kort stopp på en Statoilmack som hade öppnat kl 8 (hittade ingen mack innandess på vägen dit som hade öppnat före kl 8). Där blev det macka och kaffe. Vi satt i bilen till 9.30 och pratade (kl 10 skulle mässan öppna).
När vi kom in var det bara att gÃ¥ rätt fram till hÄnglarstÃ¥ndet och plocka till sig alla nya stämplar samt de äldre som jag hade skrivit upp som jag “behövde”. Dock var jag besviken dÃ¥ hon endast hade med sig ca hälften jämfört med förra Ã¥ret. Dock lyckades jag spendera bra med pengar där ändÃ¥.
13 affärer ställde ut och hade försäljning igår. Himmel så lätt det är att gå där och spendera pengar! Farligt. Det blev inte mycket papper eftersom jag köpt det mesta i Enköping helgen innan. Men stansar, stämplar, julblommor, band, fästkuddar, m m blev det.
Mamma hade skickat med en liten lista som jag bockade av och handlade. Jag fick tag på nästan allt. Vissa affärer hade satsat på lite annorlunda saker att ta med igår, vilket förvånade mig. Brads (jungfruben) och liknande var det ovanligt lite av, vilket var lite irriterande.
Ett antal timmar var vi där, alla fyra. Kalle gick en runda pÃ¥ sta’n ett tag men kom sen tillbaka.
Vid 13- 13.30-tiden var vi klara kände vi och lämnade mässan. Jag hade dåligt samvete (självförvållat) över hur mycket pengar jag spenderat igår där. Vi lämnade sakerna i bilen och fick ner mot galleriorna (ca 500 meter från vår parkering). Det var mycket folk ute (lönehelg) och vi skulle leta efter ett ställe att äta lunch på. Det blev McD. Ute på en av gågatorna hördes ett neandertalvrålande av en stor hop män, men vi såg inte dem. Dock var det inte så svårt att gissa vad det var för en samling lågintelligenta, patetiska töntar som hade samlats.
Efter en lååååååång stund fick vi mat (varsin hamburgare). Jag hade tagit ett bord Ã¥t oss fyra och satt och studerade folk medan de andra tre stod i kö. Det är fascinerande att se hur folk beter sig mot andra och varandra. En liten ettrig medelÃ¥ldersman stod och var sÃ¥ fruktansvärt oförskämd mot killen i kassan. Jag hade en oerhörd lust att bara lyfta in den lille korpulente, tunnhÃ¥rige, oattraktive mannen med komplex sÃ¥ fick han stÃ¥ där i en timme och arbeta med det tryck som lÃ¥g pÃ¥ de anställda. Att folk ska ha sÃ¥ jävla svÃ¥rt att se till andra än sig själva och bara gnälla. Det gjorde ju inte saken bättre att den lille skiten dessutom hade sin kompis i andra kön och antagligen skulle stÃ¥ där och visa hur kaxig och “bra” han var. *suckar*
Efter maten gick vi in i en av galleriorna och in i Panduro Hobby-affären som finns där. Den var bra mycket större än vad jag trodde den skulle vara. Det blev även handlat lite saker där. Bl a var det lite julerbjudanden de hade kommit med nu som vi tjejer nappade på.
Efter Panduro begav vi oss tillbaka till bilen. Kalle hade fått tips på en affär som låg en bit bort där det fanns trummor att klappa lite på. Så dit begav vi oss.
Att se honom sätta sig och spela (bra enligt våra öron) och se hans leende var så härligt. Det värmde så i hjärtat att se honom så glad och exalterad och jag kände med en gång att om han ville ha det trumsetet skulle vi köpa det. Och jag vill poängtera att det var inte för att minska mitt dåliga samvete över att jag handlat mycket, som jag tyckte att vi skulle köpa det till honom. Det var istället som en liten belöning för att han inte haft någon semester i sommar eller i höst, samt att han är en så fantastisk make och underbar människa som visar mig så mycket kärlek på så många olika plan.
Och resten av den historien kan man läsa om i hans inlägg nedanför. Jag vill bara tillägga (utan att ha kollat om han själv skrivit det) att det var tack vare mig och inte vår GPS att vi hittade affären.
Naturligtvis blev det ett trumset och en skitglad man i bilen. Vi tjejer var bra trötta och efter lite sightseeing efter tankningen på den närbelagda Statoilmacken, begav vi oss tillbaka till Motala och L där vi skulle äta middag med hennes familj.
God mat och trevligt sällskap möttes vi av därhemma. Två väldigt aktiva barn (7 och 5½ år) och en man som såg lite trött ut satt vi och pratade med till kl 22, då både jag och Kalle satt och gäspade stort trots ett antal glas Coca Cola.
När vi begav oss hem (med M i bilen som vi skulle lämna av i Mantorp) blåste det rejält. Vår GPS fick för sig att det hänt saker både i Motala och sen även mellan Motala och Skänninge och tänkte dra ut oss på omvägar. Dock hittade vi inga förändringar, men lärde oss hur man också kan köra för att komma ut ur Motala.
Vinden tog tag rejält i bilen några gånger, men det gick fint att komma hem.
Väl hemma bar vi in alla sakerna i huset och jag började packa upp. Jag är fortfarande inte klar. Kalle bloggade jag och försökte organisera (inte lätt). Till sist gick vi och lade oss och sov länge idag. Det var skönt. Och en sådan här helg är det inte fel att få en extra timme och ställa tillbaka klockorna en timme.
Kalle har inte börjat packa upp sitt trumset än. Jag har fått höra jättemånga gånger hur mycket han älskar mig (och han har fått höra minst lika många gånger tillbaka hur mycket jag älskar honom ). Jag kunde inte låta bli att önska honom en god jul imorse när han kom och pussade mig i nacken medan jag höll på att göra kaffe till oss. För det känns som juldagen för oss båda. Vi har bestämt att inte handla något till varandra i jul. Det behövs verkligen inte!
Han är sÃ¥ oerhört söt och han förtjänar verkligen trumsetet. Jag tror att han kommer att ha mycket kul med det ett bra tag framöver och jag hoppas fÃ¥ höra en hel del av hans spelande. Och sist, men inte minst – jag var inte dyras igÃ¥r.
Under tiden jag gjorde vid köttet hade jag satt in två paket fryst potatisgratäng med ost över i en hög form.
Till detta tänkte jag ha lite sås. Det fick bli gräddsås. Men inte nog med det.
Jag började med att fräsa två burkar champinjoner (hade ingen färsk svamp hemma) samt en liten burk med den svamp vi torkade för några veckor sen. Jag hade kvar lite spad i stekpannan så att de torkade svamparna kunde dra åt sig. Under tiden kokade jag upp såsen i en kastrull. När svampen var färdigfräst åkte den ner i såsen för att inte torka och bli tråkig.
Nu fick köttet lyftas ut och lades i stekpannan. När det var färdigstekt Ã¥kte “svampsÃ¥sen” ner i stekpannan och det fick smÃ¥puttra ihop under lock. Nu var potatisgratängen klar och den fick stÃ¥ pÃ¥ bordet nÃ¥gra minuter och svalna samt tjocka till sig lite.
Till detta blev det endast grönsallad då tomaterna blivit dåliga och Kalle glömde att jag bad om att ha lite avokado till.
Det blev oerhört gott. Köttet blev mört och saftigt, såsen jättegod och potatisgratängen lagom krämig. Man kunde känna många olika smaker, precis som man ska kunna göra. Vi fick båda anstränga oss för att inte ta en andra portion. Men det ska vi inte ta mer. Dels för att vi nu ska försöka gå ner i vikt, men även för att det skulle räcka till fler lunchlådor. Det blev tydligen sex stycken lunchlådor. Så det innebär att jag någon kväll i veckan måste göra lite mer lunch. Men får vi bara handlat lite fetaost så vet jag vad jag ska laga.
Idag har ett antal handgjorda halloweenkort dimpt ner hos både den ena och den andra. Allt från familj till vänner.
Halloween är inte nÃ¥got vi firar. Vi gör absolut inget stort av det. Det brukar bli lite prydnadspumpor, en svart duk med silverstjärnor läggs pÃ¥ matbordet, en söt liten häxa pÃ¥ en pumpa som jag fick av mamma för ett antal Ã¥r sen Ã¥ker fram och de fÃ¥ halloweenservetter vi har kvar Ã¥ker ocksÃ¥ fram. That’s it.
Men trots detta gillar jag verkligen att göra halloweenkort. Och ännu roligare är det att glädja andra. Så närmre tio stycken har skickats ut i landet och idag då kommit fram.
Detta är nog mitt favoritkort av de alla som jag gjort. Alla behöver inte vara läskiga. De kan vara gulliga också.
—*—.—*—.—*—.—*—.—*—.—*—.—*—
Och vi har varit dukiga hela dagen.
Vi har jobbat över båda två idag. Vi slutar båda tidigt på fredag då det är röd dag på lördag. Men vi känner båda två att vi behöver få ihop våra 40 timmar. Så idag jobbade jag över 45 minuter.
Väl hemma satte vi faktiskt upp våra sex stycken vita tavellister som Kalle inhandlade på IKEA för ett antal veckor sen. Två par ljuslampetter är uppsatta, lampan i fönstret är bytt till en blå i glas som vi fått av mina föräldrar, och några ljuslyktor är satta på de olika tavellisterna. Nu är det bara tavlor som saknas, och det ska jag ta itu med på kvällarna har jag tänkt mig.
Men nu blir det sängen. Jag är helt slut i ryggen. Kalle sitter och tränar trumlektioner som vi skrivit ut och som jag satt i en pärm. Han är jätteduktig. Är ordentligt avis på hur duktig han är.
Nu har jag haft min första “ordentliga” trumlektion. Min lärare är digital, i form av Janne Janssons videoklipp frÃ¥n trumskolan.se. Jag tog mig igenom de första tre lektionerna, först lite snabbt pÃ¥ egen hand, sen sa Ciza Ã¥t mig att Janne faktiskt sa pÃ¥ videon att man skulle spela övningarna minst en minut vardera, sÃ¥ dÃ¥ började jag om och spelade med en äggklocka. Vissa figurer spelade jag ett par varv. Jag skummade igenom klippen igen (sÃ¥g dem igÃ¥r) för att se sÃ¥ jag inte hade missat nÃ¥got tips eller sÃ¥. Sen började jag med lektion fyra men nu började jag visa tydliga tecken pÃ¥ att hjärnan hade fÃ¥tt nog, sÃ¥ jag gav upp ungefär halvvägs. DÃ¥ hade jag spelat i nästan 1,5 timme, sÃ¥ det var nog inte sÃ¥ konstigt.
Det kändes dock väldigt väldigt bra! Det var förvånansvärt lätt att lära sig notläsningen och de flesta rytmerna satte sig ganska omedelbart. Det var några lite klurigare som jag fick sänka tempot på för att spela rätt och som jag körde nån extra minut. Jag försöker tänka på hur jag slår så jag använder handlederna mer än hela armen, vilket ger klart bättre ljud och taktkänsla. Mitt stora problem är dock högerfoten som jag har svårt att få sving i. Om jag tänker aktivt kan jag få lite mer snärt och därmed renare slag, men då blir det ofta på bekostnad av övrig teknik och takt. Tänker jag inte på det blir det lätt lite tafatta slag ibland och/eller otajt när det ligger slag nära varandra (än så länge är det bara åttondelskomp jag övar). Jag prövade att köra heel-up och det blev förstås snyggare slag, men det blev ju även betydligt mer hårdrock (inte alltid rätt) och det är ingen spelställning jag skulle vilja köra hela tiden (möjligen om jag satt betydligt högre upp, men jag kan inte höja pukor etc tilläckligt för att få det bra).
Anywho, allt som allt så känns det mycket bra och kul. Jag hoppas verkligen kunna träna in de här figurerna och blanda ut mitt ganska enformiga trumspelande med. Dessutom hoppas och tror jag att övandet kommer göra underverk för frikopplandet av lemmarna, taktkänslan och så småningom möjligheterna att improvisera fram sköna komp.
En grej jag märkt är dock att jag inte är helt vän med vänsterpedalen. Först sÃ¥ var den lite för okänslig tyckte jag, sÃ¥ jag skruvade ner pedalen. Det gjorde det lite bättre vad gäller att hÃ¥lla hihaten stängd, men det hjälper inte helt för att fÃ¥ fason pÃ¥ öppen/stängd-tajmingen. Nu vet jag tyvärr inte om det är jag som spelar sÃ¥ otajt med vänsterfoten men det känns som att jag borde vara tillräckligt tajt för att inte höra extraslag och dylikt – det är inget jag nÃ¥nsin tänkt pÃ¥ när jag spelat akustiska trummor. Om nÃ¥n (Isa?) vet med sig att vänsterpedalen kan behöva justeras (mekaniskt eller digitalt) för att bli bra sÃ¥ hojta gärna. Jag vill gärna träna mycket med vänsterfoten eftersom det är en väldigt eftersatt del av mitt trumspelande, och det vore ju ofantligt trÃ¥kigt om det sinkades av pedalen.
Imorse när vi steg upp var det frost ute. Det var så vackert att sitta och titta ut när vi åt frukost i köket vid köksbänken. Kallt var det också. -4 grader hos oss.
Det har varit mörkt hela dagen och inte riktigt blivit riktigt dagsljus. Och det känner jag av. Jag blir mycket tröttare. I eftermiddags var vi riktigt fnissiga.
Ett tag innan det var dags att åka hem kom nederbörd. Det var snöblandat då, men det kom mycket ändå. Vi körde ganska långsamt, ca 70 km/h på motorvägen. Vi vågade inte snabbare eftersom vi hade sommardäcken på.
Nu vräker snön ner och det blåser rejält. Snön lägger sig nu och det blir bara vitare och vitare. Det blåser till rejält emellanåt också. Och Kalle har bytt till vinterdäck. Ca en timme tog det. Jag försökte rengöra vinterfälgarna, men jag hann bara två stycken. Så de andra två får jag ta en annan dag.
Det ska bli väldigt spännande att se hur det ser ut imorgon bitti. Nu känns det iallafall säkrare att ge sig ut på vägarna. Nu hoppas man bara att alla medtrafikanter som kör på sommardäck också byter.
Jag hatar otajt musik. Jag tål inte halvdassig tajming. Och min jävla högerfot tycker det är underbart.
Det funkar hur bra som helst att spela enstaka baskagge-slag, i flera olika tempon, men när det är dags för dubbelslag sÃ¥ fÃ¥r den för sig att här ska otajtas till. Det är inte jätteotajt för det mesta, men det är inte helt hundra och emellanÃ¥t blir det rejält otajt. Det känns som att jag är för tidig, att jag stressar fram slagen, men om jag sitter och tänker aktivt pÃ¥ det blir det istället otajt Ã¥t andra hÃ¥llet eller sÃ¥ fÃ¥r jag liksom för mig att det ska bli otajt och sÃ¥ blir det helt knas. Jag stör mig nÃ¥t oerhört pÃ¥ det, just därför att det verkar vara oberoende av tempo eller sÃ¥. Det är inbyggt i foten. FrÃ¥gan är väl hur fasen jag ska bära mig Ã¥t för att träna upp det. Jag vet ju liksom vad jag vill Ã¥t – att bli mer laid-back i foten och lita pÃ¥ att slagen kommer rätt. Lite av dilemmat är att jag känner att jag inte har bra kontroll pÃ¥ hanteringen av pedalen. Det blir lite för ofta dassiga anslag, eller smÃ¥ extraslag för att jag inte snärtar till ordentligt, eller sÃ¥ blir det att jag slicka skinnet med klubban även med heal-down och dÃ¥ blir det istället mysko tajming. Bah! Jag önskar det fanns en enkel övning bara för att fÃ¥ fason pÃ¥ foten sÃ¥ skulle jag köra den i nÃ¥gra dygn eller sÃ¥ tills jag hade lärt den var skÃ¥pet skulle stÃ¥. Det hade dessutom hjälpt mig med mitt Rock Band-spelande, för där är det dubbelslagen som ställer till det mest. Hmmm…det var längesedan vi spelade nu. Vi ska dock ha Halloween-fest med flera olika tv-spel med grannarna och lite andra pÃ¥ lördag, sÃ¥ dÃ¥ fÃ¥r vi se om en knapp veckas trumspelande gjort nÃ¥n skillnad.
Nåja, det blir säker bra, jag ska väl inte räkna med att bli trumvirtuos på fem dagar.
Hej. Jag heter Patricia, och jag är en pysseladdict.
Ärligt talat tror jag att jag är det. För jag får rejäl abstinens emellanåt och bara måste pyssla. Bara något litet iallafall. Gärna både med händerna men även på datorn.
Igår gjorde jag en ny header till min pysselblogg. Den tog inte alls lång tid att göra, och jag älskar att förnya. Så här blev den:
Ikväll har jag färglagt två figurer till ett julkort samt ett som inte blev så juligt men som kanske kan passa ändå. Jag får se. Sen fick jag ett ryck. Jag tar och gör en header till halloween här också. Och resultat ser man ju överst. Den jag gjorde idag är inte lika avancerad och jag har inte gjort den i samma program. Men allt måste inte vara lika avancerat.
Nu blir det sängen. Imorgon blir det en kort dag. 7.30-13.00. Det ska bli såååååååå skönt tycker vi båda två.
Ute blåser det bara mer och mer. Kalle berättade precis att det tydligen ska komma 5-10 cm blötsnö till imorgon bitti. Brrrrrrr.
Ännu en helg. Veckorna går så fort tycker jag. De rusar iväg. Det känns som att varje dag ser ut som följande:
vakna
slänga i sig frukost
vara på jobbet och försöka hinna så mycket som möjligt i måååååånga timmar
komma hem
äta lite
vara jättetrött
möjligtvis orka pyssla lite eller göra något i huset
gå och lägga sig och sova
Det är inga roliga dagar. Och nu blir det mer och mer att det är mörkt när man åker till jobbet och det är mörkt när man åker hem. Det gör inte saken bättre. Annars älskar jag hösten.
Idagnär jag tittar ut är det frost på marken. Snön vi hade har töat bort. Solen lyser klar coh det är endast några få moln på himlen.
jag har varit vaken ett tag. Kl 7 kom Mysan och var väldigt kelig. Efter en stunds vandrande i sängen lade hon sig ner och jag klappade henne tills jag somnade om.När jag återigen vaknade kl 9 låg hon kvar i sängen och vi har kelat ytterligare en stund, samtidigt som jag låg och läste. Kalle sover fortfarande.
Jag tänkte passa på att färglägga lite julmotiv nu meda jag har så bra ljus i pysselrummet. Senare i förmiddag ska vi höra av oss till grannarna. Någon eller några ska åka iväg och handla lite mat. Det ska bli speldag här och hos grannarna idag. Vi ska spela Wii, xBox, sjunga Singstar och annat. Det ska nog bli kul. Men just nu vill jag bara pyssla.
Ha en underbar lördag allihop.
P.s Det känns som att förkylningen börjar komma tillbaka igen. Stopp i näsan när jag ligger ner. *suck*
Bara det att det redan är November visar ju hur månaderna bara flyger iväg.
En mörk mÃ¥nad innan advent kommer – när man fÃ¥r sätta upp alla adventsstakar och verkligen göra det mysigt i sina hem. För det är nÃ¥got speciellt med det ljus som adventsstakarna, stjärnorna och julbelysningen sprider tycker jag.
Dock får man göra sitt bästa.
Själv har jag nedräkning till advent. Och jag är alltid färdigpyntad (inte gran men adventspyntad) när det väl är den 1:a advent. Jag är nog med största säkerhet den första i grannskapet (totalt sju hus varav två är sommarbostäder) som pyntat. Men det struntar jag i. Jag älskar advent!
(Nu kom Tudor och är i stort behov av närhet – sitter nära pÃ¥ skrivbordet och buffar med sitt huvud mot min axel samtidigt som han kurrar)
Min lilla nedräkning, som hjälper mig att se lite mer positivt på november, ser ut så här:
I mitt fall innebär det att det är 35 arbetsdagar till semester
Det är idag 57 dagar tills mina föräldrar kommer hit
Jag är barnsligt förtjust i nedräkningar, men så länge man hittar något som lättare tar sig igenom denna mörka, kala, grå, trista månad så spelar det ingen roll.
Jag hade tänkt att inte blogga om det här, men det går inte. Det är inget vi kan hjälpa och det är något vi måste leva med.
Vi är ofrivilligt barnlösa. De som följt mig/oss på min tidigare blogg vet och känner till vår resa.
En resa som, för min del, började för många, många år sen.
Jag har alltid velat ha barn. Och naiv som man är, har jag alltid trott att jag skulle bli det också.
Men så lätt har det inte varit.
Sommaren 2002 två började vi försöka. Vi lyckades julen 2002. Vi var överlyckliga att vi skulle bli föräldrar. Då bodde vi i Ryd i Linköping. Vi jobbade båda två och allt var bra. Jag mådde inte kanon precis, men det var skit samma. Vi skulle ju bli föräldrar.
Jag började läsa på väldigt tidigt och läste då bl a om olika sätt man kunde förlora sitt foster. Bl a om utomkveshavandeskap. Men det var så liten risk att det aldrig skulle kunna hända mig, tänkte jag.
Men ack så fel jag hade.
Vecka 10 mÃ¥dde jag dÃ¥ligt mitt i veckan, sÃ¥ jag stannade hemma. Och pÃ¥ helgen fick vi Ã¥ka in. JodÃ¥, utomkveds var det. Jag blev inlagd och fick ligga över pÃ¥ natten för att bli opererad pÃ¥ söndagen. Jag kommer aldrig att glömma den natten när jag lÃ¥g och klappade min svullna mage och grät medan jag viskade ordet förlÃ¥t. Filmen “Livet är underbart” kommer jag aldrig att kunna se igen. Den gick den kvällen och jag lovade mig själv att jag aldrig skulle se den igen.
Operationen gick bra. Jag var dock vettskrämd och tårarna rullade nerför mina kinder när jag skulle in på operationen. Jag visste inte vad jag hade att vänta mig.
Min ena äggledare hade sprängts så från den dagen har jag bara en äggledare.
Livet efter operationen behöver jag säkert inte förklara att den var väldigt jobbig, både fysisk och psykisk. Så fort vi fick försöka igen gjorde vi det. Men allt blev så forcerat och det blev bara fel. Varenda månad var en påfrestning när mensen kom.
Ledsamheten, frustrationen, ilskan, den fysiska och psykiska smärtan, orättvisan.
Vi försökte länge när vi till slut kontaktade RMC i Linköping för att kolla upp varför det inte gick. Augusti 2005 ringde Kalle till sjukhuset och den 13:e december 2005 fick vi träffa en barnmorska. Uppgifter fick fyllas i och hon försökte pÃ¥ ett tafatt sätt berätta hur man blev med barn (som om vi inte visste det) och nÃ¥got tips fick vi som vi faktiskt inte visste sen tidigare. En ny tid skulle sättas upp och vi fick gÃ¥ hem igen. Jag kommer ihÃ¥g hur vi gick där i kulverten – jag vitklädd med ett stort rött band runt midjan (jag hade jobbat innan pÃ¥ dagen). Vi gick hand i hand och förhoppningarna började växa lite igen.
I maj 2006 var vi på RMC och pratade om hur behandlingen gick till. Vi fick en liten utbildning om hur sprutorna fungerade och jag fick lite recept. Jag fick då även sprutor som skulle lindra endometriosen men som också gjorde att jag hamnade i klimakteriet. 31 år, och vara i klimakteriet var ingen hit kan jag tala om. Jag blev en liten bitch och den väldigt varma sommarhettan gjorde det inte bättre. Ej heller renoveringen av vårt sovrum. Men vi ville ju ha det fint om vi nu skulle få en liten.
I augusti 2006 började jag med mina sprayningar i näsan. Kontinueriga kontroller pÃ¥ RMC följdes och jag fick ganska snart börja med sprutor – och jag som är sÃ¥ otroligt spruträdd. Dock gick det riktigt bra till slut.
I slutet av augusti plockades jag på ägg som en höna. De fick ut många (och det gjorde jäääävligt ont!) och Kalle bidrog med sin del av det väsentliga. RMC befruktade äggen, men bara ett blev riktigt bra. Alltså inga eskimåer till frysen utan gick inte detta skulle jag bli tvingad att gå igenom allt igen med spray och sprutor.
Embryot återinfördes och två veckor senare var jag gravid. Trots att jag var mer eller mindre övertygad vågade jag ändå inte hoppas. Och vi var jättelyckliga igen. Nu var det september. Jag mådde skit, men det var positivt hade barnmorskan sagt när jag ringde och berättade att vi lyckats. Att må illa var ett mycket bra tecken. Men helgen när det var val, hade jag blivit ganska sjuk och hade jätteont i magen. Läkaren misstänkte utomkves igen. Hur var det möjligt?
Det skulle ju inte gå att fastna där hade vi fått höra. Men jodå.
Söndagen när det var val opererades jag. Embryot hade satt sig i den lilla stump som var kvar av den bortopererade äggledaren. Jag var i vecka 5.
Återigen sjukskriven och jag mådde dåligt både fysiskt och psykiskt. Dock var jag väldigt målinriktad. Vi SKULLE försöka igen! Först var det så fort som vi bara fick, men sen ändrade vi oss och lät det vara till våren 2007. Återhämtning fysiskt stod på schemat. När jag ser tillbaka hämtade jag mig nog inte riktigt psykiskt. Jag orkade inte. Jag ville bara se framåt.
Mars 2007 på pappas födelsedag började jag spraya igen. Hela proceduren skulle göras om. Det var jobbigt denna gång. Kroppen tog längre tid på sig att hamna i klimakteriet. Nu i efterhand vet jag att det berodde på att jag inte tagit sprutor mot endometrios och dessa hade hjälpt till otroligt första gången. Många besök, provtagningar och ultraljud gjordes innan jag blev plockad på ägg.
Denna gång blev det endast 10 ägg jämfört med första gångens 17. J
ag fick panik och trodde att det skulle gå ännu sämre nu än först. Men så fel jag hade. Fyra toppkvalitetägg blev det varav tre fryses ner och ett planterades in i mig.
Även denna gång kände jag att jag var gravid, men vågade ändå inte hoppas. Och jodå. Jag hade rätt. Dock vågade jag inte vara lika jublande glad och tog bara en dag i taget. Jag visste vad som kunde hända. Men läkarna hade sagt att det inte kunde fastna där igen. Vid det här laget had jag bytt jobb och jobbade nu på Vattenfall. Det var skönt att jobba på kontor och kunna sitta ner och jobba i sin egen takt och inte känna sig stressad eller att behöva springa runt runt.
Efter mycket tjat fick jag igenom att jag skulle kollas upp så att allt såg bra ut. Läkaren tittade med VUL (vaginalt ultraljud) och hon såg en prick. Allt såg bra ut. Jag tror inte att det gjordes något blodprov.
Vi gick hem och var jättelyckliga. Veckorna gick jag var i åttonde veckan (tror jag) när jag fick jätteont en natt. Jag trodde det var förstoppning. Det var den värsta natten i hela mitt liv. Jag tvivlar på att jag kommer att råka ut för något lika traumatiskt igen som det var. Det var nämligen inte förstoppning, utan det var livmodern som sprack och blod som rann ut i buken. (Jag berättar den kortkorta versionen)
Kl 6 på morgonen var vi på akuten. Jag kunde endast ytandas och fick inte mycket smärtstillande eftersom de då inte visste vad som var fel på mig. Dock misstänkte de utomkveds (igen).
Jag opererades tidigt på söndagseftermiddagen. Jag var helt utmattad då efter att ha haft konstanta, intensiva smärtor i över 12 timmar. Att få somna när jag fick narkosen var välkomnande. Det blev en stor bukoperation. Ingen titthålsoperation denna gång inte. Min mage ser ut som en smiley med ögonbryn nu.
EfterÃ¥t hade jag sÃ¥ infernaliskt ont. Efter pÃ¥pekande om detta fick jag en morfinpump – en fantastisk uppfinning. Den gick pÃ¥ max dosering frÃ¥n min sida iallafall i ett dygn. Kalle hade jag med mig. BÃ¥de denna gÃ¥ng och förra gÃ¥ngen hade avdelningen sett till att vi fick ett eget rum och att han kunde sova kvar hos mig. Och det behövdes. Jag behövde honom oerhört mycket, även om jag nästan bara sov i början. Men att känna att jag inte var ensam. Det räckte med att känna att min kropp bara var ett enda stort misslyckande.
Ett antal läkare kom in under den sjukhusvistelsen för att träffa mig. Att detta kunde hända en och samma person på detta sätt var helt otroligt fick vi höra. RMC-avdelningen hade blivit chockade när de hört att jag varit inne igen och denna gång höll på att mista livet. De hade kämpat med mig på operationsbordet. 2,5 liter blod hade jag mist och det ville inte sluta blöda. Så jag hade haft en otrolig tur att överleva.
Efter detta blev jag bara sämre och sämre psykiskt. Jag började jobba efter fyra veckors sjukskrivning. Jag försökte hantera mitt liv pÃ¥ bästa sätt, men det gick inte. Jag fick panikÃ¥ngestanfall och jag höll pÃ¥ att klappa ihop till sist. Jag sökte hjälp pÃ¥ flera hÃ¥ll, men fick ingen. Till sist hittade jag hjälp pÃ¥ universitetet. Det är studenter som utbildar sig till terapeuter och psykologer som tar emot folk. Man gÃ¥r en gÃ¥ng i veckan. De har en handledare som hjälper dem med tips och rÃ¥d. Varje samtal spelas in. Men det är inte helt lätt att “komma in” dit. Först fÃ¥r man prata med en student som antecknar varför man söker hjälp. Sen hÃ¥ller de möte och bestämmer om man fÃ¥r komma dit eller inte. Efter det att man blivit accepterad fÃ¥r man fem tillfällen att gÃ¥ dit. Man fyller i undersökningar första gÃ¥ngen man träffas. Dessa undersökningar ska fungera som en ytterligare hjälp för studenten. Man börjar samtala om vad man tänkt sig, vad man vill ha hjälp med, hur man vill ha hjälp. Efter de fem gÃ¥ngerna tar man sen ställning om man ska fortsätta. Jag gick i drygt ett halvÃ¥r, en gÃ¥ng i veckan. Vi använde kognitivt beteende. Jag utsatte mig för mÃ¥nga svÃ¥ra, jobbiga saker. Men det hjälpte mig. Jag kan hantera om jag fÃ¥r panikÃ¥ngest idag. Jag har lärt känna mig själv myckekt bättre. Jag har omvärderat mig själv och sätter större värde pÃ¥ mig själv. Självförtroende och självkänslan är större och starkare. Jag är inte nergrävd i sorg och smärta. Jag försöker leva i nuet, inte vara den duktiga flickan hela tiden, njuta av livet, vara den glada och spralliga tjej jag var en gÃ¥ng i tiden.
Varje dag är en liten kamp. Ibland är den större, och ibland är den mindre. Just nu är den väl liiiiite större. Jag har gått upp i vikt, vilket inte är bra. Jag har inte orkat ta tag i att gå ner igen, vilket jag ska. Vi har anmält oss till en adoptionsbyrå. Vi vet inte om vi vill adoptera, men ska ha ett möte i slutet av november för att hoppas få gå föräldrautbildning någon gång nästa år. Jag ska även ha telefonkontakt med min läkare på RMC för att diskutera en eventuell IVF igen. Vi har ju som sagt tre eskimåer i frysen som väntar på oss. Men nu kostar det oss att återinföra dem. Från 7000:- och uppåt tror jag att det är.
Men OM jag ska göra en IVF, vill/ska jag ha skriftligt pÃ¥ att täta kontroller ska göras – bÃ¥de med VUL och med blodprov. Minst en gÃ¥ng i veckan. Detta sÃ¥ att det inte ska kunna gÃ¥ sÃ¥ illa som denna gÃ¥ng. För det har blivit värre och värre för varje utomkveds och denna gÃ¥ng var jag lite för nära döden. Och gör de täta kontroller kan de upptäcka detta tidigare och skadorna blir mindre (iallafall fysiskt).
Dessutom ska jag se till att få ett uttalande från kirurgen som opererade mig. Det skulle vi fått redan förra sommaren, men RMC måste ha glömt det eller något. För jag vill känna mig så säker jag bara kan när det gäller en ev IVF. Tack o lov behöver jag i så fall inte ta sprutor utan det ska bara behövas ägglossning och ett återinförande av en eskimå.
Det finns ett antal bloggar jag följt under åren. Folk som också var ofrivilligt barnlösa. De försökte också, men nästan alla har lyckats. De gjorde IVF antingen samtidigt som vår första eller vår andra. Och nu läser jag om hur de är gravida igen och då ska ha barn nummer två.
Jag tror nog att det är ganska uppenbart att det är svårt att inte känna sig stressad i det läget. Jag har tidigare följt dem ganska kontinuerligt, men efter förra sommaren har det blivit mer sporadiskt. Men nu när jag kollade i helgen och upptäckte hur många av dessa som väntade barn igen beslöt jag mig. Jag ska ta bort dem helt. Jag ska inte fortsätta följa dem. Jag är glad att det går så bra för dem, men för mitt eget bästa för att inte gräva ner mig och för att slippa känna den tärande, frätande känslan av orättvisa låter jag bli de bloggarna. Det är dumt att utsätta mig för det i onödan. Det är bättre att fokusera på mig, på oss.
Det är inte lätt, men vi gör vårt bästa, varje dag.
Om vi blir föräldrar eller inte vet vi heller inte. Vi har lite olika tankesätt där. Kalle är mer “det ordnar sig”, medan jag mer har bearbetat att jag antagligen aldrig kommer att fÃ¥ bli mamma, men att försöka göra livet sÃ¥ bra ändÃ¥. Och blir jag mamma kommer det att vara fantastiskt.
Så ni som har barn, var rädda om dem.
Ta dem inte för givet.
Krama om dem och låt dem få veta vilken gåva de är. För de är de verkligen.
Och för alla de som fortfarande är ofrivilligt barnlösa håller jag tummarna för att det ska gå som de vill.
För att det ska kännas lite mer välkomnande när vi (och andra) kommer hem satte jag igÃ¥r upp tvÃ¥ granen (ca 2,5 meter lÃ¥nga) med ljusslingor pÃ¥ verandan. Det kan anses juligt, men hos oss är det mer en vinterbelysning. den behövs ute hos oss där det är väldigt mörkt. Inte en enda gatlampa finns. Den närmsta gatlampa som finns är antingen i Normlösa by eller i Gottlösa – vilket fall nÃ¥gra km bort frÃ¥n oss.
Dock fick jag själv aldrig se dem lysa igår kväll då vi var hos grannarna. Det var spelkväll. Vi lagade även middag ihop. Det blev tacos. Ny ingrediens som jag inte provat förut var bönor. Jag vet inte om det var kidneybönor, men gott var det iallafall. Viltfärs hade vi också istället för vanlig färs. Inte så gott att steka upp, men jättegott att ha i tacos.
Vi hade tre olika konsoller där. Gissa om jag blev “vill ha, vill ha, vill ha”. Vi provade slalom pÃ¥ WiiFit, rockringar och gÃ¥ pÃ¥ lina. Vi spelade Rock Band. Buzz provade vi ocksÃ¥ (jag och Kalle vann). Men min favorit var Sing Star. Himmel sÃ¥ skoj jag tyckte det var. Jag vann t o m över Kalle! Helt otroligt. Och det fanns sÃ¥ mÃ¥nga olika varianter av Sing Star, och ändÃ¥ hade inte det paret som tagit med sig det samtliga versioner. Om vi skaffar det kommer jag att leva framför tv’n och bara sjunga misstänker jag. Men vad gör det? Vi har ju tvÃ¥ tv-apparater. SÃ¥ medan Kalle spelar trummor kan jag vrÃ¥la hur mycket jag vill.
Jag vet inte om samtliga åtta tyckte det var kul igår, men minst fem av oss tyckte det var jättetrevligt, så vi ska försöka ha det igen inom hyfsad framtid.
Jag lyckades på något sätt hitta Karin, som bloggar om sitt liv som småbarnsmamma. Jag har läst en hel hög med hennes inlägg nu och jag har skrattat att så att tårarna runnit och jag har även hunnit med en rejält hostattack.
Så vill du ha kul ska du läsa dem. Jag kommer att fortsätta att följa henne.
Det kan säkert vara så att samma inlägg kan förekomma på mer än ett ställe, men vad spelar det för roll.
Nu har jag en gnällig krokodilMysan som gör sitt yttersta för att jag ska lämna min “jävla dator” (läser jag i hennes ögon) för att istället göra mitt jobb som är att ge henne frukost och släppa ut henne.
Hmmmmm…frukost hade varit gott, efter att ha varit uppe i över tre timmar.
Jag har kommit på en ny typ av inlägg som jag blev inspirerad av ett avsnitt av Will & Grace. Det är ett spel där man räknar upp saker och där man ska komma på den gemensamma nämnaren.
Här kommer min första:
tomma toarullar
tom tandtrådshållare
öppnas tandtrådsförpackning
tvålpump
vår tvätt
Vad är den gemensamma nämnaren? Svaret kommer under bilden
Saker som fortfarande inte fått fötter i vårt hem och därmed kan förflytta sig dit de ska.
Ute har det varit dimmigt idag, men det är inte mycket ljusare hos mig. Det känns som att jag lever i en konstant dimma. Jag är jättetrött och sover så fort jag får möjlighet. Jag orkar knappt något. Detta har säkert med att göra att jag känner mig jättehängig. Har haft feber och är förkyld igen.
Jag måste se till att bli ordentligt frisk, men hur? Det är virus, så jag kan inte precis äta medicin.
Jag måste komma igång med att motionera. Ryggen min har blivit sämre igen. Jag har ont ganska ofta, vilket inte är ett bra tecken. Det måste ske ändringar här!
Ibland önskar jag att jag hade en personlig tränare. NÃ¥gon som sparkade mig i häcken, som drog ut mig. Som pushar, peppar, utmanar. Och gärna nÃ¥gon som sÃ¥g till att förse mig med “rätt” mat. Att bara kunna fokusera pÃ¥ att gÃ¥ ner i vikt. Men men. Verkligheten ser inte ut sÃ¥. I verkligheten fÃ¥r man klara av allt själv. Men det ska väl gÃ¥. Andra klarar av det, sÃ¥ det borde ju jag med.
Ikväll har jag fått mycket gjort. Sex julkort har det blivit. Jag känner mig mycket nöjd. Det jag gjort idag är att bara sätta ihop allt till kort. Färgläggning är jag klar med sen tidigare. Det underlättar så mycket att vara det.
Dock väntar jag med att göra fler. Jag har en hel del saker till som jag vill använda pÃ¥ mina kort och än sÃ¥ länge kan jag inte göra det eftersom jag väntar pÃ¥ min Cuttlebug. Dessutom mÃ¥ste jag klippa ut lite “biljetter” som ska sitta pÃ¥ ocksÃ¥ och det tar lite tid.
jag känner mig liiiiite piggare och det ska bli kul att jobba imorgon. Det är frustrerande och tråkigt att vara förkyld och ha feber. Men men. Vad ska man göra? Inte mycket, som sköterskan sa till mig i måndags. Bara vila och dricka mycket, vilket är precis vad jag gjort. Jag har sovit massor.
Vår gulliga tandläkare ringde mig i förmiddags. Kalle var hos henne i morse på sin årliga undersökning och då hade de pratat om mig och pyssel eftersom jag gav dem ett halloweenkort förra veckan. Jag har blivit bjuden på pysselkväll hos henne den 26:e. Det blir mat och pyssel. Och jag har lovat att visa lite kort och jag kommer säkert att få visa lite tekniker också. Så mina arbetskamrater får vara mina försökskaniner den 19:e då jag ska lära dem lite lätta tekniker som gör otroligt mycket för ett korts utseende.
Så det känns skoj. Få träffa lite nytt folk. Och vår tandläkare är en så glad och härlig person så det ser jag väldigt mycket fram emot.
Nu hoppas jag bara att Cuttlebugen kan komma senast på fredag så att jag har något att leka med i helgen. Kalle åker på projektledarkurs på fredag morgon och kommer hem lördag kväll. Så då hade det varit ett ypperligt tillfälle att ha den här.
Ute är det dimma igen. Det var några timmar med hyfsat väder, men mestadels filmjölk. Jag har ändrat timrarna igen då det blir mörkt tidigt nu. Men det gör inget. Det är mysigt när man får tända lampor lite här och var.
Jag börjar nog bli lite trött på Camilla Läckbergs böcker, men vill ändå veta hur det går för huvudpersonerna, så därför har jag häromkvällen börjat med den fjärde boken av henne som handlar om Patrik, Erica, Maja, Anna och hennes barn.
En tunnare bok än den förra. Säkert lika lättläst, så den lär läsas ut snabbt. Så får jag se vad det blir för bra böcker efter det. Jag har låna en supertjock serie pocketböcker av mamma som jag nog kommer att påbörja efter denna.
Idag när vi kom hem låg det ett mycket snyggt, grönt kort och väntade på mig i brevlådan.
Det var mitt nya bankkort med chip. Jag har haft mitt grå, tråkiga kort i jättemånga år, men nu var det dags att byta. Men det hade jag glömt.
Nu har jag fått ett grönt, jättesnyggt (snyggare än vad bilden kan återge).
Väntade på min gröna Cuttlebug idag, men ingen avi, inget paket. Så jag hoppas det kommer imorgon. Ska för säkerhetsskull kolla vid grovköksingången. Posten har flera gånger ställt paket där, fastän det inte är tak där och vi inte använder den ingången. Vem vet, jag kan ha tur.
Idag fick vi även hem den andra delen av registreringsbeviset på vår gamla bil. Av någon anledning har vi inte kunnat hitta detta, så vi var tvungna att betala in 50:- för att kunna få ett nytt. Annars är det lite svårt att göra ägarbyte (i hopp om att någon vill köpa vår lille skrutt). Så det satt bra att få det inför helgen när vi ska sätta in en annons.
Kalle vill inte packa, inte duscha, inte gå och lägga sig och inte åka på kurs imorgon. Då är det lätt att motivera honom. Det är inte lätt att att vara honom ikväll. *puss älskling*
Han blir upphämtad ca 6.30 imorgon bitti och kommer sen inte hem förrän lördag kväll vid 20-21-tiden. Så då får jag klara mig själv. Men det fixar jag galant.
Jag tror att han kommer att få det jättetrevligt, men på sistone har han blivit mer hemmabunden. Han vill inte åka iväg, vill inte lämna mig. Och detta tycker jag är jättegulligt av honom, men jag klarar ju mig själv numer. Ångestfritt och allt. Stora flickan är jag nuförtiden. Jag vet inte om det har med det att göra, eller om han blivit mer hemmabunden. Jag är inte ens säker på att han själv vet riktigt.
Själv ska jag nu göra mig iordning för sängen, krypa ner och fortsätta läsa. Jag har planer på att åka till jobbet när han blir upphämtad imorgon nämligen. Jag har lite tid att ta igen nämligen. Så det vore jättebra om jag var pigg (så gott det går) imorgon bitti.
Dagen började med att klockan ringde 5.15 imorse. Vi låg och snoozade en stund för att sen stiga upp och göra vid oss samt äta frukost. 6.20 kom Kalles arbetskamrater och hämtade honom. Jag passade på att åka till jobbet då och var på plats 6.45. Sen har jag jobbat till kl 16 idag med endast 30 minuters rast på hela dagen. Tack o lov har det varit en lugn dag. Jag är så effektiv i mitt eget arbete att jag nu erbjudit arbetskamraten M att hjälpa henne med hennes skyskrapehögar som bara växer. Jag har fått undan en hel del bara idag. Det känns bra.
Efter jobbet åkte jag hem. Där hittade jag en avi från posten att ett paket fanns att hämta i Skänninge. Så det var bara att sätta sig i bilen igen och åka dit. Väl där passade jag på att handla det allra nödvändigaste i matväg. Paketet hämtades ut och jag åkte hem igen.
Väl hemma möttes jag av tre hårbollar som var glada att se mig. Maten sattes in och sen gick jag upp till pysselrummet med mitt paket. Det var min efterlängtade Cuttlebug som hade kommit. Tudor kom in och hoppade raskt ner i kartongen. Precis lagom för en liten kattkille i sina bästa år. Jag lyckades fotografera honom där han satt.
Jag provade den lite hastigt för att sen ringa mina föräldrar och tacka för den tidiga julklappen. Det blev ett långt och mysigt samtal, som alltid, med mamma. Det är otroligt men vi hittar alltid mycket att prata om. Det är inte en massa strunt och skit utan väsentliga saker.
När vi pratat klart hällde jag upp ett bad och ett glas vin, gick upp och hämtade kläder samt en bok. Kalle ringde och vi pratade en liten stund. Han hade det bra på kursen, vilket jag visste att han skulle få.
När badet var upphällt gled jag ner bland alla bubblor, tog en klunk vin och lade mig tillrätta för att läsa. Mycket mysigt och avkopplande.
Sen har jag tittat på Doobidoo samt ätit lite. Jag har hållt mig till ett glas vin. Jag känner att jag är stel i nacken och lite småtrött. Så det blir nog en tidig kväll skulle jag tro. Jag väntar med att pyssla till imorgon bitti.
Det har varit en lång dag och nu ska jag krypa ner i sängen och titta lite på tv och läsa tills jag somnar för att sen bli väckt av Kalle som säger god natt.
Vi låg ända till kl 12 idag. Jag har sovit illa inatt och haft huvudvärk, så när den äntligen släppte efter en Ibumetin idag, somnade jag om och sov gott till 12.
Jag har inte gjort många knop idag. Jag har dock ringt pappa och gratulerat på fars dag. Jag hade skickat ett egengjort (naturligtvis) kort till honom som han öppnade imorse. Alltid kul att kunna glädja. Kortet kan du se här.
Jag har även försökt göra julkort idag, men det går inget bra tycker jag. Jag får inte ihop dem riktigt. Det är svårt att förklara, men det känns så. Och jag som var så nöjd med hur det har gått innan att göra kort.
Men jag ger inte upp. Jag vet inte om man kan bli 100% nöjd med allt man gör. Antagligen inte. Så det är bara att släppa och gå vidare till nästa kort. Två har det blivit gjorda idag iallafall. Och jag har fotograferat julkorten jag gjort hittills. De ska läggas upp på pysselbloggen, ett kort om dagen, så att man har lite att visa där.
Lite andra kort ska också redigeras, t ex korten på trappan som jag utlovat. Det ska jag fixa ikväll har jag tänkt. Så nu blir det lite fotoredigering.
Till sist vill jag önska alla pappor en trevlig fars dag, oavsett om du har barn eller om du är en änglapappa.
Grattis till min pappa. Du är underbar och jag älskar dig oerhört mycket!
Nu har det redigerats lite. Kalle är iväg och kompletteringshandlar med grannarna och jag är kvar hemma. Vill ut så lite som möjligt idag.
När han kommer hem ska vi över till grannarna för att äta tacopizza. Mums. Det innebära att middagen jag lagade igår blir till luncher i veckan. Mums.
Här är bilderna på vad vi gjort på väggarna i trappan i väntan på att vi ska tapetsera om.
(Klicka på bilden för att få den större)
Och så här ser det ut nu efteråt.
Vi är mycket nöjda. Det är bara lite småtavlor som jag ska göra själv som ska upp.
Ramar är redan inhandlade. Fyra vita och fyra svarta som är 18×18 cm.
Det känns mysigare nu att gå i trappan.
Jag ska tillägga att så tomt som det är på före-bilden, hade vi inte, men det var en blandning av div olika tavlor. Nu ska det bli mer enhetligt.
Förra helgen när jag var ute och satte ut vår trasiga uplight (som stått i hallen i några veckor), såg jag hur vackert frosten hade gjort sitt avtryck i trädgården. Jag var naturligtvis tvungen att fotografera. Jag började med att försöka med pappas digitalkamera, men lyckades inte (den är inte sönder), så det fick bli min egen som jag tog fotona med. Kalle var inte hemma då så han kunde inte visa mig.
Det är vackert med frost. Därför blev det några bilder.
Nu blir det middag hos grannarna.
Ha en underbar söndagkväll.
Jag är en tänkare. Jag funderar mycket & på allt möjligt mellan himmel och jord. Dag som natt.
Det ligger i min natur. Jag har alltid funderat mycket, på små som stora saker.
Förr var det ofta så att jag kunde gräva ner mig i tankar, men det tycker jag inte att jag gör på samma sätt längre. Visst kan saker och ting uppta min hjärnverksamhet, men jag har lättare för att släppa saker idag jämfört med tidigare. Nästan allt iafall.
* Om jag hade möjligheten att gå tillbaka i mitt liv och ändra på saker, skulle jag göra det?
* Varför är en alldeles för stor del av folket otrevliga när de ringer och ber om hjälp?
* Om vi inte valt “den rätta vägen” (utbildning, fast anställning & giftemÃ¥l) – hade vi kunnat vara föräldrar nu dÃ¥? Väntade vi för länge pÃ¥ att skaffa barn?
* Varför älskar katter att sniffa i pipen till vattenkannor när man ska vattna blommor?
* Varför ska det vara så svårt att komma igång och träna när jag vet hur bra jag mår av det och det faktum att jag tycker det är skönt?
* Kommer jag någonsin att hitta ett företag som ser min potential och där jag känner att jag vill stanna länge?
* Har man konstant problem (som finns där i bakgrunden hela tiden) som avlöser varandra när ett är avverkat, eller dyker det ständigt upp nya i ens liv?
* Varför envisas vi svenskar med att se Kalle Anka och hans vänner önskar god jul, varje år trots att man kan den innan och utan? Även om man inte har barn sitter man ju och tittar på detta och varenda jul somnar man framför tv:n.
Just nu ligger pysselnivÃ¥n inte pÃ¥ topp. Jag är trött och lusten har minskat för tillfället. Jag har annat jag behöver fÃ¥ gjort, men som jag inte vill göra. Det gör inte saken bättre. För att fÃ¥ lite gjort sitter jag och fixar till cirklar som ska sitta pÃ¥ baksidan av julkorten där det stÃ¥r “God Jul & Gott Nytt Ã…r önskar Familjen Hagholm”.
Dessa har jag antingen låtit vara eller klippt med vågsax. Samtliga cirklar är sen chalkade för att få en liten äldre look. Som en sista och förhöjande touch har jag stämplat en snöstjärna med vattenstämpel i mitten över texten. Dessa är gjorda i både mörkare röd samt gröna papper.
Jag blev jättenöjd med dem. Det kommer att bli enkla baksidor på korten. Endast dessa cirklar och eventuellt en swirlstämpel bakom. Det kommer nog att bli jättefint.
För att se julkorten, får du gå in på pysselsidan.
Jag känner det på mig. Det kommer snart att tillkomma en ny bandmedlem i Aerosmith. Det måste det bara göra. Frågan är bara om det blir jag eller Kalle. Eller om vi får fortsätta att hålla oss till Guitar Hero med Aerosmith.
För idag har vi köpt det. För 100:-. Ett jättebra pris tycker jag.
Det som är trist är att gitarren från Rock Band inte funkar till spelet. Så vi får spela varannan låt. Men det funkar det med.
Vi börjar försiktigt med att spela på medium. Det är flera låtar vi inte hört, och det är skoj.
Så vi får väl öva så vi kommer upp i högsta nivån, spela in det, lägga upp det på You Tube och hoppas att de ser det och vill ha med oss i sitt band.
Igårkväll började jag på en ny bok. Det är första boken i en serie av totalt sex böcker. Tjocka böcker. Värre än tegelstenar.
Jag har, som vanligt, lÃ¥nat böckerna av min bokälskande mamma. Älskar jag böcker, sÃ¥ är hon ännu “värre”. Och jag älskar att hon älskar att läsa böcker sÃ¥ mycket. Det är hon och jag som riktigt delar det intresset.
Och denna serie har hon verkligen lovordat. Hon satt klistrad med böckerna har jag fått höra. Själv tänker jag bara läsa. Jag har knappt en aning om vad den handlar om. Jag vill inte ha för höga förhoppningar och råka bli besviken. Men jag vet ju vad jag har att läsa nu den närmsta framtiden. Frågan är hur lång tid det kommer att ta att läsa samtliga böcker i den serien. Men jag har tid.
Kalle jobbar nog på det bästa företaget som finns, iallafall i mina ögon. De hittar på mycket tillsammans, träffas under och efter arbetstid. Och detta trots att det är ett konsultföretag.
Och igår berättade Kalle att han sett att han kunde gå en kväll och lära sig sätta ihop blomsterarrangemang. Det är säkert ingen överraskning att jag blev mycket avundsjuk och tyckte att han skulle gå. Så idag frågade han ansvarige om även jag fick följa med, vilket jag får.
SÃ¥ den 9/12 ska vi (bÃ¥de Kalle och jag) i ca 1,5 timme fÃ¥ lära oss lite hur man sätter ihop ett arrangemang. Vi ska ha med oss varsin kruka. That’s it. Och allt är gratis. Det är en bra tid efter jobbet ocksÃ¥.
Det ska bli väldigt skoj. Jag älskar att lära mig nya saker. Och detta har jag alltid velat prova på. Det är klart att man inte hinner lära sig jättemycket på 90 minuter, men jag ska göra mitt bästa.
Det blåser rejält idag.
Det knakar till i huset emellanåt.
Det gungar friskt i träd och buskar.
Molnen rusar förbi fönsterna.
Det blinkar till av solen som ibland får komma igenom molnen.
Det är inget roligt väder alls.
Inne är det lugnare, tack o lov.
Tudor är bråkig. Han vill hela tiden upp på soffbordet.
Jag har haft en kelstund med Mysan i sängen och sen en med Tudor. Kel är mycket viktigt för dem på mornarna på helgen. Det är då vi har tid att kela riktigt länge, i jämförelse med vardagsmornarna.
Kalle har fastnat framför tv’n och ska vi ha mat lär det bli jag som fÃ¥r göra den.
Första maskinen tvätt är igångsatt av mig.
Jag ser verkligen inte fram emot idag. Vare sig städning eller vädret.
Jag vill ha en slapparhelg där jag kan ligga och läsa, äta lite frukt, dricka vatten och bara vara.
Men så ser inte verkligheten ut.
Därför får jag gå ut och göra dagens första måltid nu. Frukost kan jag knappast kalla det 11.25.
Nu har jag äntligen kommit iväg och handlat färg till sekretären samt två nattygsbord som står i gästrummet.
De är och har varit i grönt och vinrött i minst 20 år, men nu är det hög tid att de får en annan färg, nämligen vit. Och därför åkte jag till den färgaffär som vi brukar använda och som vi trivs med. Så nu är två liter vit färg inhanlad, samt en roller och er n pensel. Tapet till de öppna hyllorna som finns kommer jag att fixa sen när det är målat. Jag har inte bestämt mig än för vad som ska sitta där. Men det kommer.
Och himmel vad det blåser ute. Jag vill inte ut mer idag om jag kan låta bli. Det kändes rejält i bilen. Men så är det väl att bo på den östgötska slätten. Fritt blås.
Har så fruktansvärt ont i huvud, axlar och nacke nu. Har tagit en värktablett och jag ska snart få massage av Kalle. Jag kan inte gå omkring och städa och må så här.
Jag har inte riktigt tid att ha ont nu.
Nåja. Nästa maskin tvätt är igång och skvalpar nu. Och Kalle har rensat kattlådor. Så lite har vi kommit igång.
Men vi hade noll koll på när fiskdisken stängde på lördagar. De stängde kl 16. Vi var där 18.45.
Så det var bara att tänka om.
Kalle föreslog att vi skulle köpa något gott kött och ha potatis till det samt sås och lite grönt. Men jag kände att det var för mastigt för min mage. Så istället föreslog jag att vi skulle köpa grillad kyckling och göra kycklingsallad.
Så diverse grönsaker plockades. Även pistage- och jordnötter (dock inte till salladen). Och inget lösgodis eller snacks har inhandlats. Istället har vi handlat naturgodis. Dock med choklad runt flera av nötterna eller frukten.
I vår sallad blev det kyckling, majs, sallad, cocktailtomater, burkchampinjoner (K ville inte ha färska), gurka, avokado, banan, paprika, fetaost och jag hade även svarta oliver med kärnor.
Lite kryddor på det och lite vitlökssås så var det huuuuuur gott som helst.
Vi hade en liten Mysan som pep och pep. Hon ville också ha kyckling. Så naturligtvis fick hon lite kyckling. Tudor fick en tjock skiva gurka som jag höll och han slickade på. Mumsigt tyckte han.
Det är massor med mat kvar. Vi kan lätt äta middag imorgon och några luncher i veckan. Nyttigt OCH gott. Och inget ris har vi ätit till. Det känns också bra, för ris är inte så nyttigt. Och till detta har vi druckit vatten som vi själva kolsyrat.
Nu blir det snart sängen här. Jag är trött, trots att jag gick och lade mig och sov i två timmar i eftermiddags efter det att Kalle masserade mig. Jag var tydligen ganska stel, vilket jag misstänkte. Efter det tog jag en värktablett och somnade. Han gick omkring i sovrummet och dammsög och jag trynade gott. Sövande ljud, eller så var jag helt slut. Så jag har inte städat ett enda dugg. Tvättat, plockat undan disk och plockat undan annat har jag gjort. Och Kalle kom inte jättelångt heller. Så vi ska fortsätta imorgon förmiddag igen.
Jag vaknade kl 10 idag. Det var lika bra att stiga upp då också. Dock har jag vaknat ett antal gånger inatt och på morgonen.
Vädret är ungefär detsamma idag – blÃ¥sigt, grÃ¥tt, trÃ¥kigt. Träd och buskar blir mer och mer nakna.
Inomhus är det nästan lika mycket fart. Jag har tagit undan all tvätt, tagit disken, slängt sopor, gett katterna mat, flyttat undan saker som står på fel ställe, gjort frukost, väckt Kalle, släppt ut katterna, rensat bland medicinerna.
Snart ska vi fortsätta städa. Jippiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii. Skittråkigt, men det måste göras. Och det känns mycket bättre efteråt. Och för att muntra upp mig går jag och tänker att det är 1 vecka tills vi ska gå och se Viba Femba på Konsert & Kongress. Det var alldeles för längesen vi såg dem sist. Och tydligen släpper de en skiva nu i november så förhoppningsvis kan man köpa den i samband med konserten.
Idag har varit en effektiv men ändå avkopplande söndag.
Efter frukosten började jag dammsuga vidare nere på bottenvåningen. Det klingade till rejält i dammsugarslangen och jag kände mig duktig. Både golv och möbler togs ordentligt. Mysan hade jag släppt ut innan jag började och Duracell tyckte det var obehagligt och rusade in i vardagsrummet bakom en av sofforna. Tudor brydde sig inte utan höll sig först i närheten av mig och sen till Kalle när han höll på med att städa köket.
Nya dukar lades ut på borden som en sista touch och golven svabbades. Nu är här så fint så. Det är bara att börja få dit alla ljusstakar och pynt.
När vi var klara var det dags att duscha. Så fort jag var klar fick Tudor ett anfall av närhetssjuka. Då är det bara att släppa allt man har och ha kroppskontakt med minst en hand med honom. Så även idag, precis när jag duschat. Så där stod jag i handduk och hade en Tudor som skrek hjärtskärande. Det var lönlöst att försöka få på sig kläder eller ens torka håret. Ett antal gånger höll han på att fälla mig. Och det var ett missnöjt jamande när han, mellan mina fötter, slog en kullerbytta och hamnade åt fel håll än vad han ville. Blicken sa att det var mitt fel att han kom åt fel håll.
LÃ¥ngt om länge fick jag iallafall torkat hÃ¥ret och kläderna kom pÃ¥. Vi gjorde vid oss och kom iväg – till en husvisning.
Nej, vi ska inte flytta. Men när hus i vårt område är till salu blir man nyfiken. Och eftersom jag har en arbetskamrat som letar hus tänkte vi att vi kunde gå och kolla.
Det regnade och vi fick leta paraply att ha med oss.
Väl framme träffade vi mäklaren som bad om namn och telefonnummer. Vi sa inte att vi letade åt kompisar, vilket vi kanske borde gjort. Vi fick det sista objektspappret som han hade och vi började gå runt och titta. Pappret ska jag ge arbetskamraten imorgon på jobbet så att hon kan läsa.
Priset var alldeles för högt för det huset tyckte vi. En pyttehus, där hela köket behöver bytas ut mer eller mindre. Sovrummet var en katastrof och trappan till övervåningen var fruktansvärd.
På väg hem igen i regnet passerade vi våra goda grannar S & R. R stod i fönstret och vinkade och vi gick och knackade på. Vi fick komma in och vi satte oss vid köksbordet och pratade. Det var en evighet sen vi träffade dem och vi hade jättetrevligt, som alltid. Där blev vi i dryga timmen.
Strax innan 16.30 började vi vandra hem igen. Nu var det i stort sett mörkt ute och det lyste hemtrevligt från vår trädgård och vårt hus. Vi bor verkligen underbart vackert. Det låter säkert som skryt, och det är det nog lite också. Men jag blir förälskad i det varje gång man kommer nu när det är mörkt och ser hur mysigt det lyser i vårt hus.
Väl inne tog jag fram kycklingsallad och vi hällde upp i varsin skål. Det var minst lika gott idag.
Efter middagen somnade jag i soffan. Jag var visst lite trött. Jag är fortfarande trött, men ska inte sova mer förrän det är dags ikväll hade jag tänkt. Istället ska jag leta efter andra julgardiner till gästrummet än vad jag hade tänkt mig från början. Dessa ska jag stryka och hänga upp hade jag tänkt. Sen ska jag börja rensa där inne så att jag kan börja måla. Det ska bli jättekul.
Jag misstänker att det inte finns något på tv ikväll, så min tanke är att vi ska ta fram en av alla de julfilmer vi har och titta på den och bara mysa. Man behöver inte göra precis allt i december.
Nu är det fem veckor veckor idag tills vi åker på skidsemester.
Jag har säkert skrivit om det tidigare, men det bär av till Sälen och Tandådalen den 19/12.
Solbacken heter området, som tydligen är ganska nytt i Tandådalen.
Det verkar ligga väldigt bra till lägesmässigt.
Det finns en brödbod där det är nybakat bröd varje morgon. Gissa om jag kommer att ta promenader dit. Naturligtvis bara köpa nyttiga frallor.
Lägenheten kommer att vara på, antingen på 81 eller 82 m2, då vi kommer att vara sex vuxna och två barn. Jag, Kalle, Kalles bror med familj samt Kalles föräldrar.
Det ska gå att kunna titta på en virtuell rundtur i lägenheten. Ganska mysigt tycker jag.
Och datorn ska naturligtvis med. Det verkar inte finnas bredband och någon dongel har vi inte heller. Men vi måste ha den för att kunna ladda ner bilderna från kameran, för oj vad jag kommer att ta foton när jag är där. Det kommer säkert att bli en heldag att bara gå omkring och ta foto på precis allt jag ser.
Tänk att det bara är fem veckor kvar. Det jag oroar mig för är min kondition. Den är under all kritik. Usch. Men det ska nog bli bra.
Här finns en pistkarta. Och här finns karta över området. Vi kommer, om jag och Kalle förstått det rätt, bo på området Solbacken på nr 37. Centralt och bra tycker jag det ser ut som. Jag hoppas bara att man får köra närmre med bilen när man ska lasta ur och i. Annars kan det bli lite jobbigt.
Nu får vi bara hoppas att det blir mycket snö så att det blir en riktigt härlig och vit jul.
med att få upp lite julpynt.
Det var dock inte alls tänkt förrän helgen när det är 1:a advent.
Det började såhär:
Efter jobbet idag Ã¥kte vi till Jysk. Detta för att kolla om det fanns julstjärnor att kunna sätta utanpÃ¥ lamporna i köksfönsterna (efter det att jag tagit bort glas”höljet” om dem.
Det fanns inga fina inne på Jysk. Däremot hittade vi ett fint datumljus. Vitmetall med guldsiffror på. Ett konformat, långt, smalt.
Sen gick vi in på Plantagen som ligger precis brevid. Jag gick och sneglade på kransar, men Kalle frynte på näsan åt dem alla. Jag hittade istället lite olika saker och har nu satt ihop en egen krans som hänger på ytterdörren. Men det var inte det jag syftade på när jag skrev att vi är först.
Stjärnor hittades på Plantagen, men 99:-/st och vi behövde tre stycken. Njae. Ibland kan vi vara lite snåla så de köptes inte.
Nåja. Över till Rusta där vi hittade enkla, men dekorativa adventsstjärnor. Så tre sådana blev det, för totalt 127:-. Dessutom en liten snöflingelampa med LED-ljus för 29:-. Den drivs med batteri. Jättebra. Det innebär att man kan hänga den var man vill. Fiffigt.
När vi väl kom hem var jag tvungen att testa med en lampa för att se om det gick som jag hade tänkt mig med lampa och stjärna. Och visst funkade det. Men det var rätt pilligt. Detta ledde till att jag meddelade Kalle att jag inte orkade byta tillbaka. Men jag kunde heller inte ha en stjärna i ett fönster och vanliga lampor i de andra två. Så därför bytte jag ut alla tre.
Så nu hänger det tre stjärnor och lyser i våra köksfönster. Och det bästa är att jag fortfarande kan använda dimmern, vilket är så häftigt eftersom jag kan ställa ljuset som jag vill. Hur många adventsstjärnor kan man göra det med?
Vi är alltid först med att julpynta i vårt lilla grannskap (och över lag vad jag förstått) och det lär nog bli så i år också. Det var jobbigt i helgen att städa och inte få pynta. Så det är nog kört snart.
En lååååång girlang med konstgrane har jag och Kalle särat från en ljusslinga ikväll.
Granet ligger nu utanför ytterdörren i väntan på att få komma upp runt dörrfordret på utsidan imorgon efter jobbet. Klockan hann bli liiiiite för mycket ikväll för att jag med gott samvete kunde stå med häftpistolen.
Kalle har dessutom bytt taklampa i vardagsrummet ikväll. Istället för en plafond, som lyste väldigt starkt och nästan lite hemskt, hänger nu mormors gamla kökslampa. Den hänger nästan över soffbordet. Så ställer man bara ut det lite till när man inte sitter där ser det riktigt bra ut.
Ett nytt julkort är upplagt på pysselbloggen ikväll. Mitt åttonde. Gå gärna in och titta.
Egentligen skulle jag behöva packa inför pysselkvällen på onsdag, men jag behöver sova. Vi somnade för sent inatt. Sen väckte Tudor mig inatt kl 3.40 genom att jama skitkonstigt. Han har aldrig låtit så och det lät som om han mådde dåligt. Naturligtvis blev jag klarvaken och gullade med honom i sängen tills vi båda somnade 4.30.
Sen drömde jag att vi försov oss imorse. Vaknade, tänkte att det var skönt att det bara var en dröm. Tittade på klockan och upptäckte att vi naturligtvis HADE försovit oss. Det blev en lagom stressig morgon.
Så istället för att packa ska jag ta ett block och en penna, göra en pyssellista med vad jag behöver ha med mig på onsdag och sen ska jag sova.
Efter en väldigt jobbig dag på jobbet (där allt gick fel kändes det som) åkte vi hem i regn i eftermiddags.
Väl hemma låg det ett paket i brevlådan. Det var sakerna jag köpte på cdon.com i söndag. Snabba ryck där. Jag hade köpt några filmer och några cd-skivor. Några var egentligen julklappar och jag trodde verkligen att jag skulle klara denna gång att motstå impulsen att kunna hålla mig till jul och ge Kalle sakerna. Men icke.
Jag älskar att ge honom saker. Saker han vill ha, men som han glömt att han önskat. Eller saker han nämnt. Oavsett så har jag väldigt svårt att hålla mig. Det gäller likadant julklapparna jag handlat till mina föräldrar. Men där är det lite lättare. Jag älskar att se folks miner och reaktioner när de får saker, så därför kan jag hålla mig bättre när det gäller till mamma och pappa. Men jag är chanslös till Kalle. Och jag trodde verkligen att det skulle ta betydligt längre tid att få hem allt. Men det sket sig.
Kalle blev väldigt glad för filmen och cd-skivorna han fick. Det är med Tenacious D. Har du inte hört talas om dem så googla.
Ikväll har jag packat pysselsakerna inför imorgon kvälls pysselkväll på jobbet. Jag hade tänkt att inte ha med mig så mycket, men det sket sig det med. Men men. Jag hoppas det blir trevligt imorgon kväll och att arbetsdagen blir bättre än dagens.
Igår var vi hos Medborgarservice, som det heter i Mjölby. Det ligger i Stadshuset och är väl en del av socialförvaltningen om jag förstått det rätt.
Vi skulle ha vårt första möte om adoption.
Som vanligt var vi ute i god tid. Tio minuter före utsatt klockslag. Vi väntade och väntade. Tjugo minuter senare kom en äldre kvinna, tittade lite förvirrat på oss och undrade om vi hade bestämt träff med henne kl14.30. Ja, svarade vi lite tveksamt, men gissade att det var rätt person. Vi hade tydligen gått in fel ingång. Kvinnan rusade iväg längs korridorerna och vi efter (jag sist).
Väl framme fick vi gå in i ett litet rum med minst sju små fåtöljer och ett litet bord. Det kändes inte riktigt som ett rum för att tala om adoption utan mer om sorg med tanke på ljussättning och möblering. Men detta var min personliga uppfattning.
Vi satte oss och vi fick rabbla upp våra fullständiga namn, personnummer, adress och telefonnummer. Efter det berättade hon lite om hur det går till med adoptionsprocessen. Hon påpekade saker som vi inte tänkt på eller visste, t ex om man måste vara med i svenska kyrkan (vilket vi gått ur), att ett speciellt intyg måste beställas om man har BMI över 30 (vilket vi båda har) vid läkarundersökning, att tre rekommendationsbrev ska skrivas, m m.
Vi fick berätta varför vi var där och lite hur vi såg på saker och ting när det gällde adoption. Vad som hänt oss innan och vägen dit till igår. Vad vi arbetar med och våra fritidsintressen.
Föräldrautbildning ska vi bli anmälda till. Det går en i januari, en i slutet på april och en nästa höst. Har vi tur, kan vi komma med i april. Annars blir det nästa höst. Detta då det endast är Linköping som har dessa kurser och mindre kringliggande kommuner köper in platser hos dem. Dessutom är det 7-8 par/utbildning, vilket var betydligt färre än vad jag trodde. Det borde väl inte vara omöjligt att göra dessa grupper lite större kan jag tycka.
De vill även att man gärna har en del pengar på banken. Man får inte vara barskrapad. Detta för att de inte vill att man ska behöva vara beroende av soc.bidrag senare när barnet kommer. Men några 75 000:-, som hon pratade lite om har vi ju inte. Inte i närheten. Och både jag och Kalle har hört att man kan ta lån för att adoptera. Men detta ska vi kolla över. Och det ska börja sparas ännu mer än tidigare.
Och att vänta sen är minst 48 månader. De flesta behöver få ett nytt godkännande då de endast gäller i 24 månader, d v s två år. Men vi är ju så unga, som även hon påpekade. VI känner oss inte unga, men tydligen är vi i nederkanten av folk som adopterar.
Vi känner iallafall ingen stress eller panik över detta. Det är inget vi kan påverka. Det får ta den tid det tar. Vi försöker göra det bästa av situationen som den är, njuta av livet och nuet så gott det går.
Det var ett trevligt och bra möte. Det tog ca 1½ timme. Jag var helt slut när vi kom ut därifrån. Vi åkte hem, åt lite och sen däckade vi i varsin soffa.
Så nu är första mötet avklarat, och det känns skönt. Vi ska diskutera vilka referenser vi ska ha (helst inte familj), men vår kinesiska svägerska skulle vi definitivt ha tyckte vår handläggare eftersom vi önskar adoptera från Kina. Vi ska även lägga upp en strategi för vår viktminskning samt framtida sparande.
Mycket kan man säga om stället jag arbetar på, men datorkunniga är de över huvud taget inte. Jo en kille är ganska duktig. Men resten är inte mycket att hänga i granen. Jag anser mig inte ha höga kunskaper om datorer, men jag är rena experten jämfört med dem.
Har man problem eller frågor kan man ringa IT-avdelningen. Men det är alltid kötid dit. Och det är inga genier som sitter där heller har jag upptäckt (har varit i kontakt med dem ett antal gånger). Det roligaste är dessutom att det är endast vi i kundtjänst som vågar ringa dit. Jag vet inte om de andra tycker det är pinsamt eller vad det är.
Och eftersom det är pinsamt att ringa dit och de vet att jag kan en del är det mycket bättre att komma till mig med en gång. För jag har inget annat att göra än att hjälpa dem.
Igår upptäckte vi att kontoret i Stockholm ändrat bland våra skrivare och inställningar där så att istället för att välja om man ville ha svartvit eller färglagd kopia har de nu gjort två skrivare av det. Och det var skrivaren med färg som då inte fanns. Då stod många av mina arb.kamrater handfallna.
Första reaktionen var lite smÃ¥panik (varför man nu skulle fÃ¥ det). “-Varför kommer inte mina papper ut i färg? Har färgen tagit slut?” DÃ¥ fick jag berätta vad som hänt (vilket jag och M själva hade upptäckt. Ingen hade meddelat oss).
DÃ¥ kom nästa panikfrÃ¥ga. “-Hur gör man för att fÃ¥ den skrivaren nu dÃ¥?”
Och istället för att det skulle ta minst tre gånger så lång tid (tid jag inte hade) fick jag sätta mig vid deras datorer och de fick titta när jag gjorde det. Jag berättade vad jag gjorde och varför man var tvungen att göra så. Sen hade jag glada arbetskamrater igen.
Det är faktiskt lite underhållande att se dem stå där och inte veta vad de ska göra. Och de vågar inte kolla runt och försöka heller. Det har jag gjort ofta. Allt har inte Kalle lärt mig.
Det kanske är en karriärmöjlighet? Att vara IT-support på den nivån. Det verkar ju inte vara helt ovanligt, vilket ändå förvånar mig. Jag trodde att folk kunde mer om datorer än vad de kan. Men det är väl det att de inte vill lära sig nya saker och att någon annan ska fixa det åt dem. Det verkar ju vara den generella uppfattningen både där och över huvudtaget i samhället.
Idag har jag varit ute medan det var ljust ute (och lite sol) för att fotografera dörrkransen jag gjorde tidigare i veckan.
Ute ligger lite vitt på marken. Luften är hög, torr och kall. Det behövs definitivt en ordentlig mössa och vantar.
Jag gjorde ett tappert försök för en timme sen att försöka byta ut och laga en del av slingan på verandan som slutat lysa, men jag lyckades tyvärr inte. När jag kom in hade jag knappt någon känsel kvar i fingrarna. Kalle ropade på mig att komma in i vardagsrummet. Där stod han framför kakelugnen och det enda ljus som fanns var fladdrandet från elden som var i kakelugnen. Så mysigt och varmt.
Jag har gjort två julkort idag. Jag blev mycket nöjd med dem. De är dock inte fotograferade än.
Jag håller dessutom på att tvätta och har diskat idag. Kalle ska dammsuga och jag ska plocka undan efter pysslandet. Vi vill att det ska vara lite fint imorgon när Kalles bror med fru kommer förbi för att säga hej på väg hem från Stockholm där de är idag på födelsedagsfest. Och då är det trevligt om huset ser lite representabelt ut.
Jag hade tänkt börja måla byrån/sekretären idag, men när jag frågade om Kalle tömt lådorna i den fick jag svaret nej. Så jag får vänta. Om jag pyntar denna helg kan jag måla i lugn och ro nästa helg. Det blir nog bra.
Här kommer förresten bilden på min krans. Vad tycks?
när man försöker rensa och kolla vad som finns i pappkassarna vi fyllde när Kalle slutade på sin förra arbetsplats i augusti i år.
Först stod kassarna på skohyllan i hallen, tills jag tröttnade och flyttade på dem till gästrummet där de inte längre var i vägen. Vilket de naturligtvis är nu när jag ska måla därinne.
Så därför hade Kalle framme kassarna i arbetsrummet i veckan.
Och då hände detta:
Där lade sig Mysan efter mycket bökande i påsen samt poserande för Kalle som tog en rad foton. Hon låg där sen en stund och sov, fast med huvudet innanför kanten. Det var bekvämare i längden.
De är så söta, våra små.
Att kassar, lådor, kartonger och dyl. kan vara såååå skoj.
Nä, nu är klockan lite för mycket. Dags att sova.
Natti.
Om 1 ½ timme börjar konserten med Viba Femba och Ulla Skoog.
Det ska bli jätteskoj.
Vi ska åka vid 17-tiden, parkera i stan och promenera i lugn och ro till Konsert & Kongress. Det är platsbiljetter så man slipper stå och köa inomhus. Det är bra. Och vi har ganska bra platser också har jag för mig.
Så får vi se om vi kan träffa ett gäng spexare som tydligen också ska gå idag. Det är alltid trevligt att möta fellow spexare.
Är det härligt väder efteråt kanske det blir en liten minipromenad efter konserten. Och jag ska inte glömma att köpa deras senaste cd om de, som de brukar, säljer den efter konserten. Så slipper man gå till en affär och handla den.
Vi har lagat en del mat idag också för att få lunchlådor till veckan. Vi passade även på att äta middag nu innan konserten. Så slipper man sitta och vara godissugen under konserten, eller hungrig för den delen.
Kalles bror med fru var förbi här tidigare. Det var trevligt att träffa dem. Det blev mycket prat om skidsemestern i jul, spel, filmer, mat och annat där. De gick husesyn och gillade verkligen vårt kök.
När de var här sprang Mysan iväg. De var läskiga, medan Duracell kom fram efter ett tag och var väldigt kelig och tillgiven.
Jag hittade lite datorspel för barn som vi aldrig använt. De fick de med sig hem för att se om det var någon som skulle kunna intressera lille M på sex år. Något borde kunna intressera honom. Hoppas det.
Jag har fått upp lite ljusstakar och annat. Det är riktigt mysigt här hemma nu.
Och för att avsluta inlägget kommer här en bild jag tog pÃ¥ Tudor igÃ¥r kväll. Det var en av hans stunder av “kärlek=nu!”. Han ligger pÃ¥ skrivbordet mellan Kalle och datorn. Ett foto hann jag ta innan han upptäckte mig och skulle ligga hos mig istället.
Vi kom iväg vid 17-tiden. Det var svinkallt ute och vi var rätt bra rustade för vädret.
Vi parkerade på Baggen och gick därifrån till K & K. Det var många som var på väg dit för att se konserten. Det bet rejält i kinderna när vi gick, så illa att det gjorde riktigt ont när vi var framme. Så det var in fort som attan för att få värme.
Väl inne mötte vi några fellow spexare. Kram kram och hej hej. Ta av sig kläderna och gå mot garderoben. Där försökte vi få en tjej att ta våra jackor, men hon ignorerade oss duktigt varpå jag höll på att få spel och flyttade mig demonstrativt istort sett till rakt framför henne. Men hon tog fortfarande inte våra jackor. Istället kom en annan och tog dem (lite motvilligt). Det gjorde inte att jag tyckte bättre om stället precis. Och dessutom betala 20:-/jacka för den usla servicen. Och ja, hon såg oss!
Efter att ha pratat lite till med de andra vi kände gick vi sen in i salongen och bänkade oss. Rad sex satt vi på. Mycket bra platser. Ljusen släcktes och konserten började.
De sjunger så otroligt bra, Viba Femba. Men det hördes att de varit ute ett tag. Några av dem lät lite slitna i rösterna, men inte så konstigt. Ulla Skoog både sjöng och hade lite stå upp-komik, ofta tillsammans med någon av killarna i gruppen. Det var mycket man kände igen. Mycket komik om manligt och kvinnligt.
En ny kille var med. En basare. Betydligt yngre än de andra. Mycket bra röst. Vi får väl se hur länge han är med. Det är den stämma som bytts ut nu några gånger de senaste åren vad jag kommer ihåg.
De körde både nya låtar och lite äldre. Det uppskattades. Vi passade på att köpa deras senaste cd i pausen, och efter konserten kom två av dem ut (Peter & Gunnar) för att signera. Blyg som jag sällan kan vara men i sådana fall, skickade jag fram Kalle för att be dem signera. Och det gjorde dem. Lite skoj att ha.
Sen var det dags att bege sig tillbaka till bilen. Lika kallt och mörkt var det nu.
Hand i hand promenerade vi tillbaka, satte oss i bilen och åkte hem, trötta och nöjda.
Och naturligtvis kommer vi att titta på dem om det blir fler konserter. Och har du inte sett, eller hört dem, passa på att göra det.
Igår efter jobbet var jag på pysselkväll hos min tandläkare. De är ett gäng som i slutet på varje november träffas för att göra julkort. De är fem stycken som har jättekul, äter lite gott, dricker glögg och pysslar. Och i år blev jag inbjuden p g a att min tandläkare och två av de andra tjejerna tycker mycket om mina kort som de får till sin mottagning.
Så igår åkte jag dit. När jag kom fram höll hon och en av hennes arbetskamrater på att dreja i hennes keramikverkstad som hon har i ett litet förråd. Jag fick prova att göra en tomte, en mus samt en liten skål. Det var skoj. På hyllorna därinne stod en hel del skålar och muggar som min tandläkare hade drejat. Hon är mycket duktig.
Efter hand kom de andra tjejerna och när alla var samlade åt vi lite för att sen börja pyssla. Jag hade ingen aning om vilken nivå de befann sig i sitt pysslande och hade inte tänkt mer på det. Jag hade tagit med en samling med mina kort och visade dem för inspiration när det snabbt uppdagades att de mer var för massproduktion med ungefär samma motiv på alla med lite variation.
Samtliga tjejer hade med sig något till henne, inkl jag. De hade med sig blommor, medan jag hade med mig ett tackkort som jag själv gjort samt några stämplar som hon kunde färglägga eftersom jag vet att hon gillar hÄnglarna jag brukar använda.
De tyckte mycket om mina kort och tyckte att jag var för avancerad. Så jag visade några enkla tekniker som de kunde använda till sina kort. De tyckte det var skoj och ville att jag skulle fixa någon form av studiecirkel för at lära dem mer. Så jag får väl se vad jag kan fixa.
De flesta var väldigt trötta och begav sig hem hyfsat tidigt, men jag fick inte åka för min tandläkare. Jag hade så mycket roligt pyssel och hon njöt verkligen att få lära sig lite nya saker och prova på.
Det var kul att träffa nya människor. Det blev inte mycket pysslande för min del och jag kände att jag var mer lärare än en pysslare där. Och rollen gled jag snabbt i, van som jag är. Pedagogisk och i rätt ordning för att få dem mer nyfikna än uppgivna.
I slutet på kvällen bjöd jag in tandläkaren hem till oss för en pysselkväll vid ett senare tillfälle. Så det ska vi försöka få till efter julhelgerna.
Om du läser detta H, så tack för en jättetrevlig kväll.
Imorse när jag vaknade hade jag väldigt ont i halsen. Det gör mest ont när jag sväljer, men känner av det hela tiden. Hängig har jag känt mig hela veckan och förkylningen är tillbaka igen *suckar*. Men tack o lov ingen feber och då får man jobba.
Jag hade knappt någon röst heller idag och det tog mer än halva dagen att kunna prata någorlunda. Tack o lov har det varit få samtal.
Men trots att jag mått ganska dåligt har jag hunnit massor, vilket känns jättebra. Jag har julpyntat hela kontoret. Alla förväntar sig att det kommer fram och sitter uppe på måndag, men ingen vill ta tag i det. Så därför tog jag tag i det. Fram med två lådor pynt, provade samtliga ljusstakar och stjärnor och ställde ut på samtliga kontor. Dock var några sönder så jag och S fick åka på lunchen och handla till kundtjänst. Så nu är det betydligt mysigare och mer julstämning.
Protokoll har jag också hunnit skriva från gårdagens kontorsmöte. Tydligen vill ingen skriva protokoll och S anmälde sig motvilligt igår, men hon antecknade inget, medan jag gjorde. Därför fick jag skriva det idag. Tur att man är van vid att skriva protokoll.
Dessutom är jag klar med att ha kollat igenom en gedigen lista över kunder som inte har objekt kopplade till sig idag, men som behöver kopplas rätt. Därför har jag fått gå igenom denna lista och fått skriva ut totalt 188 brev med rätt kundnamn, avtalsnummer samt adress och skickat ut dessa till kunderna i hopp om att de svarar så att det blir rätt i systemet. Detta var egentligen inte något jag skulle göra, men de andra hinner inte och jag är ganska snabb. Så det har tagit mig tre dagar, förutom alla samtal och andra småuppdrag jag fått.
Så det kanske inte är så konstigt att jag slocknade idag i soffan så fort vi hade ätit middag.
Och jag har sett var Kalle jobbar idag. Jag hade bilen och åkte till hans arbetsplats. Jag försökte nå honom på mobilen, men inget svar. När jag kom dit ringde jag på en klocka, men det tog evigheter innan jag blev insläppt. Väl inne satt de och fikade. Jag blev erbjuden pepparkaka och lussebulle men tackade nej. Jag försöker ju skära ner på sockret. (Jag åt inget fika igår heller på kontorsmötet utan höll mig till mina klementiner).
Jag fick se var Kalle sitter och jobbar. En stoooor, fin, bred skärm har han och jobbar vid. Avundsjukan var stor hos mig, med tanke pÃ¥ att min skärm pÃ¥ jobbet max är 17″.
Han tidrapporterade och sen begav vi oss hem. Kalle körde. Jag var jättetrött och hungrig och satt nästan och somnade i bilen.
Och ikväll har vi varit “nyttiga”. Nötter, morötter, selleri, päron och paprika samt gräddfil och dipp som fredags”godis”. NÃ¥got att äta när det var “PÃ¥ SpÃ¥ret” och nu “Pirates of the Caribbean”. Till detta dricker vi vatten. Inte en enda klunk julmust har runnit ner i min strupe än. Jag känner mig mycket nöjd.
Ha en fortsatt trevlig fredagkväll. Själv ska jag försöka bli av med mitt halsont.
Idag fick vi vår gamla bil såld. Inte för så mycket vi hade hoppats på, men en bra slant ändå. Men eftersom vi fick kontanter kände vi att vi ville in till stan för att sätta in pengarna på kontot. Och då passade vi på att handla lite. T ex hittade vi äntligen ett par termobyxor till Kalle inför skidresan. Och riktiga strumpor att ha när vi åker skidor hittade vi också.
Det var gott om folk på stan. Inte så konstigt dock eftersom det är första helgen efter lön och imorgon är det första advent. Julbelysning var uppsatt och det var mysigt att gå runt och titta. Vi tittade lite på sällskapsspel till oss själva, men vi hittade väl inget som verkligen lockade.
Nu är jag helt slut efter vår tripp till stan. Det blir mat. Efter det blir det en dusch och sen får vi se om vi orkar åka på glöggkväll.
Då var det sista dagen på november för 2008 och första advent.
Tiden går väldigt fort tycker jag. Men ändå mysigt. Men december får gärna inte gå för fort så att man hinner med allt.
Jag mår lite bättre idag, men är fortfarande lite hostig och tjock i halsen. jag tar det lugnt och låter bli att måla, utan har fotograferat lite istället, pratat lite med mamma och ska snart pyssla.
Jag skulle ju visa vår glögghörna, men jag har lyckats radera fotot redan. Bra gjort Ciza! Så jag får ta ett nytt på det sen.
Istället får jag visa på lite annat juligt hemma hos oss.
Gardinerna för 50:- på Jotex och julstjärnan för 39:- som jag satt på mina dimmerlampor.
Billigt och bra.
Och här kommer min sammansatta adventsljusstake som stÃ¥r pÃ¥ matbordet. I vardagsrummet stÃ¥r mina adventsljuslyktor pÃ¥ en tavellist ovanför tv’n. De är dricksglas som jag klätt i tyg. Jag vet inte hur mÃ¥nga Ã¥r jag använt dem nu, men jag älskar dem fortfarande.
Krukan var från början beigevit, men jag har målat den samt satt decopage på den för ca nio år sen. Det håller bra. I krukan ligger småsten som jag bl a köpt på IKEA, och överst ligger vita , glimrande stenar från Plantagen.
Kalle tvättar och är så duktig. Skönt att den ena av oss orkar lite idag.
Och tack o lov är det bara tre arbetsveckor till semestern. Det ska bli så skönt. 2,5 veckas ledighet. Underbart!
Historien upprepade sig idag igen.
Vi tittade pÃ¥ en julfilm idag när vi skulle äta middag (kl 15. Jag var jättehungrig). Kalle laddade DVD’n med “Santa Claus” med Whoopie Goldberg, Vi Ã¥t och jag lade mig ner efter maten. Det var lite kallt sÃ¥ jag tog min vita pläd och lade den över mig. Kallade pÃ¥ Duracell som kom rusande och lade sig tillrätta pÃ¥ mig med en gÃ¥ng. Sen somnade vi inom fem minuter.
Jag såg inte klart filmen. Och jag tror att hon och jag sov säkert 2½ till 3 timmar. Hon älskar att ligga på mig när jag har en pläd. Men till sist blev det lite för varmt och jag blev lite väl stel i kroppen av att inte kunna byta ställning.
Det är så mysigt att ligga och tryna så som jag och Duracell gör. Att hon kommer rusande och vill ha närhet.
Att hon ligger så har hon bara gjort sen alla hjärtans dag 2007. Det var en väldigt fin present hon gav oss. Innan dess har hon inte varit intresserad av att ligga på oss och mysa utan som mest brevid. Grejen är väl den att man blir kvar lite längre än vad man hade tänkt sig kanske. MEn hon ser å andra sidan till att man verkligen vilar ut.
Känner av att jag fortfarande har ont i halsen när jag sväljer. Värktabletten från i morse har slutat att verka tyvärr. Det vill inte ge med sig. Men jag kan inte se när jag gapar att det skulle vara något, typ halsfluss. Och kan man få halsfluss när man opererat bort halsmandlarna?
Nåja. Jag ska försöka pyssla en stund nu. Jag har delat en kartong som jag ska försöka klä och ha som julpostlåda. Det kan nog bli fint tror jag.
Mycket ska hinnas på jobbet. Många ringer. Många vill ha hjälp och tjänster. Jag ställer upp.
Efter jobbet iväg. Tanka bilen. Handla mat. Träffa grannar i mataffär. Är så snälla och ska skjutsa grannen imorgon bitti till hans jobb. Han ska vara där kl 7! Detta för att grannfrun inte orkar köra honom själv för hon behöver bilen. Vi ställer upp.
Hem. Lasta in mat. Förberer mat till ikväll. Äter och tittar på julkalender.
Sitter nu och bockar av allt jag behöver hinna och komma ihåg.
Det känns lite stressigt och mycket. Men det ska gå. Det har jag bestämt.
Ta djupa andetag. Måste komma i säng tidigt ikväll. Men hur ska jag hinna det?
Det är då jag önskar att jag var som Roadrunner.
Skägget i brevlådan, årets julkalender, såg vi idag ikväll när vi kom hem.
För även om man inte har barn, gillar jag att följa julkalendern.
När jag var lärare var det nästan ett måste, men ändå ett trevligt måste. Nu bara vill jag.
Och naturligtvis tittade vi då på årets första avsnitt av Skägget i brevlådan.
Jag gillar Anders och Måns. Jag brukar se deras program. Och därför har jag väl lite förväntningar på att julkalendern ska vara bra, eftersom en av dem varit med och skrivit manuset.
Och visst var avsnittet lite skoj med Klas, som är centrum i världen och tar för givet att allt som han gör är okej utan att kolla med omgivningen.
Men jag måste ändå säga att storyn är väldigt tunn än så länge. Jag tror inte det krävs så gamla barn för att förstå att han lika gärna skulle kunna posta önskelistan också, eller att det inte står hans namn på inköpslistan. Men vi får hoppas på att den blir rolig och intressant ändå.
Vidare julig scenografi verkar det inte vara heller. Och jag älskar de julkalendrar där man verkligen får december och julkänsla med en gång. Här var allt i stort sett bara grått och kalt. Det påminde om LEGOvägarna jag hade när jag var liten. Och inget julpynt, ingenting. Den skulle kunna utspela sig mitt i sommaren också. Så neutral var den tyvärr. Lite trist. Jag hoppas det blir bättre med tiden.
Men jag sågar den inte än. Det har ju bara gått ett avsnitt.
Jag ska be Kalle ställa in sÃ¥ att DVD’n spelar in den varje morgon nu. SÃ¥ behöver man inte känna sig pressad och stressad över att hinna hem till 18.45 varje dag.
Lite pyssel har det blivit ikväll. Vi har även bokat skidutrustning till semestern. Det kan vara bra att ha gjort.
Men jag har inte hunnit så mycket som jag önskar att jag hade gjort. Men man kan inte få allt här i världen.
Strax blir det sängdags här för mig.
Godnatt, sov gott och ha en bra tisdag.
Granen är uppe/framme.
Ja, du läste rätt. Vi har redan satt upp granen.
Vi har köpt en ny gran för i år. Tidigare har vi haft riktig, men det barrar otroligt mycket och vi är alltid iväg iallafall några dagar varje jul. Och då brukar den dö under den tiden då grannarna inte tänker på att vattna den utan endast katterna (man får väl vara glad att det är åt det hållet iallafall och inte tvärtom). Så därför har vi i år köpt en konstgran.
Vi handlade mat i veckan och passade då på att titta lite vad City Gross hade för granar. Det fanns olika höjder på den, vilket är bra för oss med tanke på att det är ganska lågt i tak på nedervåningen. Det fanns gröna, vita och svarta granar. Vi letade efter rätt höjd på en grön gran och hittade det. Men plötsligt fick vi ett infall. Det blev ingen grön gran. Det blev en vit, 180 cm.
I vårt hem vill jag gärna ha gammeldags stil för att matcha huset som är från slutet av 1800-talet. Och det roliga är att den vita granen faktiskt passar in. Jag satte upp den igår när jag var gräsänka. En söt, vit julgransfot följde med, vilket gladde mig eftersom vi letat i flera affärer efter en men inte hittat någon i veckan.
Ikväll när Kalle kom hem satte vi i två ljusslingor som vi köpte på Jula. Små lampor med 300 st i varje slinga. Vi trodde det skulle bli för mycket med 600 lampor, men det blev det faktiskt inte. Det blev jättefint.
Den står i innersta hörnet i vardagsrummet innanför kakelugnen. Vi har inte pyntat den än, men det kommer. Så därför kommer det inget foto på den än.
Och på tal om jobbet har jag fått lära mig nya saker i veckan. Jag uppdaterar och lägger till objekt som aldrig funnits knutna i systemet till kunderna. Detta är väldigt viktigt att det stämmer och finns när nya bokningssystemet börjar efter nyår. Och hade det inte varit för mig hade detta inte blivit gjort. Så det känns bra. Jag är väl medveten om att jag är väldigt viktig där, vilket stärker mig och min självkänsla. Jag har kommit lång väg på ett år, och det stärker mig också. Och jag ska ha kommit ännu längre vid den här tiden nästa år. Jag känner att jag orkar vara mer beslutsam nu än för ett halvår sen. Jag ser till att fortsätta utveckla mig, jobba på att må ännu bättre och det går bra. Visst, jag mår inte bra alla dagar, men vem gör det? Alla har dagar som är bättre och dagar som är sämre. Men om man ser till barnlösheten känner jag att jag mår ganska bra ändå.
Och det gick bra att vara själv även denna gång. Jag sov bra inatt, även om jag hade konstiga drömmar. Jag var av någon anledning arg i en dröm igen. Jag t o m slogs. Och just då kändes det bra för jag var så arg. Men efteråt när jag vaknade kändes det inte bra. Varför drömde jag det jag drömde? Jobbigt. Jag var duktig igår kväll och åt mat ordentligt. Det kändes bra, med tanke på att jag brukar slarva så fort jag är själv hemma.
Jag satt och fixade kuvert till julkorten igÃ¥r framför tv’n. Det tog nÃ¥gra timmar, men det är det värt. Det är trÃ¥kigt just när man klipper, viker och tejpar. Det roliga kommer nu när jag ska skriva adresser och stämpla nÃ¥got fint pÃ¥ dem. Det behöver göras nu den kommande veckan sÃ¥ att de kan skickas iväg sen.
Idag har annars varit en slödag. Jag hade tänkt hinna massor, men jag har inte orkat nÃ¥gonting idag. Jag är sÃ¥ trött! SÃ¥ himla trött. Och därför har jag struntat i alla borden och mÃ¥sten och gjort det viktigaste – tagit hand om mig genom att vila. SÃ¥ jag fÃ¥r se vad jag ska göra imorgon. Det är mycket jag skulle vilja göra. FrÃ¥gan är bara om motivation och ork. Därför blir det strax sängdags.
Imorgon är det andra advent. Tiden går fort. En del del ska hinnas med. Tur att vi är två. Vi måste hjälpas åt för att hinna allt. Annars kommer jag antingen att sova hela skidsemestern eller gråta för minsta lilla. jag har redan märkt att jag är känsligare för att jag är så trött. Jag var ledsen nästan en hel kväll härom dagen efter det att en kund gått till personangrepp på mig i telefonen. Jävla kärring! Och jag var verkligen artig hela tiden. Men det är väl sådant man får ta och bara skaka av sig, men det hade jag svårt för att göra då. Så mycket sömn så orkar jag mer. Och motion måste jag också få. Ryggen känner jag av ganska ofta. Inte kul alls. Och konditionen som rymt och som är spårlöst försvunnen. Men det ska vi ändra på.
Idag är det andra advent. I vårt hus brinner vår lilla adventsljusstaket samt vårt fina datumljus på soffbordet. Adventsljusstakarna, julgranen, stjärnorna i köksfönsterna och andra lampor lyser stämningsfullt i vårt lilla julhus.
Ute är det grått och trist. Det regnar lite. Det märkte vi när Mysan kom in efter att ha varit ute och sprungit omkring i trädgården.
Jag ha letat fram julkulorna till granen och pyntat enen i köket liiiiiiie (fem små kulor som jag brukade ha i min lilla, lilla gran på mitt flickrum.)
Frukost har intagits och mys med samtliga katter har vi också hunnit med. Tudor ligger på Kalle just nu. Duracell låg hos mig innan i soffan och Mysan och jag kelade länge imorse i sängen.
Jag har redigerat lite foton idag, men kom nyss på att jag fortfarande inte tagit ett nytt foto på glögghörnan. *suckar åt mitt teflonminne*
Förhoppningsvis ska vi hinna en del idag. Frågan är bara hur mycket, utan att stressa eller slita ut oss.
Vi har varit ute och gått en promenad. Den lilla rundan på 4,2 km. I mörker och snöblandat regn. Med reflexväst, reflexband runt handleder och vrister samt pannband.
Jag kan inte fatta det. Vi som knappt kommer ut när det är bra väder. Men vi gjorde det. Och bra fart hade vi också.
Lite kämpigt var det emellanåt, men vi kämpade oss runt . Och så skönt det kändes när vi kom hem igen.
Nu har vi duschat. Vi är inne på vår tredje maskin tvätt.
Vi ska strax ta och göra en stor laddning chili con carne till luncher i veckan.
Jag känner mig så duktig.
Förhoppningsvis ska vi försöka motionera nästan varje dag. Vi behöver det. Och två veckor före semester med promenader är bättre än ingen motion alls innan.
Här kommer lite fler bilder som jag tagit nu i eftermiddag.
Först ut är vår lilla en i köket.
Vår lilla glögghörna till vänster om kylskåpet.
Och till sist vÃ¥r julgran. Dock kommer vi nog att flytta den till en annan hörna i vardagsrummet sÃ¥ att vi fÃ¥r plats framför tv’n när mina föräldrar kommer hit.
Jaha, då har vi lagat luncher för veckan. En stor kastrull med chili blev det. En hel del ris har vi kokat också. Massor med nyttiga saker ligger i chilin och gosar ihop sig med varandra. Olika sorters bönor, majs, champinjoner, morötter, gul & röd paprika, kantareller och köttfärs. Lite sting hade den också när vi provsmakade.
Och till middag har vi värmt en form med min hemgjorda minestronesoppa och ätit ekologiskt rågbröd med smör och ost. Och till det har vi druckit vatten.
Nu är jag mätt och trött.
Jag har tänt våra adventsljusstakar coh det är riktigt mysigt här.
Och fr o m ikväll ska vi bli duktiga med sömnen också. Senast kl 22 ska vi försöka komma i säng. Detta så att vi är mer utvilade när semestern kommer istället för att sova oss igenom den. Det vore fruktansvärt. Ska vi nu vara duktiga och bli bättre gäller det även sömnen.
Nu ska jag gosa upp mig i soffan och bara njuta tills tvätten är klar.
Började skriva och hade skrivit massor, som försvann. Så nu kommer en förkortad version.
Nu är det mycket nytt.
Bilen var på spa idag och fick nya vätskor samt torkarblad.
Jag ska få ytterligare arbetsuppgifter. De ena måste jag kunna snarast och de andra ska vi köra från årsskiftet. Det kommer att bli mycket övertidsarbete, men jag kommer inte jobba mer än någon annan. Även jag har gränser. Och jag får lära mig nya saker som jag kan skriva i mitt CV sen.
Efter jobbet åkte vi och hämtade julklapp och satt och var lite sociala hos min arbetsgivare genom att dricka glögg och äta varsin lussebulle.
Efter det var det tänkt att vi skulle gÃ¥ pÃ¥ floristkurs, men Kalle kände sig hängig och jag hade ont i ryggen. Dessutom skulle vi stressa iväg och handla krukor till kursen. SÃ¥ vi hoppade över det och Ã¥kte istället hem, bytte om och gick 4,2km’s-rundan. Det gick lättare att gÃ¥ runt idag. Det var lite kallare, men uppehÃ¥ll.
Vi känner oss jätteduktiga och vi ska försöka vårt bästa att gå dessa rundor så mycket vi kan innan vi åker till fjällen. Och fortfarande inget godis, ingen läsk, mindre portioner, mer frukt och mycket vatten.
Så vi försöker oss på ett nytt liv, eller hur man nu ska uttrycka det. Och det känns bra.
Imorgon kväll kommer vänner hit på middag och på torsdag är det julmiddag med Kalles arbetsgivare. Det ska bli trevligt att träffa alla man hör talas om. Och i helgen ska det lagas mat till semestern. Mycket ska hinnas med. Och motionen får vi ju inte glömma.
Nu ska jag se klart Desperata hemmafruar.
Sen blir det sängdags och läsa lite. Jag har läst alldeles för lite på sistone.
Igår kväll hade vi middagsgäster. Det var jättetrevligt, men Kalle började bli förkyld och var hängig. Själv var jag jättetrött och lite småhängig jag med.
Trots detta jobbade vi båda två idag. Nu är Kalle jätteförkyld och har sovit större delen sen vi kom hem. Jag har fått upp honom för att äta lite, vilket är bra.
Själv gick jag också och lade mig och sov ett tag.
Det hade varit trevligt att träffa hans arb.kamrater och äta julmat, men det är viktigare att vi är friska och pigga och kan åka på semester. Det kommer fler tillfällen.
Jag är lite orolig att jag ska vara dålig när vi väl åker iväg. Det hade varit så himla tråkigt. Jag vill ju vara frisk. Så jag gör mitt bästa för att lyckas med detta.
Jag hoppas det inte går utför för oss, utan att vi har och får läget under kontroll.
Det har snöat sen inatt. Det är väldigt vackert ute.
Det var inte jätteskoj att köra till jobbet imorse dock. Motorvägen var inte plogad än. Alla bilar höll sig i högra filen och körde i ca 60-70 km/h och låg efter varandra med max 4 meters avstånd. Hur vågar man köra så när det är sådant väder och väglag när man aldrig gör så när det är torr och fin vägbana? Det övergår mitt förstånd.
Och jag höll mig istället i vänstra filen där det var lite mer modd, men bilfritt. Mycket bättre. Tyvärr tog det längre tid att ta sig till jobbet, men det gick.
Idag har jag varit vitklädd som jag alltid är på jobbet när det är Lucia (jag vet att det är imorgon), med glitter på headsetet till telefonen. Det har varit fullt upp och jag är väldigt trött nu.
Kalle är hemma och är jättedålig. Men hellre det nu än på semestern. Vi har fått våra liftkort idag med posten. Mitt första liftkort! =)
Ikväll ska jag börja på ett beställningskort som ska vara klart imorgon vid lunch. Jag ska ta det lugnt och så fort jag orkar ska jag ta fram lite mat. Men först ska jag vila lite.
DÃ¥ har snart hela Luciadagen varit.
Vi har inte tittat på något luciatåg idag, varken i stan eller på tv.
Jag har varit med i ett antal luciatåg i mina år. Jag har sjungit hemma, i skolan, på MAS i Malmö när min mamma arbetade där, ett julspel vår klass hade varje december i mellanstadiet, på gymnasiet. Och sen har jag varit ansvarig för luciatåg några år när jag var lärare.
Därför känner jag inget vidare behov av att lyssna eller titta.
Det har varit en lugn dag idag här på landet.
Kalle mår bättre, vilket är trevligt. Han är betydligt piggare idag.
Jag har pysslat ett beställningskort idag. Jag har även valt vem som ska få vilket julkort. Jag hoppas inte jag glömt någon nu bara.
Imorse passade jag på att ta lite foton på omgivningen runt huset. Det gäller att passa på eftersom det ska töa rejält imorgon.
Dessa foton har jag nu redigerat. Det är så skönt att ha det gjort.
Nu har vi bara en vecka kvar att arbeta innan semestern. Och det är en del som ska hinnas med. Och jag bara skjuter upp det som behöver göras. Jag får inte tummen ur. Men imorgon måste jag få en hel del gjort.
Annars händer det inte mycket här tycker jag. Det är mest jobb och sömn känns det som. Dagarna glider ihop.
Jag fortsätter att jobba på att äta nyttigare och mindre. Mer frukt och vatten istället. Inget godis, ingen läsk. Har dock inte varit ute och promenerat sen i tisdags. Men det kommer.
Det är väl det enda negativa som hänt.
Detta är pysselrummet som nu även funkar som datorrum till mig och Kalle. Bordet där skrivbordsstolarna står är mina föräldrars f.d. matbord som vi fick när vi var där nere.
Det funkar hur bra som helst att spela enstaka baskagge-slag, i flera olika tempon, men när det är dags för dubbelslag sÃ¥ fÃ¥r den för sig att här ska otajtas till. Det är inte jätteotajt för det mesta, men det är inte helt hundra och emellanÃ¥t blir det rejält otajt. Det känns som att jag är för tidig, att jag stressar fram slagen, men om jag sitter och tänker aktivt pÃ¥ det blir det istället otajt Ã¥t andra hÃ¥llet eller sÃ¥ fÃ¥r jag liksom för mig att det ska bli otajt och sÃ¥ blir det helt knas. Jag stör mig nÃ¥t oerhört pÃ¥ det, just därför att det verkar vara oberoende av tempo eller sÃ¥. Det är inbyggt i foten. FrÃ¥gan är väl hur fasen jag ska bära mig Ã¥t för att träna upp det. Jag vet ju liksom vad jag vill Ã¥t – att bli mer laid-back i foten och lita pÃ¥ att slagen kommer rätt. Lite av dilemmat är att jag känner att jag inte har bra kontroll pÃ¥ hanteringen av pedalen. Det blir lite för ofta dassiga anslag, eller smÃ¥ extraslag för att jag inte snärtar till ordentligt, eller sÃ¥ blir det att jag slicka skinnet med klubban även med heal-down och dÃ¥ blir det istället mysko tajming. Bah! Jag önskar det fanns en enkel övning bara för att fÃ¥ fason pÃ¥ foten sÃ¥ skulle jag köra den i nÃ¥gra dygn eller sÃ¥ tills jag hade lärt den var skÃ¥pet skulle stÃ¥. Det hade dessutom hjälpt mig med mitt Rock Band-spelande, för där är det dubbelslagen som ställer till det mest. Hmmm…det var längesedan vi spelade nu. Vi ska dock ha Halloween-fest med flera olika tv-spel med grannarna och lite andra pÃ¥ lördag, sÃ¥ dÃ¥ fÃ¥r vi se om en knapp veckas trumspelande gjort nÃ¥n skillnad. 
