Det värsta har slutligen hänt :(

Vi hade haft en trevlig söndagt med fikabesök på eftermiddagen igår av spexkompisar med barn. Lite pysslande hade det blivit och det hade varit så mysigt så.

På kvällen kom Hanna över med Måns då Erik var och spelade innebandy. Vi satt i soffan och pratade och Mysan pep väldigt mycket att hon ville gå ut. Nu fick hon inte det då hon varit ute jättemycket under dagen och det hade börjat smådugga så smått. Vanligtvis brukar hon sluta pipa efter en stund, men detta var ihärdigt och hon ville inte sluta. Dock blev hon ignorerad.

Vid 21 gick Hanna hem för att amma Måns inför natten och sen natta honom. Vi satte oss och åt kvällsmat (vi erbjöd henne mat) och tittade på Mythbusters. Efter en liten stund (kanske 10-15 min) ringde telefonen. Jag såg på telefonen att det var Hannas nr och tänkte att det säkert var Erik som skulle bekräfta att Kalle kunde åka med honom idag på morgonen eftersom jag börjar sent. Men tyvärr var det inte det. Det var Hanna som sa att hon hittat deras mellankatt Foxie (tillika Mysans syster) stel, död och blödandes ur munnen vid ingången till deras trädgård precis vid grusvägen. Hon hade blivit påkörd.

Vi rusade över och precis då kom Erik hem från innebandyn. Han visste redan om vad som hänt och var helt förstörd.
Vi kom in allihop i deras hus och såg Hanna stå med Foxie i famnen. Allt detta var så hjärtskärande. Det gick inte att ta in att hon hade dött. Jag och Kalle gick ut i deras garage och letade efter en lämlig kartong att kunna lägga ner henne i, men hittade ingen. Jag tog den kartong jag hade i pysselrummet som Mysan legat i lite nu i veckan. Tog över den till dem.

När vi kom tillbaka över gick jag och letade efter deras äldsta katt för att veta att hon var inne (vi ville ha alla inne), men hittade inte henne. Måns började gnälla/smågråta så Kalle tog honom. Jag ut och kallade efter Lakris, men inget svar. In igen. Då hade Hanna hittat henne bakom lådor under en av sängarna. Erik satt på golvet med Foxie i famnen och grät. Jag tog Måns.
Någonstans där brast det för Hanna. Hon anklagade sig själv för att ha gått över till oss. Om hon bara hade…

Lakris kom fram och nosade på Foxie och förstod nog vad som hade hänt. Minstingen Estrella tyckte det var otäckt med att vi satt på hallgolvet och att det gräts samt att Foxie låg där stel och orörlig.

Vi misstänker och hoppas att hon dog omedelbart så att hon inte behövde ligga och lida. Det som känns så hemskt är att de som körde på henne bara lagt henne uppe på den lilla ”kulle” som är på ingången till deras trädgård.

Kalle stannade hos Erik i hallen och jag satte mig hos Hanna i soffan som ammade en slumrande Måns. När M i stort sett hade somnat tog jag hand om honom så att Hanna kunde gå ut till hallen till Erik och Foxie. Kalle var tvungen att gå hem och ta in kvällsmaten, som fortfarande stod framme på soffbordet eftersom vi bara hade rusat över.

Ganska snart kunde jag lägga ner Måns i soffan och gick ut till Erik & Hanna i hallen. Jag satt där med dem. Det gjorde så ont i mig att se Foxie ligga där och se Erik & Hanna vara så ledsna. Detta var det värsta som kunde hända någon av våra katter. Det jag fasar för varje dag. En katt vid/över vägen och någon idiot som kör fort förbi och inte hinner stanna. Jag hoppas innerligt att den personen som körde den bilen mår riktigt jävla dåligt då det är så fruktansvärt onödigt att köra fort förbi. Man vinner ingenting på att köra fort här. Hade personen kört (läs krupit) som vi alltid gör just i förvissningen att det kan komma en katt och då ha chans att stanna hade detta inte hänt.

Jag satt hos dem en stund och frågade sen om de ville vara ifred eller om de ville att jag skulle stanna kvar. De trodde de skulle klara sig. De fick varsin kram och klapp och jag sa att de kunde ringa oss närsomhelst. De behövde inte säga något utan vi skulle komma över eftersom vi ser deras nummer på displayen.

När jag skulle gå brast det för mig. Jag klappade Foxie och gick hem. Kalle mötte mig i dörren. Han var precis klar. Jag grät och hade världens ångest. Hur ska jag nu kunna släppa ut våra katter? Jag grät för Foxie, för Erik & Hanna,  för  Tudors flickvän (Foxie & han har varit så söta ihop), för att Mysan nu är den enda kvarlevande katten från den kullen, för att inte våga släppa ut dem mer, för att det var så onödigt, för att även vi älskade henne jättemycket. Det kommer att bli väldigt annorlunda nu när hon är borta.

Våra katter var så söta igår kväll. De höll sig ganska nära och Duracell har varit hos mig hela natten i sängen. När jag steg upp vid 04:45 (klarvaken) efter att ha sovit väldigt oroligt och lätt hade jag med mig alla katter in på toaletten. Det har aldrig hänt. Inte alla tre. Men de följde mig som vakter och en efter en gick de och strök sig mot mina ben där jag satt. De väntade tålmodigt på varandra och inget busande, tjuvnyp eller så. Inte ett ljud från dem sen jag kom hem gråtandes. De är lugna och vill vara i närheten. Jag luktade Foxie på högerhanden när vi kom hem och jag var noga med att våra katter skulle lukta på handen. Så jag är övertygad om att de vet. Mina små älsklingar. Ni ska bli jättegamla och dö av ålderdom och inget annat. Det har jag bestämt (sen länge).

Ångesten finns där hela tiden. Tårarna är nära till hands. Jag tittar på Tudor och Mysan med jämna mellanrum. De ligger här i pysselrummet hos mig. Duracell vandrar in och ut ur pysselrummet med jämna mellanrum.

Idag stannar Erik hemma, vilket är fullt förståeligt. Jag misstänker att de kommer att gräva vid sidan om stallet där Selma (vår svartvita sötnos), Tippen (deras jättehärliga hankatt) och Alice (Mysans och Foxies syster som dog när hon var 5 veckor)  är begravda och lägga henne där.

Det känns så tomt. Man är så chockad. Visst, man vet att detta kan hända, men hela tiden hoppas man innerligt att det inte ska ske. Jag har tänkt på det i stort sett varje dag och framför allt om en katt inte kommer in när man kallar och har kallat ett antal gånger på honom eller henne. Vi har alltid kollat längs vägen, beredda på att hitta en katt liggandes där, livlös. Jag vill aldrig uppleva det.
Nu har tillräckligt många katter dött. Nu räcker det! Nu får de kvarvarande ta och leva tills de är jättegamla.

Jag fattar inte hur jag ska orka eller kunna sätta mig och plugga idag. Koncentrera mig. Och efter det är det tänkt att jag ska till Scrapbutiken och pyssla tills Kalle är klar med sin grupp. Sen är tanken att åka och fira en spexkompis som fyllde år igår.
Jag vill inget av detta. Jag vill bara vara hemma och ha katterna nära mig.
Och hur mår då inte Erik och Hanna?
Vi ska naturligtvis vara ett stöd för dem, som vi alltid är för varandra när något sådant här hänt. Vi finns där alltid för dem, och det vet de och det känns bra att veta att de vänder sig till oss när det är jobbigt. I tankarna är jag där och kramar dem hela tiden. Vill ta bort det otäcka och onda. Önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och få det ogjort. Man känner sig så makt- och hjälplös. Fy f-n.

Om en kvart kommer våra klockor att ”ringa” (läs: sätta igång radion). Då är det dags att stiga upp.
Men vem vill det när det värsta slutligen har hänt?

Annonser

Fikasällskap är alltid kul

Innan i förmiddags ringde en f.d arbetskamrat, Janne, till mig. Han var i krokarna och undrade om han fick komma förbi på en kopp te.
Absolut, tyckte jag. Gick ner, satte på vattenkokaren, tog fram lösteer, muggar och björnbärskaka.

Efter ca 5-10 min kom Janne. Då regnade det. Jag fixade te åt oss och kaka till honom. Så satt vi vid köksbänken vid fönstret och pratade om allt möjligt.

Det är mysigt när någon ringer så och frågar om de får komma förbi. Det uppskattas mycket.
Är jag bara hemma så är ni alltid hjärtligt välkomna förbi.t

Nu sitter jag och kollar och förbeställer inför helgens pysselmässa.
Snart blir det Photoshopkurs. 🙂

Det går undan när man vill mycket

Igår åkte jag in till Mjärdevi vid lunch för att äta med Kalle och kära spexvännen Mimmi. Det var jättemysigt. Vi åt pasta och pratade massor. Det var så mysigt så. För mysigt, för jag fick stressa och kom någon minut försent.

Jag fick träffa Birgitta som äger företaget och som även håller i ekonomiutbildningen jag ska gå i höst.
Det lät som en jättebra utbildning. Tre halvdagar i veckan är denna kurs. Vi kom jättebra överens och det ska bli så kul.
Måndagen v.40, den 28/9 börjar jag. Jag bör vara klar till jul och blir det tidigare är det bara bra. Men hon trodde till jul. Vi får väl se. 🙂

Efter mötet gick jag in till den närliggande pysselbutiken och pysslade i fyra timmar. Mycket bättre det än att sitta på Kalles kontor och bara läsa. Jag blir så trött då. Istället fick jag inspiration och sällskap.

När jag var klar där (efter tre kort), åkte jag och hämtade Kalle och vi åkte in till stan för att äntligen köpa två stansar på Bokia som jag väntat i tre veckor på. De var slut överallt så att Fiskars fick tillverka nya. Det blev även handlat några block, en mapp och lite annat smått och gott när vi var där. Blocken är till kursen. 🙂

Efter det gick vi bort till De Klomp, Linköpings holländska restaurang, som sköts av en kompis till oss. De har jättegod mat och massor med olika ölsorter. Kalle fick dricka öl och jag tog en Loranga. Vi åt lammbringa och köttet var så otroligt mört och fint. Lite för mycket fett fick jag dock. Men annars supergott. Kalle blev gulligt lullig och log mer eller mindre hela vägen hem.

Idag har jag agerat administrator för ytterligare en sajt. Jag har gjort ett födelsedagskort till mellanbrorssonen som fyller år på lördag. Jag har även adresserat skivbeställningar (Du har väl beställt en skiva? Gör det annars här för alla gillar väl syntpop på svenska?!) och pratat med arbetsförmedlingen samt tryckt ut papper till A-kassan som ska skickas in så att de (förhoppningsvis) godkänner att jag studerar men ändå får pengar av dem.

Ikväll har vi satt upp den nya spegeln i badrummet. Detta blev gjort idag eftersom jag tog ner hylla och spegel då Duracell börjat pinka på kartongen till den nya spegeln, som stod i badrummet. Det var så skönt att få upp den. Det blev mycket snyggare, ljusare och större. Underbart!

Två björnbärspajer har gjorts. Mumsigt.

Och jag har rivit ner sladden till matrumslampan. Så den ska jag äntligen flytta så att den hänger mitt över bordet istället för bara lite.

Två produktiva dagar tycker jag att det varit. Får se hur pass bra det går imorgon. Mår inte toppen precis. Men men. Det är inget oväntat och mår jag för dåligt kan jag alltid ligga i sängen och kolla på PhotoshopDVD’er och lära mig samtidigt som jag har laptopen i knät. Jag är aldrig sysslolös. 🙂

Nu ska jag lägga ner kuverten i Kalles väska.
Sen blir det sängen.

Sov gott och ha en bra torsdag.

Hormoner, fotosession & symaskinenen framme

Mina hormoner är överallt och leker djävul. Bokstavligt talat. Det kommer att bli en fruktansvärd omgång. Jag bara känner det på mig. 😦
Det är inte mycket Kalle gör rätt i mina ögon nu. Och minsta lilla jag säger tolkas dessutom då som om jag vore arg. Så vi har grälat ett antal gånger denna helg. Inte alls kul. Ingen av oss är vidare smidiga heller.

Och hos grannarna var jag fruktansvärt osmidig, men var ärlig. Jag tittade på deras namnförslag och frågade om namnet Elon verkligen var på allvar. Ja, svarade de. En äldre släkting hette det. Jo, men hur många förknippar inte namnet med ett företag idag? Man måste ju tänka lite på om barnet riskerar att bli retat i framtiden och jag är lite rädd för att han skulle kunna bli det.

Fotosessionen gick bra. Först fotade vi inomhus och sen ute. Det var mest Kalle som fotade med den riktiga systemkameran och jag fotade brevid med min lite mindre. Jag fick knäppa lite inomhus med den stora kameran. Annars var det han. Det känns som att det är hans kamera och inte vår. Och jag anser att den är lika mycket min och jag vill också lära mig den. Det är jag som tar mer initiativ till att lära mig kameran, fotografering och bildredigering. Men nu ska jag inte bitcha mer om det. Jag tror att vi båda fick några fina foton iallafall.

Efteråt kom Eriks föräldrar och vi fikade. Det blev ostkaka, grädde och hjortronsylt. Mums.

Väl hemma igen har jag rensat kattlådor. Och nu sen 1 ½ timme syr jag upp de andra åtta panelgardinerna som ska upp i vardagsrummet. De som hänger nu måste tvättas. När det är gjort kan jag sy upp dem också, men nu är de så fulla av katthår.
Jag sitter vid soffbordet och syr så att jag kan titta på Amazing Race samtidigt. Men det tog en stund innan jag kunde börja sy. Strömsladden till symaskinen var borta. Helt uppslukad. Jag hittade den ingenstans. Varm och irriterad kollade jag överallt. Ingen sladd i sikte.
Till sist tog jag en sladd som är till batteriladdare. Det funkade lika bra. Tur det. Jag hade varit lagom förbannad om det inte hade gått.

Kalle håller på med backupservern. Han låter inte för positiv om det hela. Vi får väl se om det funkar. Det hade ju varit bra. Han sitter vid köksbordet med den med en skärm han kopplat loss från musikdatorn på övervåningen. Det blir nog bra.

Nu har jag fått vila i några minuter. Bara att fortsätta att mäta, klippa och sy.

Arbetsförmedling, shopping, svampar & nytt grannbarn

Igår steg jag upp med Kalle. Dels för att köra honom till jobbet men även för att få sitta där och häcka tills mitt möte med min personlige handläggare på Arbetsförmedlingen kl 11.00.

Mötet med handläggaren gick mycket bra. Hon var väldigt trevlig och hon gillade vad jag hade gjort samt de planer jag hade för framtiden. Vi skrev tillsammans en handlingsplan och tanken är nu framöver att jag ska maila henne i slutet på varje månad vad jag gjort och hur det går för mig.
Eftersom jag hade förberett så bra och att jag var så pass ”on top of things” blev mötet ganska kort.
Detta gjorde att jag hade gott om tid på sta’n innan parkeringstiden gick ut (15kr för 3 timmar). Dessutom sms:ade Kalle att han skulle ha lunchmöte mellan 12 och 13 så att jag visste det.
Men det var inga problem för mig att fördriva tiden.

Eftersom jag gjort besök på den närliggande bokhandeln (för att kolla hur det gick med min beställning av kantstansar), Åhléns och Scrapbutiken (för att lämna in mitt tävlingsbidrag) på torsdagen koncentrerade jag mig mer på Tornby igår.

Första stoppet var Biltema, där jag köpte en brevvåg att ha i pysselrummet för att lättare frankera skivförsändelserna eftersom detta är jag som har hand om det. Vågen är nätt och väldigt fin måste jag säga. Och inte vidare dyr heller. Så det var bra. Vidare hittade jag en receptbok som passar perfekt till scrapbooking. Har lite vintageutseende, vilket jag gillar.
Vidare köpte jag tre stycken förvaringslådor med ett enda stort fack. Detta för att ha stämplar i. Det blev även ett block med 300 gramspapper för vattenfärger samt två stora påsar som är bra att använda när man ska frakta stora saker när vi åker iväg.

När jag hade handlat var jag väldigt hungrig och jag kände att jag började bli lite yr.
I normala fall skulle jag ignorera detta och förringa min hunger och fortsätta vad jag skulle göra, eller i värsta fall strunta i resten av ärendena och åka hem. Men igår gjorde jag något jag aldrig gjort i hela mitt liv. Jag gick bort till fiket, köpte lunch och satte mig ner och åt i lugn och ro. Ensam! För andra är detta säkerligen inget konstigt eller så, men för mig är det en jättestor sak. Och det var jätteskönt. Och inte nog med det. Jag dumsnålade inte heller och bara köpte choklad eller så utan det blev en räksmörgås, en kokosboll, en kopp kaffe och ett glas vatten.
Jag satt och bläddrade i Linköpingsposten, som är en lokal tidning, medan jag åt.
Jag kände mig så nöjd och stolt när jag var klar. Jag var mätt, hade fått ny energi och jag hade provat något nytt i mitt liv. 🙂

Efter Biltema blev det Jula, där jag inhandlade en tigersåg (äntligen) som ska användas på altanen för att få bort några räcken. Det blev även ett väldigt litet och sött vattenpass samt en Dymo. Jag har länge tänkt att köpa en Dymo och nu när jag ska göra om min stämpelförvaring totalt kände jag att jag behövde något smidigt och snabbt för att kunna märka alla små lådor (som jag senare inhandlade på City Gross tillsammans med Kalle).

När jag var klar där svängde jag förbi Elgiganten och handlade en epilator. Och vilken skillnad på den nya och på den gamla som jag fick för säkert fem år sen av en arbetskamrat. Den gamla ryckte visserligen upp hårstråna, men den kapade väldigt många också och benen kändes ganska stubbiga efteråt, vilket inte var kul. Men denna var superbra. Flera olika huvuden att kunna variera mellan och den går även att använda i duschen om man vill.

Vidare blev det ett besök på Cramo, där jag fick hjälp att köpa bra och prisvärda sågblad till tigersågen. Vi fick nämligen tipset från flera att själva sågen inte behöver vara svindyr med jättehöga wattal, utan det viktiga är att köpa bra blad. Så jag fick hjälp och kände mig väldigt vuxen som inhandlat detta verktyg. Dock lär det bli Kalle som får använda den. Den var inte lite tung.

När jag var klar där var jag ganska kissnödig, vilket fick mig att svänga förbi min förra arbetsplats längre ner på gatan. Jag blev glatt överraskad att finna att folket där blev väldigt glada att se mig. Nu var det kanske bara hälften av personalen där då andra hälften var iväg på aktiviteter, men det var jättekul att träffa de som var inne. Jag stannade även på en liten fika, vilket aldrig är fel. 🙂

Efter ett tag kom jag iväg och tyckte då det var ganska meningslöst att åka hem så istället åkte jag förbi Kalle igen och satte mig där för att läsa vidare i min bok samt prata lite med hans arbetskamrater. De är väldigt trevliga.

Igår kväll kom närmsta grannarna Erik & Hanna förbi. De höll på att klocka hennes värkar, som var allt mellan fem och två minuter. Jag värmde vetekudde och såg till att hon fick i sig vätska.
Vid 21.30-tiden åkte de in till sjukhuset för att vidare fördriva tiden där. Detta innebar att vi fick ansvar för hus, katter och hästar. Detta var inga problem. Vi kan det där nu. 🙂
Och idag 13.11 födde Hanna en pojke på 51 cm och 3870 g. Allt hade gått bra och alla mådde fint. De hoppas få komma hem imorgon och det hoppas vi med.

Idag åkte jag bort till min f.d arbetskamrat och vi åkte ut på landet för att plocka svamp. Han visade mig två jättefina svampställen som han brukar åka till. Jag blev så glad igår när han föreslog detta när vi fikade och jag tackade glatt ja. För alla vill alltid hålla sina svampställen hemliga, men Bert är supergullig och idag vid 12 åkte vi iväg ut för att plocka. Jag hade på mig mina fina gummistövlar och hade med mig min nya, fina svampkniv med borste i andra ändan samt min lilla svampbok.
Vädret var helt ok. Det kom två regnskurar medan vi gick i skogen, men eftersom det var ganska tät skog klarade vi oss från att bli blöta. Detta var jag mycket tacksam över eftersom jag inte hade jacka på mig.

Det blev en hel del kantareller men även lite svart trumpetsvamp. Bert var snäll och berättade hur och var jag skulle leta, vilket gjorde det hela lättare.

När vi varit på det första stället och skulle till ett annat ställe som var närmre beläget våra hem, passade vi på att åka inom Mobilia för att fika lite. Det blev en kopp te och räksmörgås.

På det andra stället var det betydligt flackare, men det var längre att gå för att komma till stället där han brukar hitta svamp. Dessutom skulle man passera ett kärr och jag lyckades naturligtvis trampa rätt ner och bli lite blöt (hade tagit ut jeansen och hade dem utanpå stövlarna).
Efter att ha vandrat där och hittat en del svamp kände jag att jag var ganska mör. Min balans tog stryk av den ojämna terrängen och jag fick svårare och svårare att avgöra var det var bra att sätta ner fötterna när jag gick. Men trots ett antal gånger att halka, trampa fel m m slapp jag ifrån att ramla.

Efter totalt tre timmar av skogsvandring och plockning gav vi upp och åkte en runda och svängde förbi en annan av arbetskamraterna. Där blev vi bjudna på kaffe. Gott.
Sen blev det att skjutsa hem Bert för att sen åka hem till Kalle, som suttit och jobbat med beställningssidan till Norator.

Jag ställde mig ganska direkt och rensa vidare bland svampen, men då jag var ganska trött fick Kalle hjälpa mig.
Jag var så nöjd med att ha hittat så mycket svamp. Ibland hade Bert varit gullig och pekat ut något ställe, men den allra mesta svampen hade jag hittat själv. Och Kalle var imponerad över storleken på kantarellerna.
Här är resultatet av min plockning. Bert, som inte tycker om att äta svamp men att plocka, gav bort sin till den andra arbetskamraten.

När svampen var rensad gick vi över för att få in grannkatterna, ge stallkatterna (endast den ena dök upp) mat samt gå ut och kolla att hästarna mådde bra (och ge dem äpplen). Samtliga djur var glada att se oss och blev mycket nöjda när de fick mat. Stora hästen letade verkligen efter mer äpple och han nosade verkligen igenom mig från topp till tå. 🙂

Efter det att djuren fått mat var det dags för oss också att äta lite. När jag hade ätit (Rishultskorv och dillstuvad potatis) lade jag mig ner i soffan och somnade ganska snart. Det var så skönt.

Nu ikväll har jag och Kalle fixat till min mail så att jag automatiskt får alla uppdaterade samt nya skivbeställningar till min mail. Och han har gjort världens jobb med beställningssidan. Det är både smart och smidigt. Han är jätteduktig. Jag har kommit med lite synpunkter och idéer men han har förverkligat allt. Allt för att göra det smidigt för mig. Min älskling ♥.

Jag har även börjat att sortera mina stämplar i olika lådor. Dymon funkar jättebra och jag är så nöjd. Jag tror det kommer att bli jättebra när jag är klar. 🙂

Men nu blir det nog sängen. Klockan är 03.00 och det vore fint om man orkade göra saker imorgon också. T ex behöver vi tvätta, dammsuga, få undan tvätt i grovköket, få upp spegeln i badrummet, jag behöver göra ett babykort, fortsätta med stämpelförvaringen, m m. Sen hade det varit kul om vi kunde prova att såga på altanen. 🙂 Och så hoppas jag att vi får träffa den lille bebisen.

Sov gott och ha en härlig söndag.

Fixarsöndag

Visst låter det avancerat och bra?!
Det låter bättre än vad det är. Men overksam är jag inte.

Vi har varit ute och letat katt idag. Grannkatt, nämligen Foxie. Grannarna skulle åka iväg idag till Öland för att bo på hotell samt hälsa på syster med familj i två dagar. Och innan de åkte ville de veta var samtliga tre kattflickor var någonstans. Men Foxie (Mysans syster) gick inte att hitta och hon kom inte när vi kallade. Jag och Kalle följde snabbt med ut och letade och kallade. Vi letade precis överallt.

Efter ca 15 minuters letande tyckte jag att jag hörde ett jamande. Samma som Hanna tidigare hade hört, men inte lyckats lokalisera. Erik, som stod brevid mig när jag hörde jamandet först hörde det inte. Jag tog några steg närmre boden och dörren till matkällaren. När vi öppnade dörren kom hon utspringande. Så det var skönt att vi hittade henne. Vi var lite oroliga ett tag och jag förstår att de inte ville åka förrän hon hittats.

Hur hon tagit sig in där vet vi inte. Det är en rejäl dörr och den har ingen av oss öppnat. Alternativet är att hon lyckats ta sig upp till skorstenen och sen ramlat ner då den går ner till matkällaren.
Nåja. Huvudsaken är att hon är hittad.

Annars har jag idag lagt upp lite fler bilder på Flickr. Både nytt och gammalt.

Ett födelsedagskort är gjort. Jag bad grannarna att posta det åt oss och helst på en låda som töms idag så att födelsedagsbarnet har det imorgon. Annars kommer det fram på tisdag.

Jag har även pysslat med lite annat. En layout till en tävling samt att jag redigerat lite foton. Några flugor har jag tagit med flugsmällan. Det är väldigt mycket flugor nu. Inte vidare kul. För att inte tala om rejäla spindlar som gärna vill in i vårt hus. Främst i sovrum. De kommer även upp ur avloppet i vasken i köket. Brrrrrr. Inte alls trevligt. Och när de kommer in är jag inte vidare snäll utan smäller eller klämmer ihjäl dem i papper. De springer rätt så fort. Usch.

Annars är det väl lugnt. Det är lite svalare idag tack o lov. Det uppskattas verkligen.

Nu ska jag leta upp sandpapper och slipa lite på ramarna vi köpte på auktion. Motiven ska dessutom tas ut. Sen ska jag försöka måla ramarna så att de blir färdiga någon gång.

Ha en fortsatt trevlig söndag.

Vad vi hittade på i måndags

I måndags var vi på Jysk. Tanken var att först leta bäddmadrass på rea till ena gästsängen. Men Jysk ändrar sina reaobjekt varje måndag, så madrasserna hade blivit dyra igen. Så någon madrass blev det inte.

Däremot hittade jag billiga, hopfälbara nätöverdrag som man kan skydda mat från flugor och andra flygfän. När vi kom till kassan såg jag att det fanns billiga trädgårdslampor i metall med solceller. Och eftersom vi inte kan ”begränsa” oss, köpte vi 30 st.

Som tur är har vi underbara grannar som gärna hjälpte till och monterade samt hjälpte till att placera ut dem i trädgården.
De fick sitta vid buskar, träd samt vid ingångarna till trädgården. Mysigt blev det.Dock lyckades jag inte fotografera när de lyser på kvällen. Men det ska vi nog kunna fixa.

Tisdagsutflykten – Gränna

I helgen föreslog jag för grannarna att vi kanske kunde åka till Gränna för att spela äventyrsminigolf. Vi fyra tycker det är kul att spela och åker gärna omkring i närheten för att spela. Motala och Vadstena har vi spelat och nu i sommar hittade jag att även Gränna skulle ha äventyrsminigolf.

Sagt och gjort. Vi åkte i tisdags eftermiddag. Först stannade vi till vid Skogssjön i Mjölby för att ta ett svalkande (19°) dopp. Det blev i stort sett bara ett dopp också. Jag var inte sist med att doppa mig. 🙂

Efter doppet åkte vi till Gränna. Kalle, den sötnosen, somnade i bilen (Erik körde).
Väl där stannade vi på den stora parkeringen utanför campingen. Ett jättetrevligt sällskap gav oss sin parkeringsbiljett då de skulle åka. De hade parkering till kl 12 dagen därpå. Och glada blev vi eftersom parkeringen kostade 10:-/timme.

Vi öppnade bagageluckan och tog fram fika (Hannas hembakta äpplekaka och vi hade med oss alkoholfri cider) medan vi väntade på Schander som skulle möta oss. Efter en tugga tappade jag min äpplekaka på marken. Jag hade varit fumlig precis hela dagen. Så Kalle var gullig och delade sin bit med mig.

När alla var samlade gick vi mot minigolfen.

Första halvan av rundan gick jättebra. Jag fick i bollen på första försöket på flera hål. Jag var verkligen överraskad men glad.
Efter 9 hål pausade vi och åt glass. Vädret var inte det roligaste, men helt ok för att äta glass.
När vi sen fortsatte spela gick det sämre. Jag fick maxslag på en bana – 10 slag. Jag var inte glad.

På en bana lyckades fyra av fem hamna på precis samma ställe med sina bollar. Det var en väldigt ojämn bana ytmässigt. Och den som slog först hamnade längst bak i klungan av bollar och jag, som slog sist, hamnade längst fram. 🙂
På bilden har bara Kalle, Hanna och Schander slagit. Det är deras fötter man ser.

Banan var väldigt sliten, vilket var lite tråkigt. Med tanke på att det kostar 50:- per person och det antagligen är mycket folk varje dag. Det var det då iallafall.

Efter 18 hål var vi klara och jag summerade våra slag medan klubborna lämnades tillbaka.
Resultat:
Delad 1:a plats: Jag & Erik
2:a plats: Schander
3:e plats: Kalle
4:e plats: Hanna

Efter golfrundan gick vi ner till den lilla strand som fanns. Vissa provade vattentemperaturen med fötterna. Andra (jag & Kalle) fotograferade istället.  När vi var klara där gick vi och läste på menyerna på restaurangerna, som låg brevid varandra. Det var säkert sex restauranger. Vi beslöt oss för att ta en som serverade black & white. Servicen var inte den bästa och maten var väl ok.

Efter maten gick vi ner till piren och jag och Kalle fotograferade. Vi såg nog rätt roliga ut när vi gick omkring där.

På tillbakavägen stannade vi till i en hantverksaffär. Där fanns en hel del fint, men även en del som inte var vår grej.
Kalle köpte en hamrad silverring till mig där i försenad 12-årspresent. Den har jag dock inte tagit foto på. Får ta och göra det.

Efter det gick vi tillbaka till bilarna och sade hej då till Schander.
Istället för att åka motorvägen hem åkte vi turistvägen. Det visade sig vara en jättebra idé. Vädret klarnade och vi fick en väldigt vacker solnedgång. Dels tog jag bilder från baksätet när vi åkte. Men vi stannade även till vid en rastplats.  Här är en av de många bilder jag tog där.

Väl hemma vid 21.30-tiden var vi bra trötta. En rolig och härlig dag var det.
Nästa gång vi ska spela  äventyrsminigolf blir det nog Jönköping. Det är 1 timmes bilfärd hemifrån.

Ingen barnlängtan på ett tag

Igår eftermiddag kom svåger med äldsta barnen på 6,5 och 1,5 år hit. Mysan sprang direkt ut och gömde sig någonstans bakom trädgården. Duracell gömde sig under vår säng och Tudor stannade kvar där han var, d v s på altanen. Och från den stund de kom till den stund de åkte var det fullt upp varenda minut barnen var vakna. Framförallt när 1,5-åringen var vaken. Underhålla och vakta var det som gällde.
Det var längesen jag och Kalle lade oss tidigt och var så trötta.

De åkte vidare idag på förmiddagen och jag gick och lade mig för att vila en stund.

Och i eftermiddag hade vi besök av kompisarna S & N med deras 4,5- och 2,5-åring. Tack o lov betydligt bättre ljudnivå, men samma glädje över att se en katt (Tudor) och vilja att klappa honom heeeeela tiden var samma här som hos brorsbarnen. Tudor var supersnäll.

Vi har varit och tittat på hästarna med båda turer med barn. Igår om hästarna självmant och idag fick jag gå in i hagen och locka dem med morot. De var väldigt nära mig. Det var liiite skrämmande men jag klarade av det väldigt bra med tanke på hur rädd jag varit för hästar. Så jag kände mig otroligt stolt.
Kompisarna stannade på både fika och middag idag. Middagen fick jag bara hjälpa till lite med. Sen skulle jag leka med 4,5-åringen. Vi hamnade i gästrummet där jag satt och läste för honom. Vi hade det riktigt mysigt och lugnt. Det lagades hemmagjord pizza. Det var gott.

Vid 18.45-tiden åkte de hem och nu är allt till det normala igen. Duracell låg i sängen när vi kom upp när kompisarna åkt. Hon var jättekelig så henne myste vi med en bra stund. Och när jag kallade på Mysan så fort de åkt kom hon rusande och nu ligger hon i en av gungstolarna, helt utmattad. Hon har varit ute hela dagen idag med och inte vågat vara hemma.

Det hade varit så skönt om de kunde ta det lika bra och lugnt som Tudor. Naturligtvis är alltid vi med och ser till att det går bra när yngre barn ska klappa Tudor. Men han är en guldklimp när det gäller barn. Jättebra psyke och väldigt tålmodig. Jag hade aldrig tolererat att någon höll på så med mig. Så jag förstår att barn älskar Tudor. 🙂

Nu är vi dock lite trötta. Och vår barnlängtan har verkligen stillats efter att ha varit med små barn mer eller mindre konstant i 1,5 dygn. Jag beundrar föräldrar. Visst får man mer tillbaka än vad man ger, men himmel vad det tar energi. Sen är det klart att det måste vara skillnad på om man har egna barn eller har hand om andras. Naturligtvis är det så. Men just nu är jag väldigt nöjd med att bara ha Kalle och katterna. Att hinna och orka med varandra. Hinna se varandra.

Jag har målat ytterligare på nyckelskåpen idag. Jag försökte mig på att stöpla på undersidan på snurrbrickan med ett tårtpapper, men det blev inte alls bra, så jag struntar i den idén. Jag ska se om jag kan komma på något annat för jag vill ha någon enkel utsmyckning i en annan färg, men det ska inte ta för stor plats. De två kvarvarande tittskåpen har också fått lite mer vit färg på sig. Det känns bra.

Snart ska jag släppa in grannkattsflickoran och ge dem kvällsmat och nytt vatten. Och grannhästpojkarna ska morotsmutas in i den mindre hagen över natten. Sen ska jag lägga mig i soffan och läsa till det är So You Think You Can Dance.

Driftig kväll igen – vad är det som händer?

Idag har jag varit jätteseg. Trots att jag var jättetrött igår kväll samt att jag faktiskt tog en halv tablett, somnade jag inte förrän vid 03.30-tiden. Därför sov jag till 12 idag. Det är inte skönt att hålla på så, men vad göra?! När jag lägger mig på kvällen har jag myror i benen – framför allt i högra. Det är mäkta irriterande och lite äckligt.

Vi hade inte varit vakna länge förrän det knackade på dörren. Det var grannarna och Schander (Danel S alltså), som undrade om vi ville spela spel. Vi ville gärna äta frukost först, vilket vi gjorde (samt att jag satte igång tvättmaskin och gjorde annat som kändes lite tvunget). Därför tog det väl minst en timme innan vi var ”klara” och gick över. Vi hittade ingen, varken i huset eller när vi gick omkring lite och gick därför in igen.

Jag gick upp och satte mig vid datorn och loggade in på min pysselblogg och hade fått några kommentarer, varav en var ”grattis till vinsten”. Vilken vinst, tänkte jag förvirrat. Jo då hade kortet (bröllopskort till Kalle eftersom vi har 8-årig bröllopsdag på tisdag) jag gjort till en utmaningHär hittar du inlägget att jag vann. Dessutom ser du kortet, som Kalle då fick idag eftersom jag var tvungen att förklara att jag vunnit och med vad).
Visst önskar jag att jag hade vunnit p g a att de tyckte att mitt kort var finast, men med tanke på hur sällan jag har tur, blev jag väldigt glad. blivit framslumpad. Så det innebär att jag vinner lite pyssel. Dock har jag väldigt dålig koll på vad för pyssel, men det gör det hela ännu mer spännande. :).

Lagom när jag berättade för Kalle att jag vunnit ringde grannarna och berättade att de återigen var hemma och vi gick över. De hade redan tagit fram ett spel, .
Trots att vi gav det till Kalles föräldrar för några jular sen, har jag inte spelat det. Jag vet att de spelade det då den julen, men jag struntade i det p g a för mycket tjafs och liv på brorssonen, som höll låda för fullt.
Därför var det första gången för mig idag. Jag fick ställa många frågor och de andra förklarade för mig. Så satte vi igång att spela. Och jag vann – överlägset dessutom. 313 000:- kom jag upp i som förmögenhet. Schander kom tvåa med 238 000:- osv. Så det var ett litet hopp där. Supernöjd var jag. Så det spelet ska jag aldrig spela mer. Man ska ju lägga av när man är på topp. 😉

Nästa spel vi spelade idag var Ticket to ride, Europaversionen. Det var redan uppställt när jag kom tillbaka efter att ha hängt upp tvätt och laddat maskinen med mer. Jag tyckte det gick jättebra, men trots detta kom jag 3:a. Dock var jag bara några poäng efter. Lite retligt, men trevligt hade vi.

När vi var klara var vi ganska hungriga. Grannarna tittade igenom sitt skafferi och jag och Kalle gick hem och gjorde detsamma. Vi samlade ihop lite ingredienser och gick över igen. Hemmagjord pizza blev det med burkchampinjoner, burkskinka, burkananas, lök, tärnad bacon, krossade tomater, lite kryddor och gratängost. Det blev mycket gott.

Jag, Hanna och Schander började spela Fluxx  medan vi väntade på att maten skulle bli klar. Vi hann inte klart utan fortsatte när vi ätit. Schander vann. När vi spelade den andra omgången var även Erik och Kalle med. Då vann jag. 🙂 Så jag har haft riktig tur idag. 🙂

Vi gick hem strax efter 20 ikväll,  för att vi hade saker att göra, framför allt dammsuga.
Vi hann massor, så det är inte konstigt att jag har ont i axlar och rygg nu (trots en värktablett).
Detta hann vi:

• dammsuga huset
• byta lakan
• frosta av lilla frysen i grovköket
• rengöra toaletter och handfat
• byta handdukar
• rensa andra Billybokhyllan samt organisera det (och flytta saker till skåpet jag fixade igår)
• organiserade om ovanpå lilla frysen efter det att den vridits 90 grader
• fortsatt att tvätta samt vika tvätt
• plockat undan kläder i sovrum samt flyttat runt på lite småsaker
• fått upp korthållaren i matrummet samt satt upp lite kort där
• sorterat elsaker
• fixat lite i bastun med återvinning samt burit ut en låda på verandan (ska slänga imorgon)
• organiserat både här och där i pysselrummet samt fått undan det jag inte orkade igår kväll
  
• flyttat undan saker i gästrummet så att det går att ha gäster
• fixat lite i köket med radio och den nya skålen vi köpte igår
• lagt in en räkning
• hittade den ögonskugga jag fick av mamma när vi sågs sist. Har letat och letat. Hittade den i en väska. Hittade även mina terminalglasögon i samma väska 🙂
• sammanställt en inköpslista då det var mycket som kompletterades idag
• dammsugit och torkat av skåpet under diskbänken

Handlat mat skulle vi egentligen gjort idag, men det är så utplockat på söndagar att vi hade fått åka och handla efter 1-2 dagar, och då kunde det lika gärna vänta till imorgon

Jag är helt slut. Det har jag varit hela tiden, men jag har verkligen försökt vara aktiv så att jag ska kunna somna gott nu. Detta är ett råd jag fått av flera. Ett väldigt bra råd. Dock känns det inte som att det kommer att räcka, så det blir nog en tablett nu när jag går och lägger mig.
Men trots detta är jag supernöjd med dagen. Det är jätteskönt att få så mycket gjort och att även kunna se och njuta av det man gjort. Och ändå har vi kunnat koppla av och ha roligt innan när vi spelade spel.

Nu blir det sängen. Kalle sitter och spelar lite på sina trummor. Han blir bara duktigare och duktigare. Det är kul att höra hans utveckling.

Sov gott & ha en trevlig måndag.
God natt.

Trött, ett bra tecken

I eftermiddag har jag flyttat på möbler och fått det bättre än tidigare. När Kalle kom hem fick jag reaktionen ”Oj…oj…bor jag här?” Och visst gör han det. Det blev luftigare nu och det enda som är kvar (förutom att faktiskt renovera och måla) är att få upp spegeln 90 grader från där den satt innan på murstocken.

Kalle har varit jättegullig ikväll och gjort pannkakor och plättar. Det var underbart gott. Vi mumsade som galningar. Det första riktiga jag åt idag. Kalle fixade lite fil och müsli när han kom hem. Det var det absolut första jag åt idag. Jag har inte känt för att äta idag. Jag känner mig nere. Det är jobbigt. Det är inte alls kul. Jag vill inte göra något, ser inte fram emot något. Har svårt att få saker gjorda. Får tvinga mig.

Just nu är jag jättetrött. Jag har ont i huvudet och är stel i nacken. Kalle har värmt vetekudden till mig och gett mig en Ibumetin.
Strax ska jag lägga mig. Jag är jättetrött. Det är bra. Imorgon ska jag upp med Kalle och följa med in i stan. Jag ska träffa Sofie och passa barnen medan hon klipper sig. Annars kan hon inte klippa sig. Det blir nog jättetrevligt. Så därför måste jag vara pigg och må så bra som möjligt. Därför är det lika bra att lägga sig nu.

Ett åskväder hördes från Motalahållet i eftermiddags/kväll. Men ingen åska kom hit. Knappt något regn heller.
Och inte hade bokpaketet från Bokus kommit till Shellmacken idag, trots att jag fick ett sms som sade att det skulle vara där efter kl 17. Men Shell hade inte fått något paket alls från Schenker idag (det är de som levererar paketen åt Bokus). Så vi får hoppas att det kommer fram imorgon istället. Under tiden ska jag fortsätta att läsa en bok av Nora Roberts som jag lånat av mamma.

Ha en underbar onsdag.

En trevlig lördagkväll

I eftermiddags vid 17 kom vi iväg till vännerna N & S och deras två små barn, som är så härliga.

Väl där tillagades mat: grillad (och affärsmarinerad) fläskfilé och till det en grönsallad med div saker i. Mycket gott.

Jag lekte lite med barnen och när det var dags att de skulle lägga sig skulle jag läsa saga för båda barnen – samtidigt tyckte de. Detta var lite svårt (läs: omöjligt), så jag lyckades övertala den minste att Kalle kunde läsa för honom så läste jag för den äldre. Detta gick bra. Så jag läste för 4,5-åringen och han var så nöjd så. Dock tog det en bra stund innan han och lillebror somnade och deras föräldrar fick gå upp. Men till sist somnade de.

När vi fick vuxentid passade vi på att spela spel. Det blev Ticket to ride med europakartan. Jag kom 3:a och Kalle sist. Men trevligt hade vi. 🙂

Jag har känt av min yrsel idag. Den har blivit sämre. Jag har svårare att vända mig igen, vilket grämer och irriterar  mig. Men jag ger inte upp. Däremot är jag försiktig.
Dessutom har det varit äckligt klibbigt och ikväll har jag haft igång min lilla minifläkt, dock utan större resultat. Då är det illa. Nu är det tack o lov lite svalare, men fortsätter det så här kommer jag att sätta igång vattenspridaren och leva i den.

Men nu ska jag ner och hämta lite vatten (ett stoooort glas), sätta mig bekvämt i sängen med uppallade kuddar och läsa en annan avböckerna jag lånat av mamma. 🙂

Imorgon blir det dammsugning och dyl för att få det lite bättre i huset. Tvättas ska det göras också.

Godnatt.

Ny bok utläst

Då har jag läst ut ytterligare en bok. Jag börjar nog bli en liten bokmal nu, vilket är härligt.
Denna gick så fort att läsa och lite svår att lägga ifrån sig.
Vill du veta vilken bok och läsa mer om den, klicka in dig på min bokblogg. 🙂

Och på tal om uppdatering har jag i pysselbloggen lagt upp de mina senaste projekt.

Nu ska jag försöka få in katter och fixa till mig lite då vi ska iväg till kompisar sen på middag.

Rabarberskörd, ett besök till akuten och äntligen tillbaka i nätvärlden

Vi börjar med rabarberna.

I lördags mådde jag sämre. Jag misstänker att det var för att jag inte vilade mycket i fredags.
Kalles föräldrar kom förbi och stannade på lunch när de var på väg hem från Nyköping. Ett trevligt besök. Kalle fick dock göra lunchen eftersom jag inte mådde bra.

På kvällen skördade vi rabarber i trädgården. Himmel vad det hade växt. Så det blev mycket skördat.
Det kändes inte så bra att böja sig ner och upp hela tiden, men jag försökte ta det lugnt och vilade lite emellanåt.

Här är Kalle. Precis framför sig har han resten av rabarberna. Till vänster om honom står våra vinbärsbuskar. Till höger en stor hög som måste bort. Det ska brännas, men inte där i vår trädgård.
Den lilla svarta klumpen till höger i bild är Duracell som kollar läget. 🙂

Detta är vad vi skördade. Detta är inga små skålar precis.

För att det ska vara smidigt delar vi alltid rabarberna i småbitar och fryser in dem i påsar med 600 gram i varje.
Årets första skörd blev 9783 gram rabarber. Inte illa, eller hur för en rabarber”odling” vi bara låter vara och som då sköter sig själv.

I söndags mådde jag apa när jag vaknade. Det snurrade jättemycket och det gick inte alls att fokusera blicken. Det bara ryckte i ögonen. Och inte långt efter började jag kräkas. Då var klockan 8.30 och från då till 17.15 växlade jag mellan att sova och kräkas. Kalle var så underbar och stannade hos mig hela tiden. Jag vågade inte vara ensam och kände att jag inte kunde röra mig. Jag lyckades få fram till Kalle att vi borde åka till akuten, men jag kände att jag inte klarade det. Efter att jag hade kräkts sista gången 17.15 ringde Kalle 112. De tyckte han skulle ringa sjukvårdsupplysningen, vilket han också gjorde. De hade en massa frågor och de ville prata med mig. Jag hade knappt någon röst efter att ha kräkts bort stämbanden. Det var jobbigt att prata och yrseln blev värre när jag pratade. De tyckte att jag skulle försöka ta mig till akuten i Motala på egen hand. Och på något konstigt sätt lyckades vi faktiskt ta oss till akuten. Jag vet inte hur jag klarade mig att ta mig upp. Men väldigt jobbigt var det.

Väl vid akuten 18.15 klarade jag inte av att gå den lilla biten från bilen in till sjukhuset så Kalle fick hämta en rullstol. Det snurrade för mycket. Väl inne behövde vi inte vänta länge. Jag blev inrullad i ett undersökningsrum och fick lägga mig på en brits. Puls, blodtryck och EKG togs. Jag hade lite hög puls, men annars var värdena bra.

Efter att ha väntat en stund kom en läkare som kollade mina ögon och öron. Han såg tydligt att mina ögon inte riktigt hängde med, men det såg fint ut i öronen. Han ville ta lite prover och så gjordes. Ett stick i fingret, ett i armen och jag fick ganska snart åka upp på röntgen och göra en CT-röntgen. Det var lite läskigt att inte veta riktigt hur det gick till. Den lät ganska skrämmande och när man är väldigt yr och inte har koll på omvärlden blir det inte bättre. Men det gick snabbt.

Ner igen till ett annat undersökningsrum och vänta. Jag var ganska hungrig vid det laget och Kalle begav sig till en närbelägen mataffär och hittade endast några väldigt torra baguetter som han köpte med sig tillbaka till akuten.

Efter ett bra tag kom läkaren tillbaka. Inget hade visats vid röntgen och han ville nu ta Boreliatest samt ta spinalvätska, alltså vätska från ryggmärgen. Jag var ganska trött nu och klockan var strax efter 20 som han sa detta. Jag blev väldigt orolig och fick ångest och det gjorde inte saken bättre. De var tvungna att ta mer blod från mig då de slängt bort från första provtagningen. Gissa om jag var lite irriterad över att de gjort det eftersom man oftast behöver ta fler tester. Då kan det vara bra att kanske spara det en stund så att inte patienten behöver stickas mer än nödvändigt.

Tiden gick och det enda jag ville var att åka hem. Jag mådde lite bättre och kunde fokusera blicken och yrseln var lite bättre.

22.15 kom en narkosläkare, en sjuksköterska samt läkaren som hade undersökt mig tidigare. Han hade berättat att jag skulle få bedövning innan de skulle ta spinalvätskan, men när jag frågade om bedövning när de nu var där sa narkosläkaren att den inte gjorde någon skillnad utan den var bara ytterligare ett stick. Och läkaren som undersökt mig sa bara ”hon har hört att man får bedövning” istället för att säga att det faktiskt var han som sagt att jag skulle få det. Så, ingen bedövning.

Två gånger fick hon sticka mig. Jag försökte kröka ryggen så mycket jag kunde. Det kändes som att jag skulle trilla av britsen och det gjorde jävligt ont. Så ont att jag höll andan. Jag fick lite korkade uttalanden av narkosläkaren om det och det var nog tur för henne att jag hade så ont. Detta var det värsta jag gjort och det vill jag aldrig göra igen! För inte nog med att de ska igenom huden. De ska genom brosk för att sen se att spinalvätskan kommer. Och den rinner inte fort. En droppe i taget. Och jävlar vad det trycktes hårt mot min ryggrad. Det var fruktansvärt. Och 2 ml skulle de ha ut ur mig. När de väl var klara bröt jag ihop och grät, dels av utmattning men även av smärta. Jag fick väldigt ont även efteråt.Och innan jag hann hämta mig kom sköterskan tillbaka och skulle ta det där blodprovet. Hon fick ta det i samma arm som första gången och naturligtvis gick det inte smidigt. Två gånger stannade flödet och hon fick rikta om nålen för att få ihop tillräckligt med blod. Jag kämpade med tårarna som kom i strid ström efter det att sköterskan var klar.

Ca 30-45 min skulle det ta tills vi skulle få resultaten. Nu var klockan 22.30. Men naturligtvis gick det inte så snabbt och smidigt. Vid midnatt gick Kalle och frågade om provresultaten hade kommit. De skulle kalla på läkaren som skulle komma in. Naturligtvs hade de inte hittat något på de proverna heller och de trodde att det var virus på balansnerven. Vilken nyhet! Läkaren tyckte att jag skulle hem och vila mig i några dagar. Ta det lugnt. Blev det värre skulle jag kontakta min vårdcentral och be dem remittera mig till en öronläkare. Och som mamma sa i efterhand – varför kunde inte de remittera mig direkt till en öronläkare? Framför allt när jag redan berättat att vårdcentralen inte ville ta emot mig. Så det var vad som hände där. Och behöver jag mer hjälp lär det ju tag ganska lång tid eftersom att vårdcentralen är som den är och att bli remitterad tar alltid tid. Så gissa om jag hoppas på att bli fri från detta.

Kl 1 på natten var vi hemma igen, trötta och jättehungriga. Jag hade inte kunnat äta min baguette eftersom den var så torr. Så vi åt lite och sen gick vi och lade oss.

(En liten humlebebis som jag hittade död i köket i helgen som jag tog foto på)

Nu, två dagar efter är det bättre. Jag har legat i sängen och i soffan och bara vilat, d v s sovit och tittat på tv. Jag har inte kräkts mer tack o lov, men inte ätit mycket heller. Det snurrar, men så pass så att jag kan upp och gå på toa och ta mig hjälpligt till köket.

Och idag har Kalle fixat att vi har nät igen. Alltele hade stängt av oss utan att säga till oss. Kalle hade bett dem koppla ner oss eftersom hastigheten var så låg. Han hade även bett dem kontakta honom för att säga till när de skulle koppla ner oss. Men istället hade de bara kopplat ner oss och ingen berättade detta för honom när han ringde och felanmälde förra veckan. Jävla idioter!  Detta fick han reda på när han åter ringde dem igår. Så nu har vi fått igång det igen med Bahnhof istället. Skönt att slippa Alltele! Så det är skönt att kunna surfa igen och även blogga. Jag har t o m uppdatera pysselbloggen med ett kort jag skickade förra veckan.

Det är väl vad som hänt här den senaste veckan.

Nu ska jag lägga undan datorn och titta på tv och bara vila.

Nyköping

Vi åkte till Nyköping. Jag vilade och blundade nästan hela vägen dit. Det var betydligt behagligare att åka bil då.

Vackert väder och trevligt sällskap mötte oss när vi var framme. Kalles föräldrar och gammelmoster var där och senare kom svärmors två kusiner med sina fruar och sin mamma. Så 10 glada människor var vi. Det var supertrevligt. Jag orkade hålla mig uppe i stort sett hela dagen och kvällen, men det kändes att jag var uppe. Dock tog jag det lugnt och hjälpt inte till med något, men jag tror att jag var ursäktad.

Varmrökt lax, färskpotatis, färsk sparris och romsåser bjöds till middag och det var fantasktiskt gott! Vi mumsade massor.

Både jag och Kalle hade med oss våra kameror så lite foton blev det. Här är en del av mina.

Vi kom iväg hem vid 23-tiden. Jag var jättetrött och stackars Kalle skulle köra hela vägen själv eftersom jag inte vågar. Det var lugnt på vägarna och vi lyssnade på Karlavagnen i bilen på väg hem. Det var mysigt. Rofyllt på något sätt. Mörkret, knappt några bilar, ett lugnt program på radion. Bara jag och Kalle. Mycket mysigt.

Det var jättehärligt att vara i Nyköping och vi måste se till att åka dit oftare. Så det ska vi försöka göra.

Min första rejäla promenad i karusellvärlden

Ikväll har jag, Kalle, närmsta grannen E och hans svärmor gått tipspromenad.
För att ha så goda förutsättningar som möjligt vilade jag lite i eftermiddag. Dock sov jag inget utan bara låg i soffan.

I början fick jag hålla ganska mycket i Kalle. Hela världen hoppade konstant när jag gick och det var ganska jobbigt. Jag kunde inte fokusera på något. När vi kommit halvvägs till klubblokalen där vi skulle få tipslapparna märkte jag att det gick bättre om jag tittade ner i marken ca 1-1,5 meter framför mig. Då hade jag lite lättare att fokusera och det blev inte lika hoppigt.

Det var skönt ute, trots att det började regna och vi blev blöta. Det var både vid äng och i skog som vi gick. Vackra omgivningar vad jag kunde se. Jag har nog aldrig sett så lite när jag varit ute och gått som idag. Jag fick koncentrera mig ganska mycket för att kunna gå själv, men det gick. själva tipspromenaden gick nog inte så bra dock, men mitt mål var att klara av att promenera över huvudtaget. Och det lyckades jag med. Men till slut var jag ganska slut, men kanske inte så konstigt. Vi var ute och promenderade i över 1,5 timmar.

Väl tillbaka blev vi bjudna på fika. Sockerkaka med rabarber i. Mycket gott. Efter det gick vi hem och åt mackor.

Även om det var jobbigt att ta mig runt och vara yr hela tiden och koncentrera mig var jag skulle sätta fötterna och se till att inte snubbla, gick det över förväntan och det känns som att det hjälpte mot min yrsel. Så fler promenader ska det bli. Dock inte på egen hand. Det vågar jag inte. Och hastiga rörelser är ibland livsfarliga har jag märkt. Mycket otäckt. Så promenader med någon är trevligt.

Imorgon ska vi åka till Nyköping och träffa lite härliga släktingar till Kalle. Vi åker dit istället för att åka till Göteborg sen i helgen. Så får vi ändå träffa Kalles föräldrar, som också är där på besök, men även träffa de trevliga släktingarna. Och fördelen är att vi inte behöver åka lika långt samt att vi kan åka hem när jag blir för trött.

Ha en underbar långhelg.
Kram

Trött i kropp & knopp

Överskriften är kopierad från Grodis. Det lät så bra och stämmer så bra in på mig.

I helgen har vi varit i Göteborg.  Det har varit jättetrevligt, men jag är precis som överskriften, trött i kropp och knopp.

I fredags åt vi havskräftor och räkor till middag/kvällsmat. Himmel vad det är gott med havskräftor! Det är mycket större än ”vanliga” kräftor man brukar äta  på kräftskiva. Och har en ännu bättre smak än de andra kräftorna. Och jag är en person som verkligen älskar kräftor.
Det var ingen överraskning att jag både skalade och åt fortare än de andra. Och jag åt även mer än de andra *skäms lite*. Men det var ju så gott.

Igår jobbade vi i trädgården med att rensa i rabatter. Solen kom fram på förmiddagen och det var underbart skönt ute. Vi satt ute i trädgården och åt lunch. Men oj så slut vi var när vi beslöt att sluta för dagen. Det blev en lugn kväll framför tv’n och vi såg världens sämsta film. Om någon har sett en sämre film än ”Vulcano”, kommentera gärna inlägget. För jag kan inte komma på en sämre film än denna. Har denna tagit sig till bioduken egentligen eller var det en tv-film? Skådespelarinsatserna och storyn var bedrövliga. De som skrivit manuset eller över huvudtaget hade ansvar för det hade inte tagit reda på någon fakta överhuvudtaget. Nej, den var så dålig att jag inte ens kunde skratta åt den.

Idag har jag dammsugit övervåningen, tvättat och vi har fortsatt att rensa i trädgården. En massa snödroppar har kommit fram och det tittade upp grönt både här och där. Det var så fint att se att våren är på gång. Vi kom betydligt längre än vad jag trodde vi skulle göra. I eftermiddags kom svågern med familj över. Vi åt hemlagad fisksoppa som svärmor hade gjort. Jag måste lära mig att laga den. Till efterrätt blev det våfflor. Och jag har fått sniffa och hålla lille L som nu är 3 veckor gammal. Det var väldigt mysigt. Jag umgicks även med hans storebröder D på 1,5 år och M på 6,5 år. Det var mycket trevligt, men även skönt när de åkte. Det blev så tyst och lugnt. Jag blir helt slut efter några timmar med tjo och tjim med D och M.

Jag fick lite kläder av svärmor som hon inte längre nvänder. Jag älskar kläder och hoppas att jag kommer att känna mig lite sötare och ”piffigare” (det bästa ordet jag kunde komma på just nu) nu när våren kommer. Vi fick även en jättefin vas samt en keramikskål som svärmor köpte på second hand igår. De kommer att användas flitigt.

Vid 18-tiden kom vi iväg på väg hem. Det gick fint att köra hem. Kalle körde. Jag slapp. Men jag körde hela vägen i fredags eftermiddag. Tre katter var väldigt glada över att vi kom hem. Keliga och så söta.

Nu ska jag gå och packa upp och sen blir det sängen. Jag är så trött i kropp och knopp. Men det är det värt.

Sov gott

Tankar som fluffar runt i mitt runda, lilla huvud

Idag har jag varit hemma. Hostan har blivit mycket värre och så även förkylningen. Det har gått i ett här hemma: nysning, snörvel, snyta, hosta, korka igen i bihålorna, vila. Nysning, snörvel, osv. Behöver jag säga att jag är ganska trött?

Katterna har varit så söta så och hållt mig sällskap hela dagen. Vi har legat i en och samma soffa alla fyra i flera timmar (jag & tre katter). De vill gärna vara nära mig när jag är sjuk. Det uppskattar jag. Så ensam är det sista jag varit.

Jag har läst en hel del idag. Dels i boken vi har till föräldrautbildningen. Det är lika bra att börja i god tid och läsa. Ett kapitel, två artiklar (som inte är läxa men som de tyckte vore bra att läsa ändå) samt ett ”brev” till adoptivbarn som är från en hemsida som en av våra kursledare hade hittat när hon sökt på nätet. Jag får väl se om jag hittar den sidan sen. Det borde inte vara för svårt.

Sen har jag även börjat läsa i första digitalfotografiboken. Detta har jag varit på väg att göra länge, men eftersom vi nu köpte en digital systemkamera i måndags skulle det passa fint att verkligen förstå hur man ska ta så bra bilder som möjligt. Dessutom hoppas jag att våren är på intågande snart. Detta innebär att det blir grönt och vackert och då vore det väldigt bra om jag visste hur jag skulle ta foto på bästa sätt.

Och på tal om att ha lite framförhållning (appropå att kunna fotografera till våren/sommaren), har en hel del tankar och drömmar dykt upp i mitt lilla huvud den senaste veckan. Det mesta, av naturlig förklaring, handlar om barn. Att få hålla lille L i lördags – en lugn, mysig baby på 8 dagar var så underbart, och samtidigt så smärtsamt. Mina känslor hade krig inom mig. Det jag helst ville göra var att låsa in mig i vårt rum och bara gråta. Men istället tog jag ett djupt andetag och försökte njuta så mycket jag bara kunde och höll i lille L så länge jag bara fick. För i värsta fall kommer jag aldrig mer att få hålla ett så litet liv i min famn igen. En tanke som i min värld är otäck och skrämmande och samtidigt väldigt ledsam.

Och vi kommer inte att ha barn inom en snar framtid. Det kommer att ta ett tag. Och detta är smärtsamt i sig. Jag vill ha ett barn ganska snart. Min längtan har vuxit igen, vilket stundom är väldigt jobbigt och påfrestande. Trots detta har jag ingen motivation att gå ner i vikt, vilket jag behöver göra. Jag orkar inte. Men det måste bli ändring på det, och det är snart. Tiden springer iväg, ofta mot min vilja. I sommar är det sju år sen vi började försöka bli föräldrar. Det känns som en evighet. Och jag får anstränga mig för att inte bara se det negativa, det mörka, det ledsamma. Jag måste och försöker se det positiva också. Vissa dagar går det bra, andra går det mindre bra.

I helgen försökte jag verkligen knyta an till ”brors”barnen så mycket jag kunde, precis som jag gjort varje gång nu sen i somras. Det är jobbigare än vad man kan tro. Den lilla taggen av avundsjuka, bitterhet och ledsamhet över att fortfarande vara ofrivilligt barnlös sitter fortfarande ganska djupt i mig. En liten bit har jag fått ut taggen, men den är fortfarande där och gör ont. Därför har det varit jobbigt för mig att få bra relationer till dem. Men jag har gett mig den på att jag ska lyckas, och jag tycker att jag är på väldigt god väg. Det känns bra och jag tror att barnen tycker likaså. Om övriga familjen reagerat på det vet jag inte. Men huvudsaken är att jag och barnen märker det.

Vi var och handlade lite presenter förra veckan. Jag hittade en jättesöt brun body med lite rosa detaljer till lille L, så den var vi bara tvungna at köpa. Dessutom hittade jag två sparkdräkter som var så söta i brunt, ljusblått och vitt. Men dem behöll vi. Varför kan man undra. Vi är inte gravida. Adopterar vi lär vi aldrig få ett så litet barn som kan ha strl 62, som dessa var i. Men att få gå omkring där och titta på babykläder och känna mammahjärtat slå och känna ett litet pirr var så mysigt. För jag hoppas ju fortfarande på att få bli någons mamma en dag. Mamma till en otroligt efterlängad liten. En liten som ska få så otroligt mycket kärlek, omtanke, trygghet och en så bra uppfostran jag bara kan. En liten som busar och myser med sin pappa, som har det mest underbara skratt som gör mig alldeles varm och rörd av, som kommer med små funderingar och underfundigheter, som älskar att få höra en saga när det är sängdags, som älskar våra katter, som kommer att bli så fotograferad vid minsta lilla sak som jag kommer att tycka är jättestort, som är värd de bästa förutsättningarna i livet och som alltid, alltid kommer att vara älskad för den han/hon är av oss.

♥ Du finns inte än, men jag tänker på dig varje dag, du som en dag på något sätt ska tillhöra vår familj. ♥

Vi é la i Götlaborg

Helgen har gått lite för fort tycker jag.
Vi åkte till Göteborg i fredags eftermiddag. Vi slutade lite tidigare för att hinna hälsa på innan det blev försent på kvällen i fredags. Vi hann. Det var ett trevligt besök med mycket skratt.
Väl hemma hos svärföräldrarna åt vi middag och tog det lugnt. Jag somnade i soffan när vi skulle se ”Efter bröllopet”, som gick på tv.

Igår var i på pysselmässa. Mycket folk var det. Lite större utrymme denna gång tyckte jag jämfört med för 1,5 år sen när jag var där sist. Mycket pyssel inhandlades och jag träffade kompisar och DT-mamma som ger mig uppdrag.

EFter det åkte vi och hämtade upp svärfar och sen samlades hela familjen för att äta middag. Vi fick träffa det senaste tillskottet i familjen och jag fick hålla honom massor. Så mycket hår på en bebis har jag nog aldrig sett. Och en jättesnäll liten kille som var så go så.

Det var fullt liv och ös. Lille D på 1,5 år var lite övertrött och skrek och ville absolut inte vara lugn.

M på 6,5 år stannade kvar sen och sov över. Han och Kalle har spelat MasterMind idag. Han har även hjälp mig att klippa till stämplar. Han var jätteduktig på att klippa. Och han har gått omkring och fotograferat lite.

Men helgen har gått alldeles för fort. Jag känner att jag är trött och verkligen behöver vila, men det får jag göra en annan dag.
Snart ska vi åka på besök. Sen blir det hem igen och äta lite och stuva in allt i bilen för att åka hem. Det blir inget kul väder att åka hem i. Det har snöat och nu är det snöblandat. Inte alls kul.

Väl hemma blir det nog lugnt. Packa upp och på sin höjd börja förbereda lite överraskningspaket till några. 🙂

The day from hell!

Idag har varit allt annat än en bra dag. Det har varit taggbuskarna utåt från min sida. Jag har haft högt blodtryck i stort sett hela dagen känns det som. Det har varit allt annat än kul. Saker som stört mig oerhört och som sårat mig. Inte det minsta skoj. Och en arb.kamrat försökte skoja på ett tarvligt sätt och jag blev skitförbannad. Och jag blev smått förbannad på en annan arb.kamrat för att han inte lyssnade på mig när jag försökte förklara ett dilemma. Men vi redde ut det senare idag. Men det har inte alls varit kul.

Jag har även varit iväg idag och beställt terminalglasögon. Jag har en ganska liten skärm på jobbet och det blir jobbigt att sitta där varje dag i flera timmar. Och jag behöver lite starkare än mina vanliga glasögon. Så det är fixat. Ca två veckor tar det innan jag har dem.

Efter det att jag fixat med glasögona tyckte Kalle att vi skulle köpa sushi. Dels för att göra mig gladare men även för att han var sugen på yakiniku. Så vi handlade det och tog med oss hem.

Nu sitter vi här i varsin soffa. Vi är mätta och belåtna.
Jag har lugnat mer mig och tänkte bara koppla av ikväll.
Jag ska göra mitt bästa för att dagen ska sluta bra.
Jag tycker inte om att vara arg och ledsen.
Jag vill vara glad och lycklig.