light_at_the_end_of_the_tunnel

Vi är hemma igen. Båda två. Något vi inte trodde skulle hända idag. Att vi båda skulle kunna komma hem, men det gjorde vi. Det är skönt.

Helgen har varit tung och jobbig. Framför allt fredagen. Mycket tårar och förtvivlan.  Lite hopp.
Men igår eftermiddag började det vända så smått till att ha gått ännu bättra idag och mycket bättre än vad vi vågat hoppas på.

Det är fortfarande små steg och inte hoppas på för mycket än. Ge det tid. Men glädjas åt det lilla.
Och det är just därför vi kände att vi båda kunde åka hem.

Det var skönt att komma hem. Att få se katterna igen. Kela med dem, ha dem i famnen.

Kalle har varit jättegullig och gjort massor med pannkakor och plättar ikväll. Det var gott.

Egentligen borde vi väl packa upp nu, men det är så skönt att bara få sitta ner och koppla av.
Det är så många spänningar som släppt idag. Och ändå är jag så uppe i varv. Har svårt att slappna av efter att ha varit på helspänn sen förra fredagen. Men förhoppningsvis ska det väl bli bättre.

Vad har jag att se fram emot i veckan nu då? Jag önskar att det var semester. Det skulle vi båda behöva egentligen.
Istället blir det jobb i mängder. En hel det övertid måndag till torsdag blir det med största sannolikhet. Och dessutom har jag lite projekt hemma som jag helst ska hinna innan helgen.

Men nu ska jag gå upp och packa upp, pusta ut och fortsätta titta på the Holiday.