Det har varit jobbiga dagar här ute på landet. I måndags var jag över hos grannarna ända tills jag skulle åka till min utbildning. Jag hade handlat mat till dem och lagade lunch. Hade hand om sonen medan de grävde graven och hade honom även sen när katten begravdes. Jag hade även köpt en bukett blommor som nu står på graven.
Det var jobbigt att se dem så ledsna. Och trötta var vi allihop. De hade inte heller sovit på natten.

Jag kom lite sent till ”skolan” och hade jättesvårt att koncentrera mig. Tårarna låg och brände. Jag var trött. Kunde inte fokusera. Var där i drygt två timmar och jobbade lite. Sen klarade jag inte mer. Gick istället till Scrapbutiken och pysslade. Det gick lättare. Vi satt och pratade och pysslade. Tankarna skingrades på ett helt annat sätt.

Igår gick det lättare att plugga, men jag var grymt trött. Satt och slumrade till en stund på förmiddagen över mina böcker när jag satt där i ”skolan”. Jag vet inte om någon märkte det. Strunt samma.

Igår på eftermiddagen satt jag sen och jobbade med Scrapbutikens blogg. Det tog mig hela eftermiddagen. Jag var lagom snurrig i huvudet sen. Kalle jobbade över och jag pysslade ett kort på kvällen.

Idag är jag ledig. Det är skönt. Kalle har åkt till bilverksta’n. Vi har glömt att bilen måste servas så det ska göras idag.
Jag har plockat disk och pratat med den nya vårdcentralen jag tillhör. Jag ska dit den 29/10 för att träffa läkare som ska få skriva ut nytt recept på min medicin. Jag upptäckte att jag inte har mycket kvar. Tack o lov kom jag in på Apotekets hemsida med e-leg och kunde se att jag har ett uttag till att göra. Dock har jag inte längre något frikort (eller vad det kallas på recept) så det blir dyrt att ta ut dem. Men det måste göras. Jag är glad att jag hade ett uttag kvar, framför allt eftersom medicinen inte räcker tills läkarbesöket. Bra planerat av mig, eller hur?!

Och trots att det är jättejobbigt att släppa ut katterna är de ute. Knäpp som man är pratade jag med dem innan jag släppte ut dem och sa till dem att de inte fick gå inärheten av vägen. Det känns bra att ha sagt det fastän de inte förstår vad man säger. Jag ska strax ner och titta till dem och ev gå ut lite.

Idag kommer förhoppningsvis en kompis hit. En ny bekantskap. Vi har träffats i Scrapbutiken och hon älskar att pyssla, precis som jag. Så jag tänkte att vi skulle pyssla ihop. Hon är lite nyfiken på att se mitt pysselrum. 🙂

Det är väl vad som händer här. Solen skiner rätt in i pysselrummet. Jag önskar så att jag hade en markis jag kunde fälla ner här. Det är svårt att komma åt persiennerna och det blir så mörkt då. Därför hade en markis varit perfekt. Minusgrader är det ute också. Fortfarande. Ca -2°. Brrrr.
Så jag ska ta på mig lite kläder och kolla till mina små älsklingar.

Annonser