Igår eftermiddag kom svåger med äldsta barnen på 6,5 och 1,5 år hit. Mysan sprang direkt ut och gömde sig någonstans bakom trädgården. Duracell gömde sig under vår säng och Tudor stannade kvar där han var, d v s på altanen. Och från den stund de kom till den stund de åkte var det fullt upp varenda minut barnen var vakna. Framförallt när 1,5-åringen var vaken. Underhålla och vakta var det som gällde.
Det var längesen jag och Kalle lade oss tidigt och var så trötta.

De åkte vidare idag på förmiddagen och jag gick och lade mig för att vila en stund.

Och i eftermiddag hade vi besök av kompisarna S & N med deras 4,5- och 2,5-åring. Tack o lov betydligt bättre ljudnivå, men samma glädje över att se en katt (Tudor) och vilja att klappa honom heeeeela tiden var samma här som hos brorsbarnen. Tudor var supersnäll.

Vi har varit och tittat på hästarna med båda turer med barn. Igår om hästarna självmant och idag fick jag gå in i hagen och locka dem med morot. De var väldigt nära mig. Det var liiite skrämmande men jag klarade av det väldigt bra med tanke på hur rädd jag varit för hästar. Så jag kände mig otroligt stolt.
Kompisarna stannade på både fika och middag idag. Middagen fick jag bara hjälpa till lite med. Sen skulle jag leka med 4,5-åringen. Vi hamnade i gästrummet där jag satt och läste för honom. Vi hade det riktigt mysigt och lugnt. Det lagades hemmagjord pizza. Det var gott.

Vid 18.45-tiden åkte de hem och nu är allt till det normala igen. Duracell låg i sängen när vi kom upp när kompisarna åkt. Hon var jättekelig så henne myste vi med en bra stund. Och när jag kallade på Mysan så fort de åkt kom hon rusande och nu ligger hon i en av gungstolarna, helt utmattad. Hon har varit ute hela dagen idag med och inte vågat vara hemma.

Det hade varit så skönt om de kunde ta det lika bra och lugnt som Tudor. Naturligtvis är alltid vi med och ser till att det går bra när yngre barn ska klappa Tudor. Men han är en guldklimp när det gäller barn. Jättebra psyke och väldigt tålmodig. Jag hade aldrig tolererat att någon höll på så med mig. Så jag förstår att barn älskar Tudor. 🙂

Nu är vi dock lite trötta. Och vår barnlängtan har verkligen stillats efter att ha varit med små barn mer eller mindre konstant i 1,5 dygn. Jag beundrar föräldrar. Visst får man mer tillbaka än vad man ger, men himmel vad det tar energi. Sen är det klart att det måste vara skillnad på om man har egna barn eller har hand om andras. Naturligtvis är det så. Men just nu är jag väldigt nöjd med att bara ha Kalle och katterna. Att hinna och orka med varandra. Hinna se varandra.

Jag har målat ytterligare på nyckelskåpen idag. Jag försökte mig på att stöpla på undersidan på snurrbrickan med ett tårtpapper, men det blev inte alls bra, så jag struntar i den idén. Jag ska se om jag kan komma på något annat för jag vill ha någon enkel utsmyckning i en annan färg, men det ska inte ta för stor plats. De två kvarvarande tittskåpen har också fått lite mer vit färg på sig. Det känns bra.

Snart ska jag släppa in grannkattsflickoran och ge dem kvällsmat och nytt vatten. Och grannhästpojkarna ska morotsmutas in i den mindre hagen över natten. Sen ska jag lägga mig i soffan och läsa till det är So You Think You Can Dance.

Annonser