Har sen jag vaknade imorse haft melodin ”Räven raskar över isen” på huvudet. Men i mitt fall har texten varit ”räven raskar under isen”. För jag är verkligen under isen. I flera dagar har jag kännt att jag inte mår bra och detta gäller psykiskt. Nerverna har legat på utsidan. Tålamodet är betydligt lägre, nästan obefintligt. Irriterad. Och så otroligt trött. Och som om detta inte räckte har jag åkt på någon virusinfektion i luftvägarna, vilket inte underlättar när jag har astma.

Så idag var jag hos vårdcentralen. Det ursprungliga skälet var för att förnya mitt recept, men nu ville jag även kolla att jag inte hade något allvarligt eftersom jag hostar när jag ligger ner och är otroligt tungandad.
Det var första gången jag var på vår ”nya” vårdcentral. Vi bytte vårdcentral nu när man fick. Trots att denna ligger i Linköping var det ett lyft med flera 100% jämfört med Mantorp. I Mantorp bryr sig läkarna (inte min f.d husläkare iallafall) inte om patienterna och det ska gå så fort som möjligt och de är totalt oengagerade.
Men här var det som natt och dag. För det första fick jag komma in 8 min tidigare än bokad tid. Min läkare hade blivit klar tidigare och jag fick komma in. Han lyssnade på varför jag var där och ställde bra och relevanta frågor. Han brydde sig och det märktes verkligen. Jag blev verkligen jättebra omhändertagen. Det kändes skönt.

Jag har troligtvis en virusinfektion i luftvägarna, men inget i lungorna. Hjärtat lät också bra. Bra syresättning och bra puls. Jag fick blåsa för att se hur bra lungfunktion jag har. Den var allt annat än bra tyvärr, men inte så överraskande. Det har jag ju märkt.
Mitt recept förnyades och jag fick även utskrivet Bricanyl och Pulmicort. I över 45 min var jag inne hos läkaren och han stressade inte det minsta, även om jag misstänkte att han hade patienter efter mig. Och jag var noga med att berätta för honom att det kändes så bra att han varit så bra och att jag kände mig trygg. Och jag såg att han blev både glad och rörd åt att jag berättade detta för honom.

Tyvärr fick jag inte vaccinera mig idag. Jag får vänta iallafall till nästa vecka då jag inte tillhör någon riskgrupp. Inte tillräckligt mycket iallafall.

Väl vid bilen igen började jag gråta. Pratade med Kalle lite. Sen åkte jag hem. Jag orkade ingenting när jag kom hem. Så jag gick och lade mig i soffan.

Ikväll har jag tittat på Rosa Bandet-galan. Och naturligtvis gråtit mycket. Alla känslor ligger på utsidan. Jag grät för allt möjligt. Kalle försökte skämta och det blev så fel och jag fick inte luft så mycket som jag grät. Det har varit en jobbig kväll.

Nu ska vi gå och lägga oss. Jag behöver sova. Jag är helt slut. Känner absolut inte för att plugga imorgon, men måste eftersom jag nu måste sitta vid datorn där i kurslokalen för att komma vidare. Dock finns risk att jag nog åker hem ganska snabbt efter det. Jag behöver vila. Ta det lugnt. Inte en massa måsten.

Jag misstänker att anledningen till att jag mår så här är p g a att jag fått gå tillbaka till förra medicinen och det är en omställning för kroppen. Den tar ca 2 veckor, så jag har 1 vecka kvar. Det är jättejobbigt. Jag vill bara stanna kvar i sängen och även hålla Kalle hemma. Inga katter får gå ut. Alla ska stanna hemma i säkerhet. Då har jag koll på dem. Men jag vet att det inte funkar så. Så det är bara att bita ihop och göra det bästa av det. Behöver jag gråta så gör jag det. Men jag skulle gärna vilja slippa panikångesten. Men jag vet ju att den kommer att avta, så det är bara att vänta och vänta och vänta.

Idag har det varit dimmigt hela dagen. Typiskt höstväder.
Skulle pyssla massor idag. Börja med mina julkort, men när jag väl satt (efter att ha lagt in en massa nyheter i Scrapbutikenbloggen) kom jag ingenstans. Ingen inspiration. Bara trötthet. Det slutade med att jag gick och lade mig och läste lite istället tills jag somnade. Fick sova i Kalles säng eftersom Mysan låg i min.

Känner att jag har en lite jobbig period nu. Pluggandet är inte lika kul, men jag sköter det bra. Jag och läraren klaffar inte riktigt. Hon tycker att jag har för bråttom när jag gör övningar och jag försöker förklara att allt i övningarna inte ens står i basboken och då är det lite svårt att veta hur man ska göra övningen. Men det blir säkert bra.

Är väl lite nere annars också. Men försöker hålla mig positiv och göra det bästa av allt.

Fast jag har tagit lite foton idag. Och redigerat har jag också gjort, så lite har blivit gjort.
Här är ett av dem som jag tog idag. Färgerna fick jag förstärka lite. Det var betydligt gråare ute. Klicka på den så blir den större.

Ikväll har jag varit och klippt mig. Jag och Kalle går numer till samma frisör. Hon är jättesnäll och go.
Det är skönt att vara nyfriserad. Man känner sig så mycket fräschare.

Imorgon ska jag följa med in till sta’n. På kvällen ska vi träffa Niklas och Sofie för att äta middag ute samt gå och lyssna på Adolphson & Falk. Det ska bli mysigt.

Det har varit fullt upp i helgen.

I fredags bjöd vi grannarna och två spexkompisar på surströmming. Mumsigt.

Igår var Kalle var tvungen att arbeta och så fort han var klar åkte vi hem till Niklas och Sofie. Där hade Kalle och Niklas en telefonintervju med en lokal radiokanal i Eskilstuna. Här kan du höra intervjun.
Jag passade pojkarna, som var supergosiga hela dagen igår. Det var så mysigt. Jag njöt verkligen hela tiden vi var där.

Idag har grannarna varit över och pratat lite planering inför sonens namngivning på lördag. Sen har jag pysslat lite. Och så har vi tvättat.
Jag hade tänkt plugga men satt en stund i fredags eftermiddag innan gästerna kom och pluggade. Förhoppningsvis blir jag klar med det avsnittet jag håller på med nu så jag kan börja på ett annat på tisdag. Det hade varit skönt. Det har jag säkert sagt innan, men jag säger det igen. Det sporrar och piggar upp en att känna att det går bra.

Grannarna var lite ledsna idag när de kom över. Det är idag en vecka sen en av deras katter dog (Mysans syster). Och det är ju fullt förståeligt. Jag hoppas att folk tänker till när de kör förbi deras trädgård. En bild och lapp finns vid ingången samt en lykta som lyser konstant. Några har börjat sakta ner, men alltför många skiter i det. Jag kan inte förstå hur man kan bry sig så lite om andra liv. Nästa gång kan det vara ett litet barn. Det vet man ju aldrig.

Nu ska jag fixa lite här. Sen blir det sängen.
Sov gott.

Det har varit jobbiga dagar här ute på landet. I måndags var jag över hos grannarna ända tills jag skulle åka till min utbildning. Jag hade handlat mat till dem och lagade lunch. Hade hand om sonen medan de grävde graven och hade honom även sen när katten begravdes. Jag hade även köpt en bukett blommor som nu står på graven.
Det var jobbigt att se dem så ledsna. Och trötta var vi allihop. De hade inte heller sovit på natten.

Jag kom lite sent till ”skolan” och hade jättesvårt att koncentrera mig. Tårarna låg och brände. Jag var trött. Kunde inte fokusera. Var där i drygt två timmar och jobbade lite. Sen klarade jag inte mer. Gick istället till Scrapbutiken och pysslade. Det gick lättare. Vi satt och pratade och pysslade. Tankarna skingrades på ett helt annat sätt.

Igår gick det lättare att plugga, men jag var grymt trött. Satt och slumrade till en stund på förmiddagen över mina böcker när jag satt där i ”skolan”. Jag vet inte om någon märkte det. Strunt samma.

Igår på eftermiddagen satt jag sen och jobbade med Scrapbutikens blogg. Det tog mig hela eftermiddagen. Jag var lagom snurrig i huvudet sen. Kalle jobbade över och jag pysslade ett kort på kvällen.

Idag är jag ledig. Det är skönt. Kalle har åkt till bilverksta’n. Vi har glömt att bilen måste servas så det ska göras idag.
Jag har plockat disk och pratat med den nya vårdcentralen jag tillhör. Jag ska dit den 29/10 för att träffa läkare som ska få skriva ut nytt recept på min medicin. Jag upptäckte att jag inte har mycket kvar. Tack o lov kom jag in på Apotekets hemsida med e-leg och kunde se att jag har ett uttag till att göra. Dock har jag inte längre något frikort (eller vad det kallas på recept) så det blir dyrt att ta ut dem. Men det måste göras. Jag är glad att jag hade ett uttag kvar, framför allt eftersom medicinen inte räcker tills läkarbesöket. Bra planerat av mig, eller hur?!

Och trots att det är jättejobbigt att släppa ut katterna är de ute. Knäpp som man är pratade jag med dem innan jag släppte ut dem och sa till dem att de inte fick gå inärheten av vägen. Det känns bra att ha sagt det fastän de inte förstår vad man säger. Jag ska strax ner och titta till dem och ev gå ut lite.

Idag kommer förhoppningsvis en kompis hit. En ny bekantskap. Vi har träffats i Scrapbutiken och hon älskar att pyssla, precis som jag. Så jag tänkte att vi skulle pyssla ihop. Hon är lite nyfiken på att se mitt pysselrum.

Det är väl vad som händer här. Solen skiner rätt in i pysselrummet. Jag önskar så att jag hade en markis jag kunde fälla ner här. Det är svårt att komma åt persiennerna och det blir så mörkt då. Därför hade en markis varit perfekt. Minusgrader är det ute också. Fortfarande. Ca -2°. Brrrr.
Så jag ska ta på mig lite kläder och kolla till mina små älsklingar.

Vi hade haft en trevlig söndagt med fikabesök på eftermiddagen igår av spexkompisar med barn. Lite pysslande hade det blivit och det hade varit så mysigt så.

På kvällen kom Hanna över med Måns då Erik var och spelade innebandy. Vi satt i soffan och pratade och Mysan pep väldigt mycket att hon ville gå ut. Nu fick hon inte det då hon varit ute jättemycket under dagen och det hade börjat smådugga så smått. Vanligtvis brukar hon sluta pipa efter en stund, men detta var ihärdigt och hon ville inte sluta. Dock blev hon ignorerad.

Vid 21 gick Hanna hem för att amma Måns inför natten och sen natta honom. Vi satte oss och åt kvällsmat (vi erbjöd henne mat) och tittade på Mythbusters. Efter en liten stund (kanske 10-15 min) ringde telefonen. Jag såg på telefonen att det var Hannas nr och tänkte att det säkert var Erik som skulle bekräfta att Kalle kunde åka med honom idag på morgonen eftersom jag börjar sent. Men tyvärr var det inte det. Det var Hanna som sa att hon hittat deras mellankatt Foxie (tillika Mysans syster) stel, död och blödandes ur munnen vid ingången till deras trädgård precis vid grusvägen. Hon hade blivit påkörd.

Vi rusade över och precis då kom Erik hem från innebandyn. Han visste redan om vad som hänt och var helt förstörd.
Vi kom in allihop i deras hus och såg Hanna stå med Foxie i famnen. Allt detta var så hjärtskärande. Det gick inte att ta in att hon hade dött. Jag och Kalle gick ut i deras garage och letade efter en lämlig kartong att kunna lägga ner henne i, men hittade ingen. Jag tog den kartong jag hade i pysselrummet som Mysan legat i lite nu i veckan. Tog över den till dem.

När vi kom tillbaka över gick jag och letade efter deras äldsta katt för att veta att hon var inne (vi ville ha alla inne), men hittade inte henne. Måns började gnälla/smågråta så Kalle tog honom. Jag ut och kallade efter Lakris, men inget svar. In igen. Då hade Hanna hittat henne bakom lådor under en av sängarna. Erik satt på golvet med Foxie i famnen och grät. Jag tog Måns.
Någonstans där brast det för Hanna. Hon anklagade sig själv för att ha gått över till oss. Om hon bara hade…

Lakris kom fram och nosade på Foxie och förstod nog vad som hade hänt. Minstingen Estrella tyckte det var otäckt med att vi satt på hallgolvet och att det gräts samt att Foxie låg där stel och orörlig.

Vi misstänker och hoppas att hon dog omedelbart så att hon inte behövde ligga och lida. Det som känns så hemskt är att de som körde på henne bara lagt henne uppe på den lilla ”kulle” som är på ingången till deras trädgård.

Kalle stannade hos Erik i hallen och jag satte mig hos Hanna i soffan som ammade en slumrande Måns. När M i stort sett hade somnat tog jag hand om honom så att Hanna kunde gå ut till hallen till Erik och Foxie. Kalle var tvungen att gå hem och ta in kvällsmaten, som fortfarande stod framme på soffbordet eftersom vi bara hade rusat över.

Ganska snart kunde jag lägga ner Måns i soffan och gick ut till Erik & Hanna i hallen. Jag satt där med dem. Det gjorde så ont i mig att se Foxie ligga där och se Erik & Hanna vara så ledsna. Detta var det värsta som kunde hända någon av våra katter. Det jag fasar för varje dag. En katt vid/över vägen och någon idiot som kör fort förbi och inte hinner stanna. Jag hoppas innerligt att den personen som körde den bilen mår riktigt jävla dåligt då det är så fruktansvärt onödigt att köra fort förbi. Man vinner ingenting på att köra fort här. Hade personen kört (läs krupit) som vi alltid gör just i förvissningen att det kan komma en katt och då ha chans att stanna hade detta inte hänt.

Jag satt hos dem en stund och frågade sen om de ville vara ifred eller om de ville att jag skulle stanna kvar. De trodde de skulle klara sig. De fick varsin kram och klapp och jag sa att de kunde ringa oss närsomhelst. De behövde inte säga något utan vi skulle komma över eftersom vi ser deras nummer på displayen.

När jag skulle gå brast det för mig. Jag klappade Foxie och gick hem. Kalle mötte mig i dörren. Han var precis klar. Jag grät och hade världens ångest. Hur ska jag nu kunna släppa ut våra katter? Jag grät för Foxie, för Erik & Hanna,  för  Tudors flickvän (Foxie & han har varit så söta ihop), för att Mysan nu är den enda kvarlevande katten från den kullen, för att inte våga släppa ut dem mer, för att det var så onödigt, för att även vi älskade henne jättemycket. Det kommer att bli väldigt annorlunda nu när hon är borta.

Våra katter var så söta igår kväll. De höll sig ganska nära och Duracell har varit hos mig hela natten i sängen. När jag steg upp vid 04:45 (klarvaken) efter att ha sovit väldigt oroligt och lätt hade jag med mig alla katter in på toaletten. Det har aldrig hänt. Inte alla tre. Men de följde mig som vakter och en efter en gick de och strök sig mot mina ben där jag satt. De väntade tålmodigt på varandra och inget busande, tjuvnyp eller så. Inte ett ljud från dem sen jag kom hem gråtandes. De är lugna och vill vara i närheten. Jag luktade Foxie på högerhanden när vi kom hem och jag var noga med att våra katter skulle lukta på handen. Så jag är övertygad om att de vet. Mina små älsklingar. Ni ska bli jättegamla och dö av ålderdom och inget annat. Det har jag bestämt (sen länge).

Ångesten finns där hela tiden. Tårarna är nära till hands. Jag tittar på Tudor och Mysan med jämna mellanrum. De ligger här i pysselrummet hos mig. Duracell vandrar in och ut ur pysselrummet med jämna mellanrum.

Idag stannar Erik hemma, vilket är fullt förståeligt. Jag misstänker att de kommer att gräva vid sidan om stallet där Selma (vår svartvita sötnos), Tippen (deras jättehärliga hankatt) och Alice (Mysans och Foxies syster som dog när hon var 5 veckor)  är begravda och lägga henne där.

Det känns så tomt. Man är så chockad. Visst, man vet att detta kan hända, men hela tiden hoppas man innerligt att det inte ska ske. Jag har tänkt på det i stort sett varje dag och framför allt om en katt inte kommer in när man kallar och har kallat ett antal gånger på honom eller henne. Vi har alltid kollat längs vägen, beredda på att hitta en katt liggandes där, livlös. Jag vill aldrig uppleva det.
Nu har tillräckligt många katter dött. Nu räcker det! Nu får de kvarvarande ta och leva tills de är jättegamla.

Jag fattar inte hur jag ska orka eller kunna sätta mig och plugga idag. Koncentrera mig. Och efter det är det tänkt att jag ska till Scrapbutiken och pyssla tills Kalle är klar med sin grupp. Sen är tanken att åka och fira en spexkompis som fyllde år igår.
Jag vill inget av detta. Jag vill bara vara hemma och ha katterna nära mig.
Och hur mår då inte Erik och Hanna?
Vi ska naturligtvis vara ett stöd för dem, som vi alltid är för varandra när något sådant här hänt. Vi finns där alltid för dem, och det vet de och det känns bra att veta att de vänder sig till oss när det är jobbigt. I tankarna är jag där och kramar dem hela tiden. Vill ta bort det otäcka och onda. Önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och få det ogjort. Man känner sig så makt- och hjälplös. Fy f-n.

Om en kvart kommer våra klockor att ”ringa” (läs: sätta igång radion). Då är det dags att stiga upp.
Men vem vill det när det värsta slutligen har hänt?

Redan söndag eftermiddag. Vart tog helgen vägen?

En hel del har blivit gjort, men ändå känns det som att jag inte hunnit något alls. Det är lite frustrerande och lite tyngande. Men inte mycket att göra något åt. Så är det och det är inte lönt att gå och grubbla på det.

Idag har jag packat skivor så att vi kan skicka igen. Alla de osignerade skivorna hade tagit slut och det låg någon beställning som blivit betald. Så det var bara att fixa. Har dock inte satt på porto på alla, utan kommer nog att göra det efterhand istället.

Jag har packat paketet till mamma idag. Ska förbi ett postserviceställe imorgon innan utbildningen och frankera och lämna in så att det blir rätt. Det har varit lite strul med posten här på senaste tiden  *muttrar*.

Jag har använt min Wacom Bamboobräda idag och redigerat foton.

Jag är supernöjd med den. Jag kan långt ifrån alla funktioner på den, men den underlättade avsevärt mycket idag när jag redigerade i PS. Dock har jag inte helt bestämt mig om jag ska använda den med vänster- eller högerhanden. Den känns inte 100%igt rätt när jag har den i vänster (jag är vänsterhänt men är hyfsat ambidextriös). Så det blir att prova även med högerhanden och se vilket som känns bäst.
Det jag vet är att plattan är lagom stor. Det är väl det som tar lite tid att vänja sig vid att ytan där motsvarar skärmen. Men man lär sig ganska fort.

Kalle är supergullig idag och har tvättat (1 maskin) och har nyss lagat storkok med korv stroganoff (1600 g falukorv). Det blir många lunchlådor, vilket är jättebra.

Jag mår inte så bra idag tyvärr. Dels känner jag mig lite nere rent psykiskt. Jag är nervös för hur en person ska ta ett besked men hoppas på att hon ska ta det positivt och inte se det som ett hinder. Jag ska ringa henne imorgon förmiddag och prata med henne. Men det känns jobbigt. Det ska jag inte sticka under stolen med.

Sen håller jag på att bli förkyld. Det känns som att jag har en sten liggandes på bröstet och det är ansträngande att andas. Det är inte alls skönt. Jag nyser och snörvlar mer och mer (dock ganska lite än så länge jämfört med hur det kan vara). Nyser då och då. Jag vill verkligen inte att det ska utvecklas till något mer och värre. Jag har inte tid med det nu.  Men det gör ju inte precis att man ökar chansen att känna sig på topp precis.

Vi såg ”The Dark Knight” igår. Den gick på en av filmkanalerna och man har ju hört att den skulle vara så bra så då var det klart att vi skulle se den. Den var lite längre och liiiite seg emellanåt tyckte jag. Eller så var jag kanske inte på rätt humör att se den. Men den var helt ok. Jag var lite orolig över att alla överdrivit om Heath Ledgers insats i filmen eftersom att han dog kort efter, men han var verkligen superbra i den rollen.

Annars inget nytt här. Från att ha haft sol men mycket blåst i några timmar drar nu de mörka, tunga molnen över oss igen. Blåsten har inte minskat. Och nu blir det middag. Mums.

Ja nu är verkligen hösten här.
Naturen ändrar färger och det är en praktfull tid innan alla löv trillar av för att istället pryda marken.
Temperaturen sjunker mer och mer. Det var minusgrader hos oss igår morse.
Natten till igår gav oss den första frosten hos oss.
Dagsljuset blir kortare och kortare.
Eldning i kakelugnen börjar mer och mer här. Tända ljus här och där i vårt hus förhöjer stämningen och jag myser in mig i vårt lilla hus med min mysiga familj. ♥

(Klicka på bilden för att få den större)

Nu har jag gått min första vecka på utbildningen.
I torsdags satt jag i stort sett hela dagen och pluggade. Jag har två halvdagar i veckan som är självstudier, och det är klart att man pluggar då. Iallafall är det självklart för mig. Jag gör ju detta för min egen skull. Jag vill klara detta så bra det bara går.
Och igår hade jag min tredje ”lektion”. Min utbildare verkade så överraskad att jag hade pluggat hemma och hon behövde därmed inte ha någon genomgång med mig. Och det gick jättebra med pluggandet både i torsdags och igår. Jag tycker det är superkul att plugga och friska upp minnet samt lära mig nytt nu. Jag är övertygad om att det kommer att bli lättare att hitta ett arbete efter detta.

I veckan fick jag en kallelse av Arbetsförmedlingen om en rekryteringsträff som är nästa fredag hos dem. Tyvärr är den kl 11 när jag är på utbildningen, men lite hinner jag vara där innan jag måste ner på sta’n. Så det får väl bli lite mer självstudier nästa vecka, även om jag inte tror att jag behöver det rent tidsmässigt. Det ser ut som att jag klarat av ca 20% av utbildningen på 1/12 av tiden. Så jag behöver nog inte stressa. Men kan jag bli klar tidigare är det bara bra tycker jag. Då kan jag söka jobb tidigare.

Jag har en liten hemlighet att berätta, men kan inte göra det riktigt än. Nej, jag är inte gravid. Ingen chans här. Det är något helt annat. Jag hoppas kunna berätta det snart. Några vet redan men får också hålla tyst. s

Idag ska vädret bara bli sämre och sämre. Därför ska vi ev försöka få in saker på altanen och sen ska jag hålla mig inomhus och pyssla. Har lite att göra med deadline imorgon. Födelsedagskort som måste iväg gärna imorgon eftersom posten inte verkar vilja leverera dagen efter postning.

Nu jamar Mysan järnet här vid grinden så nu måste jag sluta.

Ha en jättebra lördag.

Igår började jag  på min ekonomikurs som jag ska gå fram till jul.
Trots att det var rätt dag var min lärare överraskad att jag kom. Därmed hade hon inte förberett något för mig, men det ordnade sig ändå. Jag fick lärobok, övningsbok och ett kollegieblock samt en plats att sitta vid (fick dock en ny plats idag).

Då jag sysslat med en del av detta när jag gick i gymnasiet, tyckte inte läraren att jag behövde börja ända från början i böckerna utan fick istället hoppa in en liten bit.
Det gick ganska bra tycker jag. Dock känns det som att läraren tror att jag kan allt redan, vilket jag sagt att jag inte kan. Hon verkar ha ganska höga förväntningar på mig och när jag gjort fel låter hon lite besviken. Så jag ska prata lite med henne på fredag. Jag måste ju få en chans att komma in i allt och dessutom komma igång att plugga. Därför ska jag ta och läsa på nu en hel del till fredag när nästa pluggtillfälle är.

Annars är det kul att plugga igen. Jag tycker sånt här är kul. Det handlar nog mest om att komma in i det hela igen aktivera hjärnan.

Jag är jättetrött. Men skönt trött. Det har varit långa dagar både igår och idag, då jag även varit och scrappat i Scrapbutiken som ligger i samma hus.

Imorgon och på torsdag är jag ”ledig”. Det är skönt. Dock ska jag och Kalle få in rutiner igen där vi stiger upp tidigt och äter en ordentlig frukost ihop. Så ska det pluggas, men inte bara. Lite pysslande ska det också bli hade jag tänkt och träning med wacombrädan. Den installerade jag igår förmiddag. Datorn krånglade jättemycket med cd-läsaren och jag fick hålla på ett bra tag innan installationen var klar eftersom den kunde spotta ut skivan helt plötsligt. Men med mycket tålamod och tid lyckades jag till sist. Dock var jag så trött på datorn att jag inte hade lust att träna på brädan. Men det har jag tänkt göra nu de närmsta dagarna.

Jag älskar kuddar. Har gjort det väldigt länge.
Jag har fyra huvudkuddar i min säng. När jag ska sova ligger två brevid mellan mig och Kalle. Lite som ett stopp så han inte rullar över och krossar mig i sömnen.
Den tredje har jag under huvudet och den fjärde ligger jag och kramar för mina axlars skull. Får så ont annars.
Alla kuddar är av dun.

Men trots att jag älskar mina kuddar, är de inte optimala. Dunkuddar förlorar sin dunighet när de blir äldre. Och jag vill inte köpa en ny dunkudde efter att ha sett trailern innan i år där levande gäss flåddes på sitt dun. Jag klarade inte ens av att se programmet som gick. Jag mådde så dåligt bara av att se trailern. Därför kommer jag aldrig att köpa något med dun igen.

En annan sak är att jag har en tendens att bli väldigt varm om huvudet på nätterna. Somrarna är klart värst när det är varmt. Men det händer annars också under året att jag blir väldigt varm och jag vill att det ska vara svalt i sovrummet.

Nu har jag hittat denna kudde.

(Bild lånad från Hemtex)

Den låter ju bra.
Sovkudde fylld med en kombination av natur- och syntetmaterial.
Innerkudden är fylld med fjäder som absorberar fukt och ger ett fast stöd.
Ytterkudden är fylld med värmetransporterande fiber som leder bort kroppens överskottsvärme.
Yttertyg i 100% bomull.
Fyllning innerkudde 100% fjäder, ytterkudde 100% polyester, vikt 740 gr.
Maskintvätt 60 grader.

Vi får se. Det kanske kan vara något.

Har suttit ca en timme och tittat på PS-film. Jag tycker fortfarande att det är lika kul och lära mig och jag känner att jag verkligen lär mig.
Men snart blir det sängen så att jag kan sitta riktigt länge imorgon och lära mig mer.

Innan i förmiddags ringde en f.d arbetskamrat, Janne, till mig. Han var i krokarna och undrade om han fick komma förbi på en kopp te.
Absolut, tyckte jag. Gick ner, satte på vattenkokaren, tog fram lösteer, muggar och björnbärskaka.

Efter ca 5-10 min kom Janne. Då regnade det. Jag fixade te åt oss och kaka till honom. Så satt vi vid köksbänken vid fönstret och pratade om allt möjligt.

Det är mysigt när någon ringer så och frågar om de får komma förbi. Det uppskattas mycket.
Är jag bara hemma så är ni alltid hjärtligt välkomna förbi.t

Nu sitter jag och kollar och förbeställer inför helgens pysselmässa.
Snart blir det Photoshopkurs.