Nu vill jag inte säga att det är så överallt eller alltid, men den vårdcentral vi tillhör är värdelös.
Man ska vara döende för att få lov och komma dit och få träffa någon.

Det är dessutom oengagerade läkare och sköterskor där. Folk som inte alls verkar trivas med sitt jobb. Som inte är intresserade av att hjälpa människor. Som tycker att vanliga åkommor är löjliga. Så upplever jag det varje gång jag ringer.

Jag ringde sjukvårdsupplysningen igår och kände att jag inte hade lust att sitta på akuten och vänta för att få hjälp. Därför ringde jag vårdcentralen imorse. En sköterska ringde upp mig 50 min senare och jag berättade hur jag mådde och vad jag trodde att det berodde på. Jag berättade även att jag i onsdags provade en annan medicin, men att jag endast tagit en tablett av den och att jag inte trodde att den hade med detta att göra eftersom at det sitter i så länge efteråt utan att det är något på balansnerven.

Hon  bad att få återkomma till mig under förmiddagen och det gjorde hon också.
Hon tyckte dock att det inte var deras problem utan att jag skulle vända mig till företagshälsovården som skrivit ut medicinen så fick de ta konsekvenserna av att de skrivit ut medicinen åt mig. Jag försökte förklara återigen att jag verkligen inte trodde att det var medicinen som orsakat detta. Men jag fick ingen tid hos dem. Och det fick jag definitivt inte när jag sa att jag inte ville träffa min husläkare och att jag tidigare fått information om att jag måste säga till om detta varje gång jag ringer dit då husläkaren är väldigt oengagerad och direkt otrevlig mot mig. Det var väl efter detta som jag då absolut inte fick någon tid hos dem. Det jag fick var en lapp som Kalle fick åka och hämta i eftermiddags med övningar på att förbättra balanssinnet. Denna lapp fick jag be om. Det var inget hon erbjöd mig.

Så det är läget nu. Ingen tid hos vårdcentralen. Jag orkar inte sätta mig på akuten.
Yrseln är naturligtvis kvar, om än liiiiiite bättre. Men jag ligger helst ner eftersom det är lugnast och mest behagligt då. Då snurrar det inte.

Tyvärr har jag slarvat med maten idag, vilket inte underlättar det hela. Men det är mest för att jag inte gärna vill upp och gå när jag är själv hemma. Det är ganska läskigt att röra på sig när man är själv. Ändå har jag telefonen med mig hela tiden fall i fall det skulle hända något.

Jag tränar på att fokusera blicken och det är jobbig träning, men jag tycker jag märker små förbättringar för varje dag.

Slutligen kan jag säga att jag längtar till den 1/9 i år då det är fritt att välja vilken vårdcentral man vill tillhöra. De kan inte neka då om man vill tillhöra just den vårdcentralen. Jag hoppas att detta gäller mellan kommunerna också. Det hade varit smidigare att tillhöra en i Linköping.
Nu  ska jag ta med mig katterna ner och lägga mig i soffan igen. Kalle är iväg och hämtar valsedlar och ska tanka dunkarna till gräsklipparen.

Kram

Annonser