Etiketter

Igår var vi hos Medborgarservice, som det heter i Mjölby. Det ligger i Stadshuset och är väl en del av socialförvaltningen om jag förstått det rätt.

hander

Vi skulle ha vårt första möte om adoption.
Som vanligt var vi ute i god tid. Tio minuter före utsatt klockslag. Vi väntade och väntade. Tjugo minuter senare kom en äldre kvinna, tittade lite förvirrat på oss och undrade om vi hade bestämt träff med henne kl14.30. Ja, svarade vi lite tveksamt, men gissade att det var rätt person. Vi hade tydligen gått in fel ingång. Kvinnan rusade iväg längs korridorerna och vi efter (jag sist).

Väl framme fick vi gå in i ett litet rum med minst sju små fåtöljer och  ett litet bord. Det kändes inte riktigt som ett rum för att tala om adoption utan mer om sorg med tanke på ljussättning och möblering. Men detta var min personliga uppfattning.

Vi satte oss och vi fick rabbla upp våra fullständiga namn, personnummer, adress och telefonnummer. Efter det berättade hon lite om hur det går till med adoptionsprocessen. Hon påpekade saker som vi inte tänkt på eller visste, t ex om man måste vara med i svenska kyrkan (vilket vi gått ur), att ett speciellt intyg måste beställas om man har BMI över 30 (vilket vi båda har) vid läkarundersökning, att tre rekommendationsbrev ska skrivas, m m.

Vi fick berätta varför vi var där och lite hur vi såg på saker och ting när det gällde adoption. Vad som hänt oss innan och vägen dit till igår. Vad vi arbetar med och våra fritidsintressen.

Föräldrautbildning ska vi bli anmälda till. Det går en i januari, en i slutet på april och en nästa höst.  Har vi tur, kan vi komma med i april. Annars blir det nästa höst. Detta då det endast är Linköping som har dessa kurser och mindre kringliggande kommuner köper in platser hos dem. Dessutom är det 7-8 par/utbildning, vilket var betydligt färre än vad jag trodde. Det borde väl inte vara omöjligt att göra dessa grupper lite större kan jag tycka.
De vill även att man gärna har en del pengar på banken. Man får inte vara barskrapad. Detta för att de inte vill att man ska behöva vara beroende av soc.bidrag senare när barnet kommer. Men några 75 000:-, som hon pratade lite om har vi ju inte. Inte i närheten. Och både jag och Kalle har hört att man kan ta lån för att adoptera. Men detta ska vi kolla över. Och det ska börja sparas ännu mer än tidigare.

Och att vänta sen är minst 48 månader. De flesta behöver få ett nytt godkännande då de endast gäller i 24 månader, d v s två år. Men vi är ju så unga, som även hon påpekade. VI känner oss inte unga, men tydligen är vi i nederkanten av folk som adopterar.
Vi känner iallafall ingen stress eller panik över detta. Det är inget vi kan påverka. Det får ta den tid det tar. Vi försöker göra det bästa av situationen som den är, njuta av livet och nuet så gott det går.

Det var ett trevligt och bra möte. Det tog ca 1½ timme. Jag var helt slut när vi kom ut därifrån. Vi åkte hem, åt lite och sen däckade vi i varsin soffa.

Så nu är första mötet avklarat, och det känns skönt. Vi ska diskutera vilka referenser vi ska ha (helst inte familj), men vår kinesiska svägerska skulle vi definitivt ha tyckte vår handläggare eftersom vi önskar adoptera från Kina. Vi ska även lägga upp en strategi för vår viktminskning samt framtida sparande.